Livet med bebis är aldrig, aldrig tråkigt. Ena stunden sitter man å gullar.
Sen gör man den klassiska ”fingret i munnen pÃ¥ bebis för det lÃ¥ter ju sÃ¥ rackarns gölligt liksom”-ljudet. Ni vet vilket jag menar va?
Och dÃ¥ händer detta. TvÃ¥ SYLVASSA tänder biter ner, hugger tag och hÃ¥ller fast. AlltsÃ¥ – hur kan en liten liten bebis göra sÃ¥ sÃ¥ ont? Pust.
Iggy passade även pÃ¥ att gräva djupa köttgÃ¥ngar (sorry, vidrigt uttryck I know men dessvärre den bästa beskrivningen) i min nos i gÃ¥r kväll. Man ska natta bebis, böjer sig ner i spjälsängen för att ge en öm puss pÃ¥ goda kinden – och vips! …sÃ¥ flyger en liten hand upp, suger tag i mammas nos och sliter runt runt runt.
Jag är en stympad kvinna i dag. Känns som att Iggys fäktande och bitande kommer ge mig mer ärr än själva kejsarsnittet.
Finns det fler stympade päron därute månntro?
