Grodan har lärt sig nÃ¥t nytt, och jag är löjligt imponerad och nästan obehagligt fascinerad. Han har lärt sig att peka pÃ¥ taklampor. SÃ¥ om man frÃ¥gar ”Var är lampan?” dyker det upp ett litet finger som ivrigt visar vägen till närmsta ljuskälla.

Han lärde sig det i går, och nu vid frukosten pekades det hejvilt på alla lampor i hela lokalen. Hela tiden.

Och den här sjukt imponerade reaktionen fÃ¥r han (givetvis) varje gÃ¥ng det pekas. Glada stora leenden, medpekningar och ”duuuuktig groda!”.

Men alltsÃ¥. Jag mÃ¥ste säga att jag tycker det är JÄVLIGT COOLT, det här med pekningarna faktiskt. För mig är det liksom det första ”riktiga” och supertydliga tecknet pÃ¥ att Iggy förstÃ¥r vad vi säger.

Innan jag hade barn själv hade jag väl tyckt att ”jaha jaha det e väl lite smÃ¥kul att ungen kan peka uppÃ¥t jajaja”, men nu är jag typ golvad av fascination. Jag tycker det är sÃ¥ jävla ballt! Det är som att nÃ¥n osynlig vägg rasat ner, och helt plötsligt kan vi ha en helt normal direktkommunikation. I alla fall om taklampor.

Det pekades som sagt hela tiden. HELA tiden. Känns som att Iggy är lika fascinerad som jag å Niklas av att han kan göra sig förstådd.

Är sÃ¥ tacksam för den här resan man fÃ¥r vara med pÃ¥, när man blir förälder. Kunde aldrig nÃ¥gonsin föreställa mig att den skulle vara sÃ¥ jäkla rolig. FörvÃ¥nas ständigt över hur coolt det är. Vilket iofs inte är sÃ¥ konstigt – det ÄR ju APCOOLT att fÃ¥ följa en ny liten mänskas utveckling. FrÃ¥n…eeehhh, ja det att han var en tanke och lite sängguppande, fram tills att han blivit denna skicklige takpekande lampexpert.

Tänker ibland på att han faktiskt bara är 10 månader. I bara 10 månader har han levt sitt lilla liv, och redan kan han så mycket. Så jävla coolt.

Fatta att man kommer kunna snacka med den här lille krabaten sen. Ojojoj. Föräldraresan alltså. Inte så dum, helt klart.