Piggly håller låda på kontoret! (Insert Stefan & Kristrigt-flabb here…) Sorry, gick inte att låda bli. NÄÄ! Nu får jag sluta. Usch å fy. *tvätta humornerven med såpa*

Piggly e tillbaks på banan sovmässigt, han kan röja omkring någon gång per natt då det tar någon kvart/halvtimme att få honom att somna om, men annars sover han rätt bra från 19-06.

Märker dock en tydlig skillnad nu mot förr, och det är att han har mardrömmar. Varje natt gnyr han lite och bökar runt. Han är dock inte vaken, utan det sker i sömnen. Han blir lugn om jag lägger en hand på, och stoppar snutten rätt (han vill gääärna ligga och pilla på den med någon hand).

Enligt WonderWeeks är han inne i ett leap, och det de beskriver stämmer in så bra på Iggly nu att det nästan är läskigt. Han kan också skifta humör från sol till ilsken som ett bi på en sekund, bara att för att återgå till sol 30 sekunder senare. Tydligen ska detta (bland annat) bero på att han upptäckt att han får uppmärksamhet då. Intressant.

Det är så sjukt att tänka på allt de här små små bebisarna går igenom och lär sig hela hela hela tiden. Piggly har också lärt sig ta sig från sittande till liggande, och kan även dra sig upp till stående om han klänger fast i spjälsängen. (Har ingen aning om han är tidig eller sen med detta, då jag helt kopplat bort den där jämförelseprylen som jag hade de första månaderna, superskönt.)

Och just att han lärt sig ställa sig upp fick mig å Niklas att fundera i morse – hur sjuttsingen VET de att de ska hålla på och vända sig, krypa, sitta, börja stå upp? Vad är drivkraften? Måste ju vara något inbyggt som gör att de har koll på att de ska VILJA utvecklas hela tiden.

Sjukt intressant tycker jag. För det är ju inte så att vi står där vid spjälisen och lockar med en Ellas-påse för att han ska ställa sig upp direkt, det kommer ju av sig självt. De e duktiga, de där små bebbarna.