Oj. Ojojojoj. OJ! …vad ljuvligt det är att fÃ¥ vara HELT för mig själv. Oj. Det är nästan skrämmande hur mycket jag njutit och njuter, och det säger väl en del om hur mycket jag behöver det här.

Jag har verkligen maxat eremitbehovet och inte träffat NÅGON. Att boka in dejter med kompisar de här dagarna vore slöseri med tid, näää jag vill umgÃ¥s med MIG SJÄLV. Och SOM jag umgÃ¥tts! Jag och my fabulous self har nu hängt i tvÃ¥ dagar. Vi har sovit till klockan 10, grisat med mobilen i sängen till kl 11, ätit frulle i godan ro – framför SATC som jag börjat kolla pÃ¥ frÃ¥n första avsnittet – och sen har vi grejat med enbart sÃ¥nt vi tycker är skoj.

Vi (jag Ã¥tergÃ¥r till ”jag”, detta blir för förvirrande) har fullkomligt vänt upp och ner pÃ¥ en massa ytor här i lyan, för jag har känt att det är SÅ mycket som inte känns hundra här hemma. Och nu när jag har TID sÃ¥ tänker jag göra nÃ¥t Ã¥t det. SÃ¥ jag har rivit bort allt jag inte tycker om, och sen börjat fiffa om pÃ¥ nytt. NÃ¥t som är totalt omöjligt att göra med Iggy hemma – att fÃ¥ koncentrera sig pÃ¥ EN sak PRECIS SÅ LÄNGE MAN VILL är tamejtusan magiskt.

Har kirrat en massa fint här i lyan som ni såklart ska få se senare. Kolla på min tokfina nya växt, den har hittat en perfekt plats i vardagsrummet!

Den stress som jag konstant har i kroppen annars – är som bortblÃ¥st. För jag känner alltid att jag liksom aldrig HINNER GÖRA FÄRDIGT. Att för nÃ¥gra dagar känna att man har obegränsat med tid är därför crazy bananas-fantastiskt.

Det känns helt galet att jag faktiskt hade ett liv tidigare, där tid fanns I ÖVERFLÖD. Jag kunde göra VAD JAG VILLE – NÄR JAG VILLE! Men precis som med allt man tar för givet, sÃ¥ uppskattar man det inte förrän det är borta. Trixigt att till exempel vara toppenglad för sina händer hela tiden, men rackarns vad man kommer sakna dem om man helt plötsligt vaknar upp en dag och upptäcker att de är borta, typ.

Jag säger inte att jag inte aldrig vill att Niklas och Iggy ska komma hem igen, men SATAN I GATAN vad skönt det är att bara få vara för sig själv. Jag har en kväll, en natt och en dag kvar som eremit. I morgon kväll kommer de tillbaka. Ska bli spännande att se om jag vaknar upp och tycker att det ska bli mysigt att de kommer tillbaka, eller om jag kommer känna att det mest känns jobbigt. Vi får se.

Nu ska jag fortsätta fiffa runt här hemma, sen väntar en fantastisk middag i Vanjahetens tecken – 1 kg svenska kräftor. Efter det blir det kaffe och och en Brillat Savarin med grön tomatmarmelad. I sällskap av me, myself & I. Kommer bli EPISKT.