Jupp, nu är det feberflunsa (eller vad det nu är) för hela slanten för la mama. Blev toksjuk i går, men förhoppningsvis är det en riktig snabbisbacill, för redan i kväll känner jag mig faktiskt lite bättre.

Det som är positivt är att Iggy ÄNTLIGEN är tillbaka på banan, woop woop för det! I dag har han ätit litegrann (knappt ätit överhuvudtaget de senaste dygnen), druckit en massa, rört sig av egen maskin och SKRATTAT! Han känns som vår unge igen, och inte som en sjuk liten grönsak. Och det är SÅ skönt!

För usch och fy vilket sabla obehag det är när ens unge mår dåligt alltså. Och han har verkligen mått riktigt, riktigt dåligt. Mest legat i soffan som en liten slapp å vissen grönsak. Inte velat äta, inte velat röra på sig, mest velat sova. Och det GÅR ju inte att inte börja oroa sig över att det skulle vara nåt värre än öroninflammation, man BLIR så kastad av att se sin vanligtvis så energifyllda unge bara ligga och gny.

Men. I dag vände det, äntligen. Efter 7 dagars nedåtgående spiral, så börjar vi ta oss uppåt. HURRA! Penicillinet går nu faktiskt som en dans, Iggy vet om att han måste ta sin medicin och sväljer snällt. Precis som ni sa, så gick det mycket bättre efter några gånger. HURRA för det också.

Nu ska bara jag komma tillbaks på banan också, så blir det ett tredje HURRA. Och eftersom jag känner mig bättre i dag än i går, så kanske det går snabbare än vad man först kunde tro. Vi får se. Är hursomhelst så rackarns glad att Iggy är Iggy igen.