I går gick vi tillbaka till föris då grodan var betydligt mer på banan. De ville gärna att han skulle komma in en sväng innan helgen, så att det inte skulle gå för lång tid utan att han var där. och vet ni vad? NU SLÄPPTE DET! Så jäkla skönt!
Det var en glad och modig groda som slank runt och gick på långa upptäcktsfärder utan la mama. Då och då slank han tillbaks till mig och tankade lite trygghet, innan han gav sig av igen.
Han bondade dessutom rejält med en av pedagogerna (alltså jag kan inte säga det för många gånger – men mänskorna som jobbar på den här förisen är helt FENOMENALA!), så hon fick plocka upp honom för att tillsammans gå omkring på upptäcktsfärd.
Det kändes så HIMLA BRA. Såklart. Man fattar att han kommer stormtrivas på det här stället. Det är så fint att se hur kul alla de andra kidsen har det, det är så uppenbart att de verkligen älskar att vara där.
Och det är så LUGNT. Trodde det skulle vara rätt stökigt å bökigt på en föris, men icke. Till och med när de äter så är det lugnt och trivsamt, och man märker hur mycket energi pedagogerna lägger på att se till att miljön och stämningen ska bli såhär mysig. Har verkligen hamnat i förishimlen, så tacksam för det.
På måndag knatar jag å grodan dit igen, och känns allt bra ska kvinnan han bondade så bra med i dag ta honom lite mer, så att han liksom skapar sig en trygghetspunkt i henne också. Och på torsdag är nu planen att vi ska prova att lämna Iggy själv på föris, i alla fall en stund.
Hoppas att den planen…funkar.
