Innan vi fick barn styrde Niklas alltid en redig söndagmiddag som avslutning på veckan. Himla härligt. Nuförtiden beror söndagmiddagens vara eller icke vara på om pappan fått sova eller inte. Det fick han i natt – och voilà! Då bjuder mästerkocken på oxfilé med grönpepparsås och potatisgratäng! Obligatoriska tillbehör är en klassisk tomatsallad, och ett glas Zinfandel.
Jag är egentligen ingen köttperson. Väljer alltid fisk, tycker det är ljusår smarrigare. Om jag ska äta kött måste det vara det bästa bästa (har jag ju berättat förut). Annars smakar det unk tycker jag.
Därför blir det svensk ekologisk oxfilé, när vi käkar kött. Och det tamejtusan smälter i munnen – så jäkla gött! Däremot är det inte direkt billigt, så det blir inte så ofta. Men – Niklas har ett trick för att få köttet till ett bättre pris, tänkte att jag skulle dela med mig av det. Ber man om två bitar (kött till två pers) så får man det så kallade ”mittbitspriset”, och det är alltid mycket dyrare. Men ber man istället om en större bit (som man delar hemma) så får man det vanliga kilopriset. Och det kan skilja hundra pix per kilopris, trots att man köper exakt samma sak.
Lurigt, I know – but it WORKS! Niklas lärde sig tricket av sin mamma, och det är ett smart sätt att köpa superduperfint kött till en billigare penning. Ni vet ju hur vi är – försöker hustla oss till vardagslyx i alla lägen he he. Prova nästa gång ni slinker omkring vid delidisken vettja!
(Älskling – om du läser detta och tycker jag förklarar luddigt, skriv i kommentarsfältet i så fall, och upplys!)
Hustlat lyxkött eller ej, så var detta i alla fall en episk rackarns middag!
