I dag var det dags för tredje dagen på förisinskolningen. Eftersom gårdagen var kämpig, så var jag lite nervös över hur det skulle gå. För i dag var det jag och grodan som slank dit ihop.
I början var det ungefär som i går – sitta i famnen hela hela hela tiden. Och det var lite märkligt, att se Iggy sån. Jag är ju van vid en kavat krabat som är supersocial och möter det mesta och de flesta med ett smilgropssmajl. Men det här var en annan groda, och det var som sagt lite underligt.
Märkte att jag fick kämpa lite för att inte dras med, och bli osäker själv i situationen. Känns viktigt att jag är som vanligt och peppar. Självklart vill jag inte ignorera hur han känner, det är inte så jag menar. Men det känns tryggast om jag är som jag brukar, så att inte mamma OCKSÅ är annorlunda, när hela världen är uppåner.
Fick också kämpa litegrann för att inte börja böla (!) ett par gånger. Alltså, när jag såg mitt lilla lilla barn sitta i famnen, beväpnad med napp och snutte och vara sådär ynkepynkig, så värkte det i hjärtat.
Hur gick dagen då? Att äta lunch gick sådär. Inte så konstigt dock, med tanke på att de både sover och äter på helt andra tider än vad Iggy är van vid. Det är liksom inte bara en omställning, utan ett gäng – på samma gång.
Efter lunchen (som var sjukt smarrig kan jag meddela, känns ju kalasbra) var det dags att vila. Och till min STORA glädje fick jag Iggy att sova i vilorummet. Det tog 20 minuter, men sen sov han som en stock.
Personalen var supergullig och la bara dit de kids som som de vet somnar omedelbart först. Så kom de andra in efter att Iggy somnat, vilket gjorde att han inte blev så störd och kunde få ro att slumra in. Toppen.
Han var däckad i två hela timmar (!) och när han vaknade till liv så var både humöret och inställningen en annan. Nu var det en mycket gladare och tryggare groda. Han vågade sig ner på golvet och slank till och med runt en hel del. Inga långa utflykter dock, utan kom tillbaks med jämna mellanrum och tankade trygghet. Sen gav han sig ut på upptäcktsfärd igen.
Vi hade planerat att gå senast kl 15, men stannade faktiskt till 15.30 eftersom det kändes som att det verkligen släppte för Iggy där på eftermiddagen. Han lekte med både leksaker och kids. De andra barnen var så himla gulliga, hämtade hans napp och vattenflaska hela tiden. Pratade om hur viktigt det var att alla delade på alla leksaker osv.
Och personalen. PERSONALEN! Jag tror på riktigt att vi hamnat i förishimlen. Det kan typ inte bli bättre. Det märks att kidsen ÄLSKAR sina pedagoger – de gossar med dem, kommer fram och spontankramas. Och personalen gossar tillbaka, och tar sig verkligen tid för barnen.
Att se personalen in action är SJUKT nyttigt, känner jag – för mig som förälder. SHIT vilka proffs…! Jag lärde mig hur mycket som helst av dem i dag. De tar barnen på allvar, utgår från att de KAN, låter kidsen leda vägen (kommer inte med ”färdiga” svar), smyger in både matte, färger, former, uppfostran med det ena med det tredje i allt som görs.
Det lyfts inte ett finger utan att det finns en tanke bakom, så känns det. Och allt är uttänkt för kidsens bästa. Är så sjukt impad, och känner mig så TRYGG med den här förisen. Väldigt väldigt tacksam att vi hamnat just där.
Hursom, dagen kändes riktigt lyckad, och jag är säker på att det här kommer gå superbra. Men det får ta den tid det tar. No stress. Får se hur det känns på måndag när det varit två förisfria dagar emellan, då kanske vi får börja om från början? Nåväl, det visar sig.
Är i alla fall väldigt glad över att i dag inte var som i går. Det går framåt, helt enkelt.
