[youtube id=”mGCuAg1rwPw”]

[youtube id=”nXiWgFl8SLY”]

Här är två klipp från min å Josefins UNDERBARA loppisdag! Ni får se kaoset innan loppis-stormen, säljruschen, träffa lite tubeliner, se Josefin rocka min gamla kinajacka (hon bjussar dessutom på lite stylingtips!), Niklas extremt vältajmade loppis-entré och mycket mycket annat.

Loppiskuriosa: Herr Papphammar himself – Herr Gösta Ekman – var å fingrade på en av väskorna som jag sålde. En himla tjusig (och stor!) läderväska från Zara. Den ville jag dock ha 100 spänn för (ville åtminstone börja där, sen är ju ALLT givetvis förhandlingsbart på en loppis), men då höll han på å trilla baklänges. Han blev i det närmaste personligt förnärmad över min fräckhet att försöka mjölka ur så mycket pengar för en väska – på en LOPPIS! #ManÄrVälInteEntreprenörFörIntetHehe

Jag försökte med charm i blick säga att den var ju en stoooooor och fiiiin väska i äkta lääääääääder, värd några slantar. Men då avslöjade han att han minsann sett på lappen inuti att den tillverkats I TURKIET – så mer än 40 pix skulle jag minsann inte förvänta mig inte. Jag förstod väl inte riktigt hans argument där, varför just Turkiet skulle devalvera väskans värde så mycket, och kontrade med 90 pix. Varpå han knarrade och knorrade och flöt iväg – utan väska.

Ingen vidare förhandlare, herr Ekman, tycker jag. Och ingen vidare dokumenterare, fröken Vanja, tycker jag. Lyckades varken fånga honom på film, eller bild eller snap. Men det var ändå värt att berätta, tycker jag. I någon form av Jag Mötte Lassie-anda, liksom. Det var ju ändå Gösta Ekman, en legend! En knarrande och knorrande – och väsklös – legend.