Jag börjar känna mig som en sÃ¥n. Lady som lunchar, typ. För nu har jag haft härliga härliga lurredejter flera dagar i rad, tummen upp för det. (Och om ni känner igen settingen, sÃ¥ YES – vi var pÃ¥ Nytorget 6 – IGEN. #BörjarBliEnDelAvInredningen)

Har ett litet mission att liksom irl-träffa nÃ¥gra av de grymma bruttor som jag ”lärt känna” pÃ¥ Insta och via bloggar. Ett rackarns trevligt mission kan jag meddela. MÃ¥ste säga att mina Instafriendships har levererat finfint hittills. De är väldigt trevliga, även irl.

I dag slank jag iväg å träffade Julia. Hon har ett to die for-hem (kolla hennes Insta så får ni se! @brukroken) och är rackarns bra på att ta to die for-snygga bilder på detta tjusiga hem. Dessutom är hon nybliven mama till en to die for-söt bebelino.

Solisar! (Julias.) KAN våren vara på väg? Jag tror det. Är fast övertygad. Jupp. Vi säger det.

Och hörrni – vet ni vad jag gjorde efter lurren? Jo, jag Ã¥ Niklas var i ”vÃ¥r nya” lägenhet och hade en mysig pratstund med hon som bor där nu. Tog en massa bilder (sÃ¥ att vi ska kunna börja planera fix and trix som mÃ¥lning/möblering osv) och pratade om vilka grejer som vi ska lämna kvar Ã¥t den andre.

Vi lämnar kvar vår stora guldspegel i hallen, den är ju som gjord för den ytan. Det blir toppen, tycker hon som ska flytta in hos oss. Och vi får ärva hennes vansinnesvackra piano. På det tänker jag mig att Iggy ska lära sig spela så småningom.

Och så lämnar hon sin TVÄTTMASKIN! Höjden av lyx för en (numera) ständigt nersmutsad mamma + dito familj.

AlltsÃ¥… Den här lägenheten är bara SÅ fin. Den har sÃ¥ mycket potentiaaaaal, som det sÃ¥ fint brukar heta. Och vi ska ta fram varenda liten potentialprocent. Det kommer bli sÃ¥ fint sÃ¥ fint. Lycka.