Det är torsdag, och dags för veckans #TBT! Den här gången reser vi mer än tio år tillbaks i tiden, till 2005. När den här bilden togs hade jag och Niklas varit tillsammans i drygt två månader. Den 20:e augusti 2005 hade vi kommit fram till att det var VI (en kväll bland en massa kuddar, filtar å mys i Tantolunden, tittandes på Amelie från Montmartre på utomhusbiografen #roooomantic), och i oktober samma år gick surf-EM av stapeln i Portugal.

Niklas som då var med i svenska surflandslaget (fräsi fräsi) skulle dit å tävla, och hela hans familj skulle följa med och heja på. Jag blev tillfrågad om jag också ville åka, jag skulle stå för flygresan och familjen skulle bjussa på boendet eftersom de hyrt ett hus där det fanns plats även för mig.

JATACK sa jag, kollrig i hela kroppen eftersom jag var DÖDLIGT KÄR i Niklas, samtidigt som jag var orolig som satan. Att ÅKA PÅ RESA och BO TILLSAMMANS med Niklas och HELA HANS FAMILJ knappt två månader in i förhållandet kändes rätt….vågat.

Men jag hängde på, blev ännu mer kär i Niklas – och hela hans fantastiska familj – och när jag tittar på de här bilderna minns jag verkligen hur pirrigt det var att sitta på den där klippan och titta ut över havet med denna fantastiska mänska. Som var det sötaste, sexigaste och härligaste jag någonsin sett.

Och ni ser ju – vilken hunk! Och kolla på mig då – rödhårig var jag på den tiden, och älskade fiskbensflätor.

Håret är fint tycker jag, glajorna är dock sjukt tveksamma. Hyn var lika vit då som nu. He he.

På den här tiden hade jag ännu inte koll på vilken vetenskap det här med att läsa vågor är, ser ut som att Niklas håller på att utbilda mig tycker jag. Då var uttryck som ”swell”, ”glassy”, ”peelers” och ”in the green room” fullkomligt obegripliga för mig, nu vet jag bättre och har även koll på att ett resmål som saknar vågor inte är ett resmål. I alla fall inte om man är surfare (#ByeByeParis).

Spana in fler #TBT´s:
Min misslyckade nakenpreggo-plåtning
En 16-årig Vanja dyker upp i kurslitteraturen
Niklas som Edward Scissorhands