Livet med bebis är aldrig, aldrig tråkigt. Ena stunden sitter man å gullar.

Sen gör man den klassiska ”fingret i munnen på bebis för det låter ju så rackarns gölligt liksom”-ljudet. Ni vet vilket jag menar va?

Och då händer detta. Två SYLVASSA tänder biter ner, hugger tag och håller fast. Alltså – hur kan en liten liten bebis göra så så ont? Pust.

Iggy passade även på att gräva djupa köttgångar (sorry, vidrigt uttryck I know men dessvärre den bästa beskrivningen) i min nos i går kväll. Man ska natta bebis, böjer sig ner i spjälsängen för att ge en öm puss på goda kinden – och vips! …så flyger en liten hand upp, suger tag i mammas nos och sliter runt runt runt.

Jag är en stympad kvinna i dag. Känns som att Iggys fäktande och bitande kommer ge mig mer ärr än själva kejsarsnittet.

Finns det fler stympade päron därute månntro?