Käkade frulle med grodan, Niklas & mormor i dag på storfavoriten Nytorget 6. Snaskade i mig deras ägg å Kalles-knäckemacka.

Godaste knäckemackan EVER. Jag lovar.

Grodan var som vanligt inte sen med att smaka på alltalltallt. Tror han höll med om mackans storhet.

Han har blivit så förtjust i att provsmaka våra frukostar att han numera KRÄVER små tuggor. Hela tiden. Så fort vi inte är kvicka nog att stoppa en äggbit/brödsmula/avocadoslice/whatever i munnen på honom, så utstöter han ett inte helt charmigt (och väldigt väldigt högljutt) ÖÖÖHHHHHHH!!! Ni vet, sådär högt att man känner att man stör ALLA på stället. Plus de som går förbi utanför på gatan. Pust.

Det har bara varit såhär högljutt några dagar dock, och i dag var han faktiskt from som ett lamm. Så kanske kanske (hoppas hoppas!) att ÖÖÖHHHHH-fasen är öööööhhhver. Fingers crossed.

Jaha, här sitter jag å käkar knäcke. Bara sådär. Medan någon tar kort. Alltså, det här med att ta bloggbilder är ibland lite lurigt. Man känner sig ju som en idiot ganska ofta. En självupptagen idiot dessutom. ”Älskling – kan du bara knäppa några bilder på mig nu tack när jag äter den här smörgåsen?”

Medan folk tittar (får man för sig i alla fall) och undrar varför i hela världen nån tar sjuttiofjorton bilder på en tjej som äter äggmacka.

Men det är bara att finna sig i, för är det nåt man aldrig kan ha för mycket av (har jag märkt) när man bloggar – så är det bilder. Men – jag är paniskt rädd att någon av er som läser bloggen ska se mig när de här bilderna tas. För det SER JU SÅ DUMT UT.

Och nu vet jag ju dessutom att flera av er rör sig i samma kvarter som jag, så därför är jag extra nojig, ha ha. Jag vill ju att ni ska tycka jag är häftig, cool, Svante Thuresson-hip, liksom. Och tro mig, när de här bilderna tas ser jag töntigare än töntigast ut.

Min stora skräck är att någon ska se när vi tar en Dagens Momspo, då ser man dummast ut på jorden typ. Försöker alltid hitta små skrymslen att slinka in å gömma mig i när det är dags att knäppa en sån.

Hursom. Det jag ville säga var att om ni ser mig nånstans, fånleendes med blicken lite ”spännande” i fjärran, hållandes en kanske något märklig pose – så tro inte att jag är dum i huvudet. Leta efter Niklas och en kamera någonstans i periferin. Tänk ”ahaaaa – nu skäms hon!”, och slink in på bloggen några timmar senare så ska ni se att den fina bilden med den ”spännande” blicken säkert var LIVSNÖDVÄNDIG för ett extremt underhållande blogginlägg.