Det här med att klippa naglarna pÃ¥ kiddos alltsÃ¥… SVÅRT SOM TUSAN! I alla fall när det gäller just vÃ¥rt lilla kiddo. Det Ã¥las, fäktas, grejas och bökas runt rätt allmänt.

Som ni kanske ser är det en yngre version av Igster pÃ¥ bilderna ovan – det enda säkra tricket vi hade när han var mindre var nämligen att lÃ¥ta glammis-Picklan klippa hans naglar. DÃ¥ gick det av nÃ¥gon anledning superbra; han satt lugnt och stilla i hennes knä och lät snällt sina vassa smÃ¥ klor klippas ner. Himla bra brutta alltsÃ¥, den där Picklan. En klippa pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga fronter liksom.

Fräsigt värre! Det är inte alla ungar som har en personlig nagelklippare minsann! Nuförtiden klipper vi dock grodans naglar själva – eller okej, Niklas klipper dem. Jag pallar inte. Tycker det är ASLÄSKIGT och tror alltid att en bit kött (sorry för obehaglig bild i huvudet nu) eller nÃ¥t finger ska stryka med. NÃ¥gon annan som är likadan?

Hursomhelst så är Iggy vänligare inställd till hela nagelklippningsproceduren numera, men det kan fortfarande vara lite av en kamp + krävas en rätt rejäl dos lock och pock för att han ska låta pappa kirra klorna. Har införskaffat en ballongprydd nagelklippare (Iggy är fullkomligt BEROENDE av ballonger, så vi smörar därför med ovan manick), men tar tacksamt emot tips på hur sjuttsingen man kan underlätta klippandet.

Är det någon av er vars kiddos också bökar när det är dags att begränsa rivningsförmågan?