Vanja Wikström

Kom precis till kontoret, och får höra att glammis-Malin är sjuk i dag. Kräksjuk. Satan i gatan! Nu känns det inte så lyckat att jag gick till jobbet i går, trots min lurighet. Förmodligen jag som smittat, och Pigglys kräkande var då förmodligen en bacill.

Han äter på finfint sen i går kväll, och har inte kräkts något mer. Så det är nog en snabbisbacill som går över kvickt. Ni kanske tror vi är knäppa i huvudet som inte hajade att det var sjukdom, men iom att han var precis som vanligt i övrigt så var det svårt att veta tyckte vi. Jaja, man lär sig.

Nu har jag bara lite lätt ångest över att jag smittat mina sysslingar, och att resten av glammisgänget ska ligga däckade i helgen… Jag är dock som en ny människa i dag, så min släng av den där bacillen är nog över. Garderar mig ändå med glammis-Viktorias hemgjorda fläderbärsdryck som tydligen ska vara ÜBERnyttig. Fullproppad med antioxidanter och massa annat göttigt. Så nu hinkar vi detta för fulla muggar glas här på office, och hoppas på en friskushelg.

Var en obefintlig bloggare i går – sorryborry för det! Mådde inte så bra. Piggly kräktes i går och även någon gång i förrgår, men han verkade inte sjuk i övrigt. Var inte så pigg på att äta vilket är ovanligt för honom, men annars var han som han brukade.

Så jag och Niklas var osäkra på om han fått någon slags kräkbacill, eller om det var något annat. Men förmodligen var det nog ändå någon bacill, för jag var rätt lurig i går. Inte sjuksjuk, men…lurig.

Varför illustreras detta kräkiga inlägg av en bild på champagne då, kanske ni undrar?

Jo, för trots min lurighet så slank jag iväg på en snabb AW på Urban Deli med mina sysslingar. Vi ses någon gång per år (nu var det TVÅ år sen sist kom vi på, hua hua) och det kändes så tråkigt att inte komma en kvickis och i alla fall säga hej.

Så vi tog varsitt glas skumpa och delade på lite ost. De är så himla mysiga, så sjukt duktiga tjejer båda två. Den ena jobbar med 3D-design på en arkitektbyrå och bygger upp helt galet avancerade prylar som sen omvandlas till verkliga byggnader. Och den andra far kors och tvärs över världen för Hand in Hand´s räkning. En fantastisk organisation som genom att hjälpa kvinnor i utsatta länder att starta företag skapar jobb, skolgång och en massa andra möjligheter i fattiga delar av världen. Heja heja!

Kan verkligen rekommendera att slinka till Urban Deli efter jobbet och beställa in ett glas bubbel och en ost- eller charkbricka. (En charkbricka för ”en” räcker till två personer kan jag avslöja – bra pengasparartips.)

ÄLSKAR för övrigt att de serverar bubblet i låga och breda glas istället för höga smala. Känns mycket mer glamouröst tycker jag, plus att man slipper slå näsan i glaskanten vid varenda satans klunk, som jag gör när jag dricker ur höga glas. Någon annan som har det….ehhhh…”problemet”? #BigNoseProblems

I dag var jag, Niklas å Iggly på möte hos United Screens, vars YouTube-nätverk min kanal tillhör.

Vi var där för att prata lite om min kanal, och vad jag/vi vill göra med den.

Vi har en idé om vad vi vill göra, och ville lufta det med dem. De tyckte vi hade tänkt fiffiga tankar. Nästa steg är att kolla med er blogoliner och självklart prenumeranterna på kanalen (vad ska vi kalla er då? ”tubeliner” kanske, ha ha?) vad ni tycker. Om det är bra eller anus. Hursom, återkommer i ämnet!

Att ha Piggly med på möten innebär att man får frammana sitt allra mest simultanförmågiga jag.

Lite av en pärs om jag ska vara ärlig, men han är en avväpnande liten pärs. Det går liksom inte att tycka att nåt är läskigt/jobbigt/nervöst eller liknande när man har en bebis som far runt som röda (eller blåa rättare sagt i sin finskjorta) faran i 180 km/h.

United Screens logga är en zebra, så lyckan var gjord när den lilla pärsen presentades med en mjukdjurszebra.

Den var både spännande att titta på…

God att krama på…

Och smarrig att snaska på. Zebrasuccé, skulle jag vilja säga.

Niklas är också anknuten till United Screens nu, med det här projektet (bebisar å appar ni vet) som han jobbar på. Så han hade också lite idébollande att göra. United Screens-Eddie ser road ut, så det var ju bra.

Lurigt med det gula i det svart/vita, jag råkade knappa in ett filter i kameran som bara släpper igenom gula toner. Blev lite mycket att ratta där med kanalprat, bebisjagning, zebratuggande osv. Då blev det lite lurigt fotograferande.

Här hade jag samlat mig litegrann igen och hittat tillbaka till mitt favorit-svartvita filter.

Hursom, en väldigt rolig dag som lämnat mycket tankar surrande i huvudet. Som jag ska försöka kväsa nu eftersom det e läggdags. No more surr.

Och ni vet ju hur jag varvar ner dessa dagar innan sovandet – macen på maggen, läsandes (och svarandes på!) era ”Vilka är ni”-kommentarer. Jag äääälskar det, vill aldrig att det ska ta slut. Bästa nattlektyren ever!