Som ni vet kallar vi ju Iggy för grodan. Det kommer sig av att han såg ut som en liten groda med sina krokiga små goda ben när han var en minibebis. Men grodan är bara ett av cirkus sjuttionitton olika smeknamn som vårt barn har begåvats med.
NÃ¥gra andra exempel: grodis, grod, Mr grod, baby, piggly, grodnos, nosen, lillpatos, patosen, mammas gos, gosnos, nospatos (alltsÃ¥, frÃ¥ga mig inte varifrÃ¥n de här crazy bananas-smekisarna kommer ifrÃ¥n), babynos, dappy, dappy doris, dapparn, doritz, dappynos (det är mycket ”nos” som ni märker #crazybananas) – ja, ungefär sÃ¥här hÃ¥ller det pÃ¥. Det ena namnet lurigare än det andra. Men grodan är ju det som används sÃ¥där daglidags.
Nu till min issue – bÃ¥de mormor och farmor är pÃ¥ oss om att sluta kalla Iggy för grodan – och börja kalla honom för Iggy. De tror att han kommer fÃ¥ nÃ¥gon slags identitetskris eller nÃ¥t (min mamma slänger dock extremt stora stenblock i glashuset, eftersom jag själv trodde att jag hette Tjomba tills jag var 3 bast).
När han börjar föris kommer ju såklart alla där att kalla honom för Iggy. Kommer han bli förvirrad då? Inte veta vem de pratar om? Jossan (barnvakten som har honom tre dagar i veckan) kallar honom ju dock för Iggy. Och mormor kallar honom för Iggy. Och farmor. Men inte mamma och pappa. För oss är han grodan. I alla fall än så länge.
Vad tror ni – orsakar vi en identitetskris? Eller är det onödigt löjl det här?
