Ja hörrni, det här är en bild från firarfrullen som vi beställde in i morse. Efter ännu en natt med god sömn tyckte vi att det var på sin plats att festa till det lite. Det känns ju helt galet, men jag undrar om vi inte knäckt den här rackarns sömnkoden nu.
Vår goda lilla bebis somnade nämligen runt 19 i går, och sov till kl 06 med endaste ett enda uppvak (vid 03) på hela natten. Då körde jag min vanliga handpåläggning/nappinstoppning/sänggungning så somnade han om på ett par minuter.
Vi satt förundrade och snaskade scones, tittandes på en förmiddagslurande groda utanför fönstret. Jag kanske får äta upp mina ord, men jag vågar nog ändå påstå att vi börjar få fason på det här nu.
På tal om lurande, så somnade Igster även i dag utan flaska när det var dags att tryna. Vips sa det, så var det sovande bebin i vagnen. Precis som de andra dagarna.
Och dagtid har det inte varit tal om nåt krig för att få honom att somna utan flaska, det har hänt av sig själv. Vi har medvetet inte gett den när vi känt att han börjat bli sömnig, men det är allt.
När han vaknade joinade han vår frulle och fick hänga i fönstret. Vi borde fått provision, för jag tror Mr Iggles lockade in både en och två kunder.
Måste säga att jag är så sjukt förvånad att det kan gå såhär snabbt. Hur kan en liten liten bebis ändra sina vanor så rekordkvickt? De jag pratat med har förvisso sagt att det oftast bara tar två nätter innan en markant förändring märks, men det här känns ju helt galet. Vi kan liksom knappt tro att det är sant att det kan gå såhär bra, och såhär fort.
Läggningen även i kväll gick som en dans. Jag kollade på klockan för att se hur lång tid det tog, och det gick exakt 3 minuter från det att jag la honom ner i sängen, tills dess att han sov som en stock.
För er som vill ha det nerstolpat precis hur vi gjort så är det såhär:
- Iggy käkar middag kl 17, sen kvällsmål (gröt) vid 18.30. Efter det ingen mat alls förrän kl 06.
- Efter gröten badar han, sen släcker vi ner och kör lite lugnt mys i soffan ett slag innan sänggång så att han varvar ner.
- Läggdags.
- När han vaknat har vi inte pratat med honom, bara lagt handen mjukt på så att han känner att vi finns där och strösslar lite kärlek, sen istoppning av napp och gungning av säng.
- Om han lagt sig konstigt (han ålar runt en massa och kan hamna i luriga ställningar) så lägger vi honom vänligt men bestämt ner igen i sängen.
- Vid 06 får han äta en flaska, efter det somnar han om i ca 1,5 timme. Sen gossar vi i sängen tills vi känner att det är dags att gå upp och äta morgongröt.
- Ingen sömn för Piggly på dagen efter kl 15. Ska det sovas så får det sovas innan dess, annars får han vara vaken.
Det som känns allra viktigast är att vara konsekvent. Visst, det var inte kul att lägga honom första gången utan flaska och få 1,5 timmes ledsen bebis. Men det var å andra sidan den enda riktigt jobbiga stunden. Ska jag jämföra det med 4 månaders sömnbrist så vill jag slå mig själv i huvudet med Iggys bajsblöjor för att vi inte gjorde såhär för tre månader sen.
Efter det tog det kanske omkring 15 minuter att få honom att somna om den första natten, och sen har det gått snabbare och snabbare. Nu går det på ett par minuter, om han inte somnar om själv som han ju gjorde i går natt.
Och det var bara den där första läggningen som han blev sådär ledsen, de andra gångerna har det inte alls varit farligt. Mer som allmänt missnöjesgnöl.
Självklart behöver detta inte funka lika bra för andra, alla barn är ju olika, men om det är någon som vill testa så är det såhär vi gjort. Och detta verkar ju FUNKA.
När vi var på BVC senast fick vi ett papper med råd på om hur man får bebisar att sova bättre. En viktig sak var att inte göra det alltför mysigt för dem när de vaknar på natten. Det kan säkert låta hårt i någons öron, men poängen är att de ska förstå att på natten sover man, inget annat. (Om det är det man vill.) Man ska liksom inte bli belönad för att man bökar runt nattetid. Därför slutade jag sjunga.
Och det känns som att när vi skruvade upp det en nivå och verkligen tog bort maten, slutade sjunga/prata osv när Piggly vaknade, så gav det resultat.
Det är ju inte så att det är superhemskt för honom när han vaknar (såklart!), vi gossar ju med honom, klappar honom och vaggar. Jag lovar att ingen behöver oroa sig för att vår bebis inte känner sig omhuldad och älskad även nattetid. Men det känns rätt logiskt att det inte direkt uppmuntrar till att sluta nattböka om det blir tokmysepysigt med vaggsånger, goss, mat osv varje gång det stökas runt.
Hursom, alla gör på sitt sätt och alla sätt är bra. Man får hitta det som passar en själv och ens familj. Men det här känns just nu som att vi funnit guldskatten vid regnbågens ände, att få sömnen tillbaka ska inte underskattas. Glada päron, glad bebis va?
