Som ni vet kallar vi ju Iggy för grodan. Det kommer sig av att han såg ut som en liten groda med sina krokiga små goda ben när han var en minibebis. Men grodan är bara ett av cirkus sjuttionitton olika smeknamn som vårt barn har begåvats med.

Några andra exempel: grodis, grod, Mr grod, baby, piggly, grodnos, nosen, lillpatos, patosen, mammas gos, gosnos, nospatos (alltså, fråga mig inte varifrån de här crazy bananas-smekisarna kommer ifrån), babynos, dappy, dappy doris, dapparn, doritz, dappynos (det är mycket ”nos” som ni märker #crazybananas) – ja, ungefär såhär håller det på. Det ena namnet lurigare än det andra. Men grodan är ju det som används sådär daglidags.

Nu till min issue – både mormor och farmor är på oss om att sluta kalla Iggy för grodan – och börja kalla honom för Iggy. De tror att han kommer få någon slags identitetskris eller nåt (min mamma slänger dock extremt stora stenblock i glashuset, eftersom jag själv trodde att jag hette Tjomba tills jag var 3 bast).

När han börjar föris kommer ju såklart alla där att kalla honom för Iggy. Kommer han bli förvirrad då? Inte veta vem de pratar om? Jossan (barnvakten som har honom tre dagar i veckan) kallar honom ju dock för Iggy. Och mormor kallar honom för Iggy. Och farmor. Men inte mamma och pappa. För oss är han grodan. I alla fall än så länge.

Vad tror ni – orsakar vi en identitetskris? Eller är det onödigt löjl det här?