Nu har jag och Iggy varit här hos mamma i Hova i lite mer än en vecka. Tanken var egentligen att vi bara skulle stanna några dagar, men jag hade inte bokat någon hembiljett innan vi åkte – och inte har jag blivit mer sugen på det sen vi kom hit. För vi har det UNDERBART!

Jag har aldrig tidigare hängt såhär mycket på egen hand med Igster, men det är tamejtusan helt f*cking LJUVLIGT. Befinner mig i en pastellrosa kärleksbubbla med min goda goda goda lilla unge, och tänker suga på karamellen så länge jag kan.

När vi åkte hit tänkte jag att det nog skulle bli rätt kämpigt att hänga ett par dagar med Iggy, eftersom det ”bara” var jag å han. Ingen Niklas. Att köra både läggning och vakning (lurigt ord men ni fattar vad jag menar) själv, plus att roa min lilla groda från morgon till kväll kändes som upplagt för toktrött mamma.

Är för att vara helt ärlig inte så himla road av att leka heller, så att spendera ett gäng dygn på egen hand tillsammans med mitt barn kändes faktiskt lite…jobbigt. Jupp. Nu blir säkert några av er arga på mig för att jag ens tänker såna tankar, men jag försöker ju vara så ärlig jag kan – och så kände jag. Men faktum är att jag är så sjukt jäkla förvånad över hur FANTASTISKT vi har haft det. Och HAR det, det är därför jag inte vill åka hem.

Den senaste veckan har varit en av de bästa i mitt liv, och det är just PÅ GRUND AV att jag spenderat så mycket tid på egen hand med mitt fina underbara kloka roliga underfundiga gosiga ljuvliga lilla barn.

Iggy är otroligt pappig, det har jag ju skrivit om tidigare. Det innebär att jag hemma i Estocolmo alltid är nummer två, och att det finns en massa saker som jag inte ”får” göra, i alla fall inte om pappa är inom räckhåll. Som att klä på Iggy till exempel, det får bara pappa göra. ”Inte mamma!” säger han om jag närmar mig.

Men. Här hos mormor är jag nummer ETT (wooohoooo) och det är såååååå mysigt! Iggy är också sjukt tillfreds här, han ÄLSKAR sin mormor och är så otroligt nöjd att bara hänga här hemma i hennes hus. Det är inte det att han på nåt sätt är missnöjd hemma, men det är som att det är strösslat lite magi över den här vistelsen. Iggy som brukar vakna runt 07 sover till (minst!) 08 eller 09. En dag sov vi till och med till klockan TIO! Crazy bananas.

Och sen är det nåt alldeles alldeles magiskt med att vara själv med sitt barn. Att vara själv som förälder alltså. Jag får ju ALLT. Och eftersom mitt goda lilla barn är så galet tillfreds just nu, så innebär det en rackarns massa härligheter. Inser såklart att det inte alltid är så lätt att vara den som får ALLT, men nu har jag lyckats tajma in mitt ALLT till en riktigt ljuvlig guldperiod, så det är bara att tacka å ta emot.

Är så otroligt tacksam för den här resan, och för de här underbara dagarna jag får spendera med min goda lilla unge. Det är som om vi lärt känna varandra ännu lite bättre, och kanske till och med älskar varandra ännu lite mer.

Var på väg att boka en hemresa tidigare i dag, men tror jag suger på karamellen lite till.