Det var länge sen ni fick en uppdatering på sömnfronten, så let´s do it! Ni vet ju alla att vi haft det rätt kämpigt med sömnen, dels för att Niklas har såna extrema sömnproblem – men också för att Iggys sömn aldrig varit särskilt klockren heller. Läggningarna har ju även de varit kämpiga och låååååånga.
Men! Läggningarna har vi faktiskt fått ordning på nu. Förr kunde de ta 90 minuter, nu tar de 10 minuter. Och vet ni vad vårt magiska trick är, vår superbraiga metod för att få snabba läggningar? Jo – att fullkomligt sluta bry oss om metoder överhuvudtaget,
Det är så himla lätt att bli stressad på läggningsfronten som småbarnsförälder; ”alla” andra kids somnar kl 20 – i egen säng, i eget rum, med föräldrar som är proffs på den ena fiffiga metoden efter den andra. Så kände jag det i alla fall. Vad var det för fel på vår unge liksom, och på oss, som inte kunde få till de där rackarns läggningarna? Varför fick vi kämpa i dryga timmen med ett ”bökigt” barn? Läggningarna blev alltmer ångestfyllda för varje dag som gick.
Men. Sen SKET VI I ALLA RÅD och lät Iggy vara uppe så länge han ville. Och då vände allt. Och nu såhär i efterhand är det (såklart) superenkelt att se precis vad det var som inte funkade – han var ju INTE TRÖTT. Klart som attan att läggningarna blir långa och bökiga då, att bli tvingad att försöka sova när man inte är det minsta sömnig är ju inte så härligt.
Det spelade liksom ingen roll om vi läste saga, sjöng sånger, körde metoder hit och dit och var fascistiskt rutinmässiga. Grunden till krånglet handlade aldrig om det – det handlade om att Iggy inte var trött. Vår unge är en energiboll av rang, och på vardagkvällarna är det sällan han somnar innan kl 21.30. Så funkar han, så är det bara och det är upp till oss att acceptera.
Så nu gör vi som så, att kl 20 är det blöjbyte, tandborstning och pyjamas på – och sen är det mys i soffan med mamma och pappa. Sen myser vi loss tills dess att Iggy själv säger att han vill sova. Då går vi in och lägger honom i hans rum, och oftast slocknar han då inom tio minuter. Eller så säger han efter några minuter att han inte är tillräckligt trött, då går vi ut till soffan igen och myser vidare tills han säger att han vill sova igen. Och vissa kvällar somnar han i soffan.
Den stora förändringen (förutom att Iggy är uppe längre) är att det inte finns NÅT JOBBIGT längre kring det här med läggningar. Vi ställer inga krav på närvarhur han ska sova, han somnar helt enkelt när han är tillräckligt trött, antingen i soffan eller i sin säng. Och det är SÅ SKÖNT. Ångesten kring läggningarna är ett minne blott, och att ha en liten goskorv i soffan på kvällen är inte något problem.
På helgerna sover Iggy ingenting på dagen, då somnar han oftast något tidigare än 21.30. På vardagarna sover han omkring 40 minuter på föris, och eftersom det är så mycket intryck där känns det bra att han får ta sig en dagslur på vardagarna. Så småningom ska vi nog sluta med det, men inte än. Han njuter så mycket av den där luren på vardagarna, och jag har hellre ett barn som är uppe längre på kvällen, än ett som lägger sig tidigare men som är på gnälligt humör de sista timmarna.
Så – summan av kardemumman är helt enkelt att sen vi slutade försöka trycka in Iggy i nåt slags mönster som verkade funka för alla andra, så har allting löst sig på läggningsfronten. Numera har vi mysiga kvällar istället för ångestfyllda. Och för många funkar såklart alla de här olika rutinerna och metoderna toppen, men för vår del blev det bara pannkaka.
Ibland kan det kanske vara lätt att stirra sig blind på hur ”alla andra” gör, vilket resulterar i att man kanske inte ser det uppenbara – som i vårt fall att ungen helt enkelt inte var ett dugg trött.
Det var det om läggningar. På själva sömnfronten är det fortfarande sisådär. Helt klart bättre än förut, men Iggy vaknar fortfarande minst en eller ett par gånger per natt. Ibland sover han hela nätter, men det är rätt ovanligt. När han vaknar kan det vara nåt ”litet” som att han vill ha sin napp och täcke, eller nåt större – som att han klättrar ur sängen, springer ut ur rummet och förklarar att han minsann INTE ska sova mer. Pust.
Jag sover fortfarande inne hos honom, just för att jag tycker det är sjukt mycket enklare att ligga precis bredvid när det är dags att ratta uppvak, än att behöva springa från andra änden i lägenheten.
Men självklart är jag inte så pepp på att för evigt sova i Iggys rum. Vet dock inte riktigt vad jag ska göra åt det, för om jag ska sova i mitt och Niklas sovrum behöver jag ha babyvakten på för att höra om Iggy vaknar. Och det innebär att babyvakten kommer störa Niklas, som inte direkt behöver fler störningsmoment på sovfronten. Gaaahhh.
Så den prylen är inte löst ännu. Kanske löser den sig inte förrän Iggy börjar sova hela nätter (om han någonsin gör det?). Men men, vi får ta en sak i taget, och just nu njuta av att läggningsproblemet inte längre är ett problem.
(De fina bilderna är tagna av begåvade KajsaCharlotta.se)
LÄS MER:
Våra jobbiga läggningar
Iggy börjar sova i eget rum
Alla inlägg i kategorin Barn & Sömn
