Även i dag slank vi runt en hel del på stan. Och jag är knockad av hur snyggt Berlin är. Har kärat ner mig totalt i stämningen och uttrycket. Det rufsiga, tufsiga. Blandningen av fantastiska 1800-talshus i mint condition, som står bredvid sargade byggnadskroppar märkta av kriget, som är grannar med en tomma plättar där det innan andra världskriget med största sannolikhet stod hus, men där det nu växer ogräs.

Har nog aldrig tidigare varit på en plats där man så tydligt känner av historien. Man är liksom omgiven av den, hela tiden. Och det är….fint på nåt sätt. Det gör saker verkliga, sånt man bara läst om i böcker och sett på knastrig svartvit film. Och det är viktigt.