Jag har haft en SÅ BRA DAG i dag! Käkade frulle på mitt home away from home Nytorget 6 – som körde helvegansk frullemeny vilket var kul (och gott!) – och slank sen förbi glammisoffice några minuter, på väg till vårdcentralen. Pratade med glammis-Lovisa och grät en skvätt, vilket kändes jättebra.
Sen slank jag till vårdcentralen där jag fick träffa en ung kvinnlig läkare (jag blir alltid så GLAD när man möts av yrkesKVINNOR) som kändes väldigt bra. Jag grät en skvätt där också, och hon kollade att allt stod rätt till med mig rent neurologiskt eftersom jag upplever yrsel- och lightheadedkänslor (känns lite som att jag ständigt befinner mig på en båt).
Neurologin var det inget fel på (hurra!), och läkaren tyckte också att det lät som att det var stressen som låg bakom. Ordinerade VILA och skickade iväg mig på att ta blodprover för att kolla lite annat. Har ett återbesök inbokat om en vecka, förhoppningsvis känns det bättre då, och förhoppningsvis är det inget galet med mina blodprover. Känns hursomhelst SÅ SKÖNT att jag pratat med en läkare och tagit prover, känner att jag TAR ANSVAR.
Gick sen tillbaka till glammisoffice (längtade efter mina glammisar, och ville visa dem att jag fortfarande lever). Grät ännu mer, och pratade pratade pratade och skrattade skrattade skrattade. Att hänga där med dem var en ren rackarns lisa för själen, och det fick mig att må SÅ BRA. De är så kloka, och de har alla blivit tilltufsade av livet på olika sätt vilket gör att de har så kloka råd att komma med. Och de är så bra på att lyssna, och på att underlätta.
Slutade med att jag nog hängde på office i tre timmar (vi passade på att styra upp en härlig lunch också), pratandes och skrattandes och gråtandes. Men på ett härligt sätt om ni förstår. ÄLSKAR mina glammisar – vad skulle jag göra utan dessa personer i mitt liv? Är så tacksam att jag får hänga med så fina, förstående och vackra mänskor.
På office kom vi även fram till att Lovisa ska ta över en del av mina arbetsuppgifter, så att jag kan släppa taget lite mer. Det kändes SÅ SKÖNT. Så jag gick därifrån på lätta fötter och med varmt hjärta, och passade på att unna mig lite mer retail therapy.
Shoppade guldiga glitterplagg på Monki (jag vill ha in mer glitter i min vardag känner jag), och hittade en superfin vas på Habitat. Och när jag ska betala vasen säger tjejen i kassan att hon läser bloggen! Jag blev SÅ JÄKLA GLAD! Det var preciiiis vad jag behövde! Och jag fiskade fram håven och sa rakt på sak att jag behöver extra kärlek just nu – SÅ BERÄTTA VARFÖR DU TYCKER OM MIN BLOGG?! Och det gjorde hon, så TACK fina Frida på Habitat i Skrapan för att du gjorde mig så glad så glad så GLAD!
Efter detta slank jag iväg på ett möte med Jossan och denna härliga brutta som kändes RACKARNS JÄKLA BRA. Ytterligare en glädjeinjektion.
Avslutade dagen med – yes you guessed it – ännu lite mer retail therapy innan jag gick hem och lekte loss med grodan som var på sitt allra soligaste humör och så god så god. Lyckan.
Summan av kardemumman är att i slutet av denna dagen kände jag mig nästan normal igen, rent fysiskt. Inte 100%, men jag kände mig 70%…”normal”. Och det var en fantastisk känsla – jag får liksom hopp om att jag inte har låtit detta gå för långt. Och hopp om att det kommer bli bra igen, jag kommer kunna…fungera. Nu är det rätt sent och känslan av att vara på en båt är tillbaka – det betyder GÅ OCH LÄGG DIG. Jag vet att jag såklart inte är ”fixad” än, men det kändes SÅ BRA att jag fick en smak på att det faktiskt kommer kunna bli bättre det här.
I dag var den första dagen som jag kände att jag kunde släppa allt – på riktigt. Det har resulterat i att det varit tyst i huvudet i dag, och jag har känt en sån enorm lättnad. Det är som att min hjärna har varit molnig, och nu är det klart väder, typ. Jag känner ETT LUGN som jag inte känt på…flera år tror jag.
Mitt normaltillstånd är annars att det ALLTID är något som processas i min hjärna, det är alltid nåt jag håller på och ”löser” på nåt sätt. Men nu är det som att hjärnan har stängt av. Inte på så sätt att jag inte kan använda den såklart, men det där ständiga…tjattret är borta. Vet inte om det är tillfälligt, men hursomhelst är det väldigt väldigt skönt. Känner mig typ fem kilo lättare, i huvudet.
Jag vill ju alltid se möjligheter, och jag tror verkligen (precis som flera av er som varit i samma sits även skrivit i era mail och kommentarer) att det här är nåt jag kommer vara tacksam för. Och jag känner redan att jag är det. Det här kommer få mig att leva ett bättre liv i det långa loppet. Jag kommer ändra mitt sätt att leva och jobba, och jag kommer att få må ÄNNU bättre än jag gjort tidigare. Det blir bra det här.
