…för alla sjukt braiga tips och funderingar kring det här med läggningar. Skönt att höra att vi inte är de enda som inte har ett kiddo som slocknar på 10 sekunder, och grymt fint av er att dela med er av vad som funkar bäst för er del på läggningsfronten.
Vi ska nog dels prata med föris och se hur länge Iggy sover där. Vill givetvis inte att han ska tvingas att sova för lite, men man kan säkert prata med dem och se vad de tror är bra. Kanske hålla det till 1,5 timme? På föris är det ju också en massa andra barn som sover i samma rum, så där vet han ju liksom att det är det som förväntas av honom – och somnar typ omedelbums. Så är det ju inte hemma såklart. Tror även att det påverkar.
Sen finns det ju det där med att beteendet på föris inte nödvändigtvis går hand i hand med hur barn beter sig hemma. Pedagogerna på föris säger t ex att Iggy är ”SÅÅÅÅÅ BRAAAAA” på att sitta ner när de äter/mumsar frukt/mellis. Han e bäst på det av alla kidsen, tydligen. Springer inte runt med mat i munnen alltså. Hemma är han väl si och så med det, kan jag säga. Så att han sover som en stock och omedelbart på föris kan ju också ha att göra med att förutsättningarna är annorlunda. Hemma hos oss är han mera busig, typ. För att han kan.
Hursomhelst så måste nog den där kaninboken införskaffas. En del av er verkade tycka att den funkar bättre när barnet blivit lite äldre, men värt att testa redan nu tänker jag. Och sen får vi nog försöka hålla oss till EN plan och EN rutin. En av er skrev det så bra: eftersom han ju kan somna oavsett våra olika rutiner så innebär det ju faktiskt att han KAN somna under olika förutsättningar. Och att det ju är positivt. Så det handlar mer om att vi får ta å bestämma oss helt enkelt.
Sen funderade jag vidare på det där med om jag vill att Iggy ska kunna somna själv eller inte. Har ju alltid sagt att jag vill att vi ska kunna lägga honom och sen gå ut ur rummet så att han somnar själv. Men nu vet jag inte om jag vill det längre. Anledningen är att den senaste tiden när vi lagt oss i min säng (som står inne i hans rum), jag berättar saga och han somnar hos mig (sen lyfter jag över honom till hans säng) så har det varit så MYSIGT. Och eftersom Iggy inte är så gossig av sig när han är vaken, så har jag njutit så mycket av att ha honom liggandes i min famn. Så nu är jag inte så säker på att jag VILL att han ska somna själv. Är ni med? Mitt oerhörda gos-sug blir liksom lite tillfredsställt när jag får ligga bredvid honom och mysa tills han somnar. Men det kanske är att skjuta sig själv i foten inför framtiden? Och det är klart att det inte är lika mysigt när det tar 60 minuter. Gaaahhhh. Inte lätt det här.
Men eftersom jag nu njuter så mycket av att ändå ligga där i mörkret och få snika till mig lite gos, så kanske vi får bestämma oss för att det är vår rutin. Nedvarvning i soffan med nedsläckta lampor, sen saga i sängen tills hans somnar. Och då lyfta över. Samt kolla att han inte sover mer än 90 minuter på föris.
…eller så ska vi försöka få honom att somna själv. Gaaaaahhh! Ja men ni hör ju – veligheternas velighet. Pust. Och tack för alla råd. MVH veligaste mamman ever. Fortsättning följer.
