Det ihärdiga packandet fortsätter för vår del. Och det går rätt bra tycker jag. Skulle säga att lejonparten av packandet nog är gjort nu faktiskt.

Iggy har varit en mycket skicklig packare han med.

Han fick ner såväl tröjor som nycklar ett par hörselskydd och en diskborste i min gummistövel.

Han har varit väldigt duktig på att hålla sig underhållen och sysselsatt på egen hand, vilket gjorde att vi verkligen fick en massa gjort.

Tycker överlag att det händer så himla mycket med honom just nu. När vi sitter och tittar på paddan vid måltiderna till exempel, så skrattar han till när han tycker nåt program är roligt, han vinkar när de säger ”hej” och ”hejdå”, jamar när det dyker upp en katt med mera.

Det känns verkligen som att han blir mer och mer medveten om en massa saker, och att han förstår nya grejer hela tiden. Han håller på att bli en riktig liten person, liksom. Så fint.

Och hörrni! Tack för att ni delar med er angående det här att ha barn som inte gillar att åka bil/sitta i vagn. Skönt att veta att vi inte är ensamma. Märker att vi kör en del samma tricks, typ sitta framåtvänd i vagnen istället för bakåtvänd. Funkar på Iggy, och precis som Vicki skrev – ju mer han ser, desto bättre går det.

Känns som att han blir uttråkad rätt kvickt, och att det är därför han blir surmule. Han har ärvt sin pappas rastlösa gener tror jag. Mamman vet inget härligare än att få sitta på samma plats lääääääänge, ha ha…

Och tack för tipsen om hur ni som har vagnvägrare roar era barn. Ska absolut införskaffa en spegel att sätta på bilbarnstolen!

Vår hall i en flyttlåda.

Tavelväggen är nu helt nerplockad. Det blir kalare och kalare här hemma. Märkligt.