I dag mÃ¥r jag…kymigt. Iggy har varit krasslig nÃ¥gra dagar, Niklas har varit rätt ordentligt sjuk i veckan – och nu ser det ut som att det är min tur att Ã¥ka förkylningskarusell. HATAR´T!

För att minimera spridningen av mina bacillusker jobbar jag därför hemma i dag. Har precis varit inne på Verksamt.se och tagit bort mig själv som VD för Glam Mom (som för övrigt bjussar på finfin rabatt på massa snygga amningsbhar tom midnatt). Det var en milstolpe att få anmäla mig som VD för sex år sen, och ytterligare en milstolpe att avanmäla mig i dag. Så bitterljuvt det här alltså. Men Malin kommer ROCKA den där VD-titeln!

I gÃ¥r var jag pÃ¥ glammisoffice och hjälpte till med den mÃ¥natliga lagerinventeringen. DÃ¥ slog det mig att det här är min SISTA VECKA pÃ¥ Glam Mom. NÃ¥t som blev än tydligare dÃ¥ min efterträdare Glammis-Caroline satt vid mitt skrivbord och jobbade – och jag satt vid matbordet. SÃ¥ kommer det att vara i fortsättningen – jag kommer hänga vid matbordet när jag kommer över till office, min plats kommer att vara nÃ¥gon annans.

Och även om allt sÃ¥klart fortfarande känns jättebra med alla de här förändringarna, sÃ¥ ÄR det ändÃ¥ lite märkligt alltihop. Jag fÃ¥r lite samma känsla som när jag beslöt mig för att skita i musiken, och satsa pÃ¥ Glam Mom istället. ”VaddÃ¥? Har jag slutat skriva lÃ¥tar, och börjat kränga amningsbhar?!” slog det mig plötsligt. En lurig tanke i hjärnan, men som ändÃ¥ kändes BRA i hela kroppen. Det kändes kul, det kändes rätt.

Och nu är det lite déja-vu. ”VaddÃ¥? Har jag slutat kränga amningsbhar för att bygga upp tvÃ¥ varumärken (Josefin & Vanja + Babyloonz) som jag tror pÃ¥?!”. Kan kännas lurigt i hjärnan, men BRA i hela kroppen. Och det känns kul, och det känns rätt.

Men sÃ¥ är det ju – förändringar ÄR trixiga, det är därför man gärna undviker dem. Men, som tur är sÃ¥ har ju jag gjort förändringar mÃ¥nga gÃ¥nger tidigare i livet, så jag vet att det BLIR BRA. Och blir det inte bra – dÃ¥ förändrar man igen tills dess att det BLIR BRA.

Och precis som att musiken sÃ¥klart inte försvann ur mitt liv bara för att jag slutade jobba med den, sÃ¥ kommer inte Glam Mom eller glammisarna försvinna ur mitt liv bara för att vi inte jobbar ihop pÃ¥ samma sätt längre. Mitt och Jossans kontor ligger ett stenkast frÃ¥n glammisoffice, sÃ¥ jag kommer slinka förbi titt som tätt för att fika, luncha – och sÃ¥klart kolla att allt gÃ¥r som det ska.

I ett par veckor framöver kommer jag dessutom att vara med på alla måndagsmöten, så att överlämningen till Glammis-Caroline går så bra den kan, och så att företagsförändringen överlag går så bra den kan. Jag känner i hela kroppen att det här kommer bli SÅ BRA!

Men. Den här sjukdomen alltsÃ¥. GO THE FUCK AWAY tack! Det sista jag behöver inför den här helgen som ju innehÃ¥ller bÃ¥de livepoddis och loppis… Tror kanske att sjukdomen är resultatet av tvÃ¥ veckors maniskt görande – jag tror att de senaste tvÃ¥ veckorna kanske har varit de mest fullproppade i mitt liv hittills. Det har varit helt bananas, och jag har jobbat som en tok.

I dag är den första dagen pÃ¥ väldigt länge där jag inte känner en konstant stress över nästa och nästa och nästa och nästa grej som MÃ¥ste Göras. Och när man slappnar av – ja men dÃ¥ brukar ju sjukdomarna trilla in. Innan jag somnade i gÃ¥r lÃ¥g jag och tänkte pÃ¥ min torsdag och fredag – att de här tvÃ¥ dagarna faktiskt INTE var överfulla, utan att jag nu skulle kunna NJUTA i tvÃ¥ dagar innan den rätt hektiska helgen satte igÃ¥ng. SÃ¥ just precis i detta nu är jag lite smÃ¥sur över förkylningspisset. Kunde jag inte bara ha fÃ¥tt NJUTA lite liksom?

Oh well, jag gör det jag kan för att värna min förkylda vardagsglädje – det damp ner ett chokladbud frÃ¥n Lindt precis (BRA TAJMING LINDT!), sÃ¥ jag höjer humöret med att smarra i mig choklad. Och jag veeeeet att man inte ska äta socker när man börjar bli sjuk, men jag känner att den här dagen bara MÅSTE fÃ¥ bli lite lyxig, efter allt slit den senaste tiden. SÃ¥ jag smarrar pÃ¥. Nom nom. Och känner mig trygg i att det här BLIR BRA.