Såhär ser man ut när man sitter och tittar på sitt lilla lilla extremt goda barn, som just är i färd med att äta en bakelse i form av en groda. Såklart. Ser ni kärleken som lyser? Den känns i alla fall, hela tiden. I varje fiber av min kropp.

Tack för alla fina kommentarer pÃ¥ inlägget som handlade om varför jag har svÃ¥rt att Ã¥ka härifrÃ¥n. Skönt ocksÃ¥ att fÃ¥ höra att det finns andra BRAIGA mammor som känner igen sig i det här med att vara nummer tvÃ¥. För yes, jag är en jäkligt bra morsa. Men ändÃ¥ är jag nummer tvÃ¥. Och dÃ¥ är det LJUVLIGT att…fÃ¥ vara nummer ett, ett slag.

I går var vi och fikade på det ljuvliga Hova Konditori som jag ju bloggat om tidigare. Ett 50-talscafé ett stenkast från mamma, där tiden stått still. Vi beställde in allt möjligt gottigt, och drack bryggkaffe till.

Jag är ingen bakelseperson alls, men KUNDE inte motstå denna vackra skapelse. Hade dock en backup i form av en klassisk chokladboll. Dubbelgotte. Mums.

Grodan ̴t Рgivetvis Рen grodbakelse. Med stor f̦rtjusning.

Alltså jag njuter så sjukt mycket av att få vara såhär mycket med Iggy här och nu. Han är FÖR JÄVLA GOD, helt enkelt. Jag håller mig här i nummer ett-bubblan ett litet, litet slag till.