Det börjar kännas tradigt att skriva om den här jäkla flunsan nu, men vi är inte riktigt ute ur sjukträsket ännu. Var på vårdcentralen med Grodan i går, och de konstaterade att han åkt på mitt virus. De kollade hjärta och lungor så inget var lurt på den fronten, och kände lite på halsen.

De sa att det finns inte så mycket mer att göra än att vänta ut viruset, och se till att han får i sig mat och framförallt dricka under tiden.TACK för era fiffiga tips förresten – SÅ många bra å innovativa sätt att få i en unge vätska!

I går var Grodan som en slak liten tussilago hela dagen, orkade inte göra mycket annat än att mest vrida och vända på sig i soffan, I dag har det däremot varit lite bättre. Lite piggare. Några små leenden, och till och med lite krypande. Så det känns som att det ÄNTLIGEN går åt rätt håll. Ingen feber i dag heller, känns toppenskönt.

Bilden som illustrerar inlägget togs för några veckor sen, och det känns nästan konstigt att se Grodan så glad och energisk. Den lille hösäcken vi haft här hemma den senaste veckan är allt annat än glad och energisk. Jag kan inte låta bli att undra om det här kommer förändra honom på nåt sätt? När livet tufsar till en för första gången, så sätter det kanske spår?

Jag menar inte att han ska bli personlighetsförändrad av en flunsa såklart, men det känns bara som att nånting kanske händer med en när man för första gången inser att man kan må dåligt. Ja ja, vi får se.

Min flunsa har landat i en prima förkylning med en riktigt duktig hosta. Men annars är jag ok. Jag börjar bli sjukt sugen på att komma ur den här sjuklingsbubblan dock. Starta den här året på det sätt det förtjänar, liksom.

Håller tummarna för att i morgon blir en ännu piggare dag.