Men hörrni! Jag vill typ inleda det här inlägget med att strössla med den där ap-emojin som håller händerna för ögonen, ni vet? Lite så känns det. Överrumplad av KÄRLEK, tack för det! TACK för alla otroligt fina kommentarer, TACK för att ni förstår varför det är svårt att skriva om alltalltallt, TACK för att ni uppskattar det jag faktiskt väljer att skriva om och TACK för att ni gjort mig trygg i att det samhällsengagemang jag så gärna vill tro går fram, faktiskt GÅR fram. I love you!

Och en sak till. SHIIIT vad ni är välartikulerade! Och nyanserade. Och förstående. Och tillåtande. Och öppna. Jag har ju alltid misstänkt att jag har världens bästa bloggläsare, men nu VET jag det liksom. Ni e bäst, ingen protest!