Eftersom vårt hem ser ut som en knarkarkvart för tillfället (kaos, kaos och återigen kaos – åsså en miljard flyttlådor), är vi inte så sugna på att hänga där. Så vi flyr ut och bort, så mycket vi kan. Utefrullarna är därför back with a vengeance, och i dag hamnade vi på Urban Deli.

Älskar deras frukostbuffé eftersom man får bygga sina egna mackor. Och då de har ett grymt charkutbud, blir det ost ost ost med chark chark chark – Dagobert-style.

Grodan är också väldigt förtjust i dessa mackor. Sekunden efter att jag knäppt denna bild hade han nappat åt sig 90% av all ost på mackan till höger.

Sekunden efter det var ALL ost på väg in i munnen. Mitt barn tror inte på små tuggor inte, knöla in allt som får plats bara! …vilket gör att jag titt som tätt får plocka ut muninnehållet, fördela det i bättre lämpade munsbitar, och stoppa in dem igen. #SättaIHalsenSkräck

Radarparet spanar efter hundar voffvoffar på Nytorget. En favoritsyssla nowadays. Voffvoffar is the shit enligt Iggy, och ALLA såna vi passerar pekas noga ut, ackompanjerat av ett ivrigt ”wuffwuff”-ande.

Mitt barns frippa alltså. Det GÅR inte att få fason på de där rastakorvarna som huserar på bakhuvudet. Eller ”flames-en”, som barnvakts-Nella kallar dem (BRA uttryck ju, ganska så mycket härligare än ”rastakorvar”).

Vi reder ut dem med balsam ungefär varannan dag. Sen tar det cirka tre minuter innan korvarna flames-en är på plats igen. Ska vi ge upp? Kommer Iggys bakhuvud alltid se ut som om det utsatts för elchocker? Någon annan som har kids med flames? Vad säger ni, ska vi resignera eller kan man göra nåt åt dem?