Vanja Wikström

När man gör stora förändringar i livet, så kommer det också en hel del tankar på köpet. Tankar som ibland kan sväva iväg och resultera i rädsla. Då är ovan citat rätt fiffigt att komma ihåg. En rackarns smart mänska, den där Nelson Mandela…

Det är torsdag, och dags för veckans #TBT! Den här gången reser vi mer än tio år tillbaks i tiden, till 2005. När den här bilden togs hade jag och Niklas varit tillsammans i drygt två månader. Den 20:e augusti 2005 hade vi kommit fram till att det var VI (en kväll bland en massa kuddar, filtar å mys i Tantolunden, tittandes på Amelie från Montmartre på utomhusbiografen #roooomantic), och i oktober samma år gick surf-EM av stapeln i Portugal.

Niklas som då var med i svenska surflandslaget (fräsi fräsi) skulle dit å tävla, och hela hans familj skulle följa med och heja på. Jag blev tillfrågad om jag också ville åka, jag skulle stå för flygresan och familjen skulle bjussa på boendet eftersom de hyrt ett hus där det fanns plats även för mig.

JATACK sa jag, kollrig i hela kroppen eftersom jag var DÖDLIGT KÄR i Niklas, samtidigt som jag var orolig som satan. Att ÅKA PÅ RESA och BO TILLSAMMANS med Niklas och HELA HANS FAMILJ knappt två månader in i förhållandet kändes rätt….vågat.

Men jag hängde på, blev ännu mer kär i Niklas – och hela hans fantastiska familj – och när jag tittar på de här bilderna minns jag verkligen hur pirrigt det var att sitta på den där klippan och titta ut över havet med denna fantastiska mänska. Som var det sötaste, sexigaste och härligaste jag någonsin sett.

Och ni ser ju – vilken hunk! Och kolla på mig då – rödhårig var jag på den tiden, och älskade fiskbensflätor.

Håret är fint tycker jag, glajorna är dock sjukt tveksamma. Hyn var lika vit då som nu. He he.

På den här tiden hade jag ännu inte koll på vilken vetenskap det här med att läsa vågor är, ser ut som att Niklas håller på att utbilda mig tycker jag. Då var uttryck som ”swell”, ”glassy”, ”peelers” och ”in the green room” fullkomligt obegripliga för mig, nu vet jag bättre och har även koll på att ett resmål som saknar vågor inte är ett resmål. I alla fall inte om man är surfare (#ByeByeParis).

Spana in fler #TBT´s:
Min misslyckade nakenpreggo-plåtning
En 16-årig Vanja dyker upp i kurslitteraturen
Niklas som Edward Scissorhands

Ni vet ju hur jag alltid tjatar om att värna vardagsglädjen. Men man kan aldrig tjata för mycket om det tycker jag, för vardagen är livet – och ju mer glädje man kan få in i sitt liv desto bättre! Tänkte därför ha som en liten miniserie här på el bloggo där jag delar med mig av några tips som funkar för mig när det kommer till att njuta lite extra.

Först ut är (kanske något otippat?) att ha härliga strumpor! Och det här funkar verkligen – man blir glad av att se dem i lådan, man blir glad av att trä dem på sina fossingar, och man blir glad av att se dem skymta fram mellan byxa och sko.

Min strumplåda såg fram tills alldeles nyligen väldans ledsen ut. I den låg håliga, urtvättade och felfärgade stackare. Efter att i flera veckors tid ha tagit upp en strumpa, tittat på den, valt bort den och sen LAGT TILLBAKA DEN (varför gör man så?!) för att välja en annan strumpa så tog jag tag i det hela och RENSADE.

Jag sparade de som kändes bra, gjorde mig av med resten och fyllde på med nya finingar som kändes ROLIGA att trä på foten. Kan tipsa om att såväl H&M som Monki har en massa fina strumpor för billig peng!

Nu finns det bara härliga strumpor kvar i lådan (som är större än den på bilden, men det blev inte lika snajdigt på kort liksom), och I LOVE IT!

Leopardstrumpisar i sneakers – HUR härligt?

Införskaffade även ett gäng glittrisar som jag tänker rocka i öppna pjucks när det blir lite varmare. Så – läs å lär! Rensa ut strumplådan bums. Och vill man inte lägga pengar på att köpa en massa nya strumpor så gör det underverk att bara rensa bort de som faktiskt inte används – de med hål i, som är för stora/för små osv. Eller är det bara jag som gör det där med att titta på en ”dålig” strumpa och sen lägga tillbaks den i lådan…?