Den här bildserien tog jag med mobilen i går kväll efter en LJUVLIG dag. Iggy sov i vagnen och jag var så glad att det bubblade i bröstet. Jag tycker att den så väl uttrycker känslan jag hade i kroppen – ren och skär lycka! Och det bästa är att jag hade en väldigt ”vanlig” dag, men som alltid så är det just de där vardagliga grejerna som står för den största lyckan.

Niklas var på fest, åkte lördag eftermiddag och kom hem ett drygt dygn senare (övernattningspartaj, wiiiii!). Det innebar att jag å grodan hade lite alone time, och av någon anledning (nån som känner igen sig?) så är grodan nästan alltid mysigast när det är bara jag och han. Pappa har ju sen länge varit lite av en favorit, och på vissa sätt ställer det till det i vardagen. ”Inte mamma!” kan Iggy säga när det är dags för påklädning/avklädning/blöjbyte/tandborstning/whatever. Men allt sånt slipper man när han vet att det är bara jag som finns tillgänglig, he he.

Sen upplever jag också att Iggy är mycket mer o-bökig när det är bara han och jag. Inget gnöl och inget gnäll. Det är bara riktigt rackarns ljuvligt. Vet inte vad det beror på, men så upplever jag det i alla fall. Därför är sån här alone time SÅ härlig!

Och vår gårdag var så rackarns mysig. Vi låg och mös i sängen till omkring halv nio. Käkade långfrulle med massa smaskens grejer, målade med fingerfärg och lekte. Sen spenderade vi hela dagen och en del av kvällen utomhus. Vi mötte upp min pappa med fru och hängde i Vinterviken. Lunch, bulle, kaffe, pankisar till grodan. Grodan fick en ny kompis vid namn Majken – som lånade honom sin cykel, vilken lycka!

Vi såg en fladdermus (!), änder som åt apelsin, spanade in planteringar (skottkärror med jord som körs omkring är högvilt) och rörde runt med långa pinnar i en halvtom fontän. Inget speciellt, men ändå just precis det. För att spendera tid med sin goda lilla unge på det här viset är tamejtusan så jävla mysigt, fint och ROLIGT.

Iggy är som min lilla partner in crime, jag älskar hur han tycker allt är spännande och hur mycket vi kan prata med varandra. Jag älskar också att han är som en liten komedishow som ständigt är på – så fort man tittar på honom blir man glad. Han säger så roliga grejer, gör så luriga miner. Självklart kan det bli både dramaserie och skräckfilm också, men för det mesta tycker jag verkligen att han mest är en humorshow som konstant föder min lycka.

Jag brukar därför kalla honom för Lilla Lyckan, för det är precis så jag känner. Han är min lilla lycka, som sprider solsken och glädje i min vardag på ett sätt som jag aldrig varit med om innan. Det är så vansinnesklyschigt att säga det, men det är SÅ FINT att ha barn.

Så otroligt glad och tacksam att jag får ha denna Lilla Lycka i mitt liv, och att en helt vanlig söndag blir ovanligt fantastisk, endast på grund av hans närvaro.