I går fick jag…JOBBA! OSTÖRT! I FYRA OCH EN HALV TIMME I STRÄCK!!! Fy fan vad härligt det var! Blev nästan hög; när jag var klar gick det som strömningar av välbehag genom hela mitt väsen. Det var…LJUVLIGT.
Och okej – ni vet ju att jag älskar mitt (eller mina, rättare sagt) jobb. Men riktigt såhär tossig brukar jag inte bli av att få spendera en dag på office. Men nu var det så länge sen jag fick sätta mig ner vid mitt skrivbord och jobba fokuserat, att jag faktiskt inte ens kan minnas när det var.
Visst, jag får jobba någon smådutt här och någon smådutt där. Två timmar i rad, på sin höjd. Men mer har det inte blivit, med flytt, förisinskolning, sjukdom, mera förisinskolning, teveinspelningar, mera teveinspelningar och allt annat hokus pokus som sladdat omkring i kalendern under april månad.
Missförstå mig rätt, det mesta har såklart varit skitkul (okej, sjukdomen hade jag nog kunnat hoppa över), men det är SJUKT JÄVLA FRUSTRERANDE att inte få stöka undan. Grej på grej läggs liksom på hög. En hög som växer och växer och vips! …så har det blivit ett berg. Ett berg som jag VET att jag bestiger om jag bara får JOBBA FOKUSERAT I MER ÄN TVÅ TIMMAR FÖR BÖVELEN. Ett berg som jag VILL bestiga! Men jag får bara ta små töntsteg, dansa omkring på en stig som jag inte ens vet om den leder uppåt. Skitjobbigt.
Och NEJ – det här har inte nåt att göra med att jag är nån slags workoholic eller liknande. Det har att göra med att jag älskar mitt (mina…) jobb, och det känns PISS att inte kunna göra dem bra. Det är framförallt GlamMom som fått stå tillbaka den senaste månaden, och det känns inte så lovely.
Vi har haft lådvis med tokfina kläder på office som vi inte kunnat sälja, för att jag knappt ens hunnit snegla åt deras håll – än mindre lägga upp dem i shoppen (mitt ansvar, och nej jag kan inte be någon annan göra det, alla har fullt upp med sitt). Inte så lyckat, kan jag meddela.
Men! Efter denna fyra och en halv-timmes sejour som gårdagen bjussade på, så är det äntligen gjort. Så Angelica (du som undrade om det skulle komma in några fina amningsklänningar) – nu hittar du en toksnygg klänning här och en till här. Hoppas du gillar dem, och att det inte är för sent för eventet du skulle på.
Niklas tog alltså grodan mellan 10.30 och 15 i går, så att jag skulle kunna gå loss på office. Eftersom det var lördag var det ingen annan glammis där, vilket passade perfekt – då blev det 100% fokus på werk. Och när man haft så extremt lite tid att jobba som jag haft den senaste tiden, så är man tacksam för varje minut man får nåt gjort. Vill helst inte lägga någon tid på att snicksnacka.
I vanliga fall älskar jag såklart att snicksnacka på office, men just nu är inte i vanliga fall. Just nu värkte det i hela kroppen av lust att få SHIT DONE. Därför var det så extremt skönt att bara få grotta ner sig helt ostört i några timmar.
Och ojojoj vad jag fick gjort! Det lugn jag kände jag när det var en halvtimme av ”min” tid kvar (och jag hade släckt alla de vildaste bränderna) var…ENORMT. All uppbyggd stress bara släppte. Tror det var därför jag klev ut från office och ut på små moln. Underbart.
Och återigen – nej jag är ingen knäpp mänska som bara vill jobba och inget annat. Men jag tycker det är SKITKUL att jobba, och eftersom jag inte KAN VARA LEDIG (hej egenföretagare) så är det asjobbigt att inte få ta tag i saker. Gör inte jag dem, så gör ingen dem. Och gör ingen dem på alltför lång tid, så är det bye bye business. Rätt trist tanke, när man byggt upp nåt tillsammans med världens bästa team som man är sjukt stolt över. Ett företag som är askul att jobba med och på, och som möjliggör en vardag som jag älskar.
Så – vågar jag säga det högt? Jo, det gör jag. Jag LÄNGTAR tills dess att Iggy börjat på föris for real, så att jag kan komma tillbaka till mitt kontor. Utan att behöva vara apstressad eftersom jag bara har x antal minuter att spendera där. ”Inget snicksnack för mig i dag (heller) tack, måste foka!”
Nästa vecka SKA jag tillbaka. For real.
