Eftersom vÃ¥rt hem ser ut som en knarkarkvart för tillfället (kaos, kaos och Ã¥terigen kaos – Ã¥ssÃ¥ en miljard flyttlÃ¥dor), är vi inte sÃ¥ sugna pÃ¥ att hänga där. SÃ¥ vi flyr ut och bort, sÃ¥ mycket vi kan. Utefrullarna är därför back with a vengeance, och i dag hamnade vi pÃ¥ Urban Deli.

Älskar deras frukostbuffé eftersom man fÃ¥r bygga sina egna mackor. Och dÃ¥ de har ett grymt charkutbud, blir det ost ost ost med chark chark chark – Dagobert-style.

Grodan är också väldigt förtjust i dessa mackor. Sekunden efter att jag knäppt denna bild hade han nappat åt sig 90% av all ost på mackan till höger.

Sekunden efter det var ALL ost pÃ¥ väg in i munnen. Mitt barn tror inte pÃ¥ smÃ¥ tuggor inte, knöla in allt som fÃ¥r plats bara! …vilket gör att jag titt som tätt fÃ¥r plocka ut muninnehÃ¥llet, fördela det i bättre lämpade munsbitar, och stoppa in dem igen. #SättaIHalsenSkräck

Radarparet spanar efter hundar voffvoffar pÃ¥ Nytorget. En favoritsyssla nowadays. Voffvoffar is the shit enligt Iggy, och ALLA sÃ¥na vi passerar pekas noga ut, ackompanjerat av ett ivrigt ”wuffwuff”-ande.

Mitt barns frippa alltsÃ¥. Det GÅR inte att fÃ¥ fason pÃ¥ de där rastakorvarna som huserar pÃ¥ bakhuvudet. Eller ”flames-en”, som barnvakts-Nella kallar dem (BRA uttryck ju, ganska sÃ¥ mycket härligare än ”rastakorvar”).

Vi reder ut dem med balsam ungefär varannan dag. Sen tar det cirka tre minuter innan korvarna flames-en är på plats igen. Ska vi ge upp? Kommer Iggys bakhuvud alltid se ut som om det utsatts för elchocker? Någon annan som har kids med flames? Vad säger ni, ska vi resignera eller kan man göra nåt åt dem?