I dag är det dags för nåt som vi bävat inför ända sen vi bestämde flyttdatum – DEN STORA VINDSRENSNINGEN! Hua hua, får spontanrysningar (och inte av den trevliga sorten) bara jag tänker på det.
MYCKET skräp hinner man samla på sig (och slänga upp på vinden) på sex år. I synnerhet om man som vi älskar att loppisfynda, och inte direkt ogillar pryttlar. Återigen skulle det sitta fint å vara mer av en sån där minimalist.
Eftersom en vindsrensning skulle varit helt omöjlig i Iggys sällskap, befinner han sig på Junibacken med barnvakts-Jossan i dag. Hon ska möta upp Nella från Verpan och kusin Ruben, och sen ska denna kvartett göra stan osäker är det tänkt. Kommer nog bli skoj. Och vi får lugn å ro att rensa, röja och packa ihop vårt vindsförråd.
Ska bli lite spännande att se vad som döljer sig däruppe. Vet att det är HUR mycket kläder som helst (som ska loppas eller bloppas bort), alla mina foton (jag är ju så gammal vettni att jag har mängder med PAPPERSFOTOGRAFIER i min ägo), ett gäng lådor med glas å sånt som aldrig ens packades upp när vi flyttade hit (så egentligen borde de väl gå raka vägen till Stadsmissionen utan att passera GÅ, så lite som vi behövt dem de senaste sex åren) plus en massa massa MASSA junk.
Och hörrni, när vi ändå har det här med vindsrensningar på tråden – jag hade ju lite ångest över hur sjuttsingen vi skulle hinna med bland annat detta för ett tag sen, och skrev lite raljerande om att jag dagdrömde om att Iggy skulle börja på föris, så att jag och Niklas skulle ha möjlighet att kirra vinden medan han var där (läs det inlägget här).
Att säga så var tydligen att trampa rätt in i ett getingbo, för RACKARNS vilken het potatis det var…! Det upprörde en väldig massa folk, för tydligen är det ett big no no att girigt roffa åt sig lite egentid medan kidsen är på föris. Anser en del.
Jag har blivit ombedd att skriva vad jag känner och tänker kring detta ämne, och jag kan väl säga att det är rätt uppenbart vad jag tänker kring det, med tanke på att jag skrev som jag skrev. Jag har aldrig ens reflekterat över att det på något sätt skulle vara förbjudet som förälder att göra nåt som inte är 100% jobb medan barnen är på föris. Därför hade jag heller ingen aning om att detta tydligen är ett hett debattämne.
Jag tänker att det absolut viktigaste är att folk mår bra, och om det innebär att Kajsa går och tar en kaffe med en kompis, att Nisse tar en sväng på stan, att Hanna drar en repa på gymmet eller att Pelle sitter och njuter av stillheten hemma i soffan innan han/hon hämtar sitt barn för att det gör honom/henne lyckligare (och därmed till en bättre förälder), så är det FINE med mig.
Tanken på ett samhälle där folk klockar varandra för att kontrollera att det minsann inte slank in nån strötid mellan jobb och förishämtning får det att krypa i skinnet på mig. Generellt sett gillar jag Frihet Under Ansvar, och ser hellre att vi tillåter varandra att vara olika. För vi har OLIKA behov.
För vissa passar det jättebra att ha barnen så lite som möjligt på föris, och för andra betyder en timmes ro i soffan på måndagseftermiddagen – innan man hämtar barnen – att man fylls med en massa energi som gör att man hämtar supertidigt på tisdagen och tar med kidsen ut på äventyr.
Vissa dagar är barnet på föris fler timmar, andra dagar är barnet på föris färre timmar. Det jämnar ut sig i längden, svårare än så behöver det inte vara tycker jag.
Med detta menar jag givetvis inte att man som förälder ska dumpa sina ungar på föris 99% av tiden för att leva loppan på olika sätt. NEJ. Man ska självklart inte MISSBRUKA det här fantastiska skattesubventionerade systemet vi har.
Men jag utgår ifrån att alla gör så gott de kan, och så länge jag gör så gott jag kan kommer jag inte ha dåligt samvete över den där kaffen/rundan på stan/gymrepan (okej, kommer aldrig hända men ändå #NotAGymRat)/stunden i soffan.
