Förra veckan (okejrå, förrförra – får erkänna att jag glömde bort detta i förra veckans stress) började vi ju med LOTW här i el bloggo – Läsarundring Of The Week! Sorryborry att jag missade en vecka, men nu kör vi igen.
Denna gången handlar det om tips på bra ekologiska produkter, då det var rätt många av er som var sugna på mer sånt. Har ett gäng bra ekotips på lut, men i dagens inlägg avhandlar vi ämnet ekodeo. Here goes:
Ni vet ju att jag Bytt Sida – gått över till ekologisk deodorant – sen ett tag tillbaka. Soapwalla var den första jag testade, och den gillade jag verkligen. Men jag känner att jag måste prova runt litegrann, leta upp den absoluuuut bästa liksom, innan jag parkerar mig själv och min åsikt. Så just nu är det denna raring – Deolicious – som bor i mitt badrumsskåp.
Den görs för hand på Gotland, och är precis som Soapwalla en kräm som man stryker på i armhålan. Tror faktiskt att jag gillar den här ännu bättre, den innehåller majsstärkelse som gör att det känns…ehhh…torrare. Alla såna här krämdeodoranter smälter ju litegrann när man blir varm, och då är det härligt med nåt som liksom, torkar upp.
Vet inte hur många av er som använder ekodeos, men för mig har det helt klart krävts en invänjningsperiod. Har kört uteslutande eko i typ två månader, och det är nog först nu som jag tycker det känns riktigt bra.
Saken är den, att det (i alla fall för mig) är en helt annan grej än fuldeos. En ruskig sak (av många) som fuldeos gör, är att de innehåller aluminium som täpper igen porerna i armhålan så att svetten inte kan tränga ut. (Aluminiumet lagras sen i kroppen och misstänks bidra till allehanda obehagliga cancerformer, så detta är inte nåt man vill rolla på sig varje dag, lovar.)
Men, detta konstanta tilltäppande gör ju att man – är TORR. Så man är van vid att vara just torr under armarna. Med en ekodeo så är det bara att vinka bye bye till torrheten, för de jobbar inte alls på samma sätt.
En ekodeo låter kroppen fungera som det är tänkt (att svetten alltså kommer UT ur porerna), men jobbar med att desinficera och verka antibakteriellt för att motverka att svetten ger ifrån sig trist doft.
Så det allra mest ovana med att använda ekodeo är att du INTE längre är torr, tvärtom känns det lite…krämigt. Och ju varmare du blir – desto mer flytande blir deokrämen. För mig var det just det här med att huxflux känna mig krämig som var lite trixigt att vänja sig vid.
Men! Så länge man klarar att inte vara snustorr, så FUNKAR verkligen ekodeos. Man luktar INTE svett. Man luktar inte sommaräng heller, för de innehåller ingen parfym (bara naturliga dofter från ingredienserna, typ lite kokos och tea tree oil). Man luktar typ…nada. Vilket jag gillar, eftersom jag inte tycker om när deon bråkar med den parfym man bär.
Det enda som är sämre med ekodeos än fuldeo är att de inte håller en fräsch riktigt lika länge. En fuldeo kan ju hålla i typ ett dygn (beror nog till viss del på att den maskerar svettdoft med en rackarns massa parfym), medan en ekodeo håller typ en arbetsdag (för mig). När jag kommer hem vill jag ta en våtservett och svepa av, och sen bättra på. Då känner jag mig fräsch som en liten nyponros hela resten av kvällen.
Men att den inte håller exakt lika länge som en fuldeo gör inget tycker jag. Hellre bättrar jag på en extra gång, än rollar på mig gift varje dag.
Så – tipset för detta LOTW-inlägg är alltså att byta er fuldeo mot en ekodeo, och låt det få ta lite tid att vänja sig vid det här nya…ehhh, krämiga livet. Jakten på den absoluuuuut bästa ekodeon continues on, och givetvis hojtar jag när jag tycker att jag hittat helt rätt. Tills dess jagar jag vidare. Om det är någon därute som sitter på nåt superfiffigt ekodeotips – dela gärna med er!
