Vanja Wikström

Alltså. Morgnarna nuförtiden är LJUVLIGA. Trots sömnbristen. Har alltid avskytt att vakna och behöva gå upp (trivs alltför bra med att grisa och sova i soffa å säng), och är helt klart mer en kvällsmänska än en morgondito.

Men nu… Att få ha en sån här liten goskorv i sängen har helt fått mig att ändra uppfattning. Morgnarna är bästa stunden på dagen. Så fort grodan vaknar och upptäcker mig eller Niklas, så kommer världens bredaste leende. Han blir liksom så sjukt nöjd: ”Åh, där e dom – dom e ju nice! Vad kul att de är här i dag med!”

Så dagen börjar med att vi alla ligger och myser och skrattar (jag veeeet – låter ju som värsta cheesy reklamfilmen för typ blöjor/tvättmedel/annat familjegrejs men det är PRECIS så det är), och jag och Niklas är bara helt förundrade över hur vi kan få ha en sån här glad mysboll i våra liv. Som vi dessutom gjort alldeles själva!

(Borra in sig under någon kudde eller ett täcke, och sen gå loss på gardinstroppar/sladdar/allt som hänger är favoritmorgonsysslan just nu.)

Men det sötaste är nästan när han sover, och så måste man in  i sovrummet av någon anledning och hämta nåt. Då kanske han vaknar till någon sekund, öppnar ögonen – får syn på en och bara TOKLER sömndrucket innan ögonen stängs igen och han går tillbaka till att sova. Man DÖR ju för att det är så sött.

Varenda gång han öppnar ögonen vid såna tillfällen så ler han stort så fort han får syn på mamma eller pappa. HUR fint? Nu kanske det finns nån läkarstudent därute som vet att det är en inbyggd reflex hos bebisar att le när de vaknar till, men det vill jag i så fall inte höra. Jag vill tro att Iggy ser mamma eller pappa, känner glädje/lycka/trygghet och ler av den anledningen. Så säger vi va?

I dag körde vi halva dagen var jag å Niklas – jag rattade bebis fram till halv två, sen var det pappadags. Så fick vi båda in några jobbtimmar.

När det var mamma/bebis-tid, så passade jag på att slinka iväg och hämta ut ett mycket efterlängtat paket. Och nu fiskar jag litegrann efter en klapp på axeln, för fy tusan vad stolt jag var att jag lyckades greja den här kombon: bebis i sele och sen två paket (varav ett rätt rejält stort å tungt) balanserandes på vagnen.

Jag tycker det ser ynkligare ut på bild än vad det var i verkligheten, men det var såpass att folk faktiskt stirrade lite på gatan när jag kom traskandes som en rosahårig packåsna.

Blev så stolt att jag lyckades ratta hem den här kombon (minns nu bebis i sele också hörrnini!) att jag ju var tvungen att plåta. Och nu blogga. Ni märker att jag fiskarfiskarfiskar va? Alla i kör nu: ”DUUUKTIGT VANJA, DUUUUKTIGT!”. Men jag tycker man förtjänar lite beröm när man mammamultitaskmeckar sånt här.

Nån som vågar sig på en gissning om vad det är i paketen? Kan avslöja att det är en huvudgrej, och sen lite tillbehör till huvudgrejen. Nåt vi veeerkligen behöver.

…för Niklas som fyller år i dag – wooop woooop! Hela 34 år har ovan godbit hunnit bli, även om han nog bara var nyss fyllda 30 när bilden togs.

Vi var på en naturstrand i Costa Rica, hade tagit oss dit på fyrhjulingar – faktiskt tillsammans med Glammis-Malin och hennes snubbe Mr Magnus. För att komma till just det där stället var vi tvungna att parkera fyrhjulingarna i regnskogen, och sen vada genom ett gäng olika vattendrag. (Vattendrag som för övrigt beboddes av krokodiler, upptäckte vi på vägen tillbaka när vi såg alla varningsskyltar som vi på nåt sätt lyckats missa på vägen dit. Pust.) Det var en rejäl dagsutflykt, komplett med (störtgod!) lunch på ett extremt lokalt ställe mitt i djungeln. Och eftersom naturstranden var strösslad med kokosnötter och lurigt formade stenar gick det ju inte att INTE ta märkliga bilder. Som alstret ovan.

Niklas har inte fått nån present av mig i dag (jo – jag la Piggly fast det var pappas tur), men jag har en plan. Som hänger ihop med kortet han fick på vår nioårsdag för två veckor sen. Som löd ”Den som väntar på nåt gott…får vänta lite till”. Så, han får vänta liiiite till helt enkelt.

Piggelini däremot bjussade på en rackarns fräsig present – han SOV GANSKA BRA I NATT! Crazy bananas, men han (som brukar erbjuda uppvakningar varje timme) trynade så gött så gött, och vaknade kanske fyra gånger PÅ HELA NATTEN….! Korsitakethalleluleja. Han sov alltså flera timmar i sträck, fler gånger i sträck. Crazy bananas, som sagt.

Vi får se om det var en engångsgrej för att pappa fyller år, eller om det kan vara En Vändpunkt. Man kan ju alltid hoppas.

Hursom – gratulerar på bemärkelsedagen finaste partner in life, love you!