Vi rustar för krig

bild 1

Den här lilla lilla mänskan alltså. Jag tänker så himla ofta på hur lycklig han gör oss, hur mycket glädje han sprider i mitt och Niklas liv – bara genom att finnas till. Själv är han helt omedveten om vilken påverkan hans blotta närvaro har, och det är lite fint kan jag tycka. Han bara ÄR liksom, och det räcker å blir över för att skapa ett sånt enormt solsken i vår vardag.

Niklas uttryckte det (att få barn alltså) nån gång som att ”det är en slags grundlycka som hela tiden ligger och bubblar”. Och det beskriver det så exakt tycker jag. Iggy har dimpt ner, och med honom så kom en fet jäkla guldkant på tillvaron. Man inser att man behöver varken walk in closets eller businessclassbiljetter, en liten Piggly räcker gott. Sen skulle jag väl inte direkt skjuta nån som ville lasta på mig walk in closets å businessbiljetter om man säger så. Men så länge vi har Iggelini så har vi verkligen det finaste och den största källan till lycka man kan ha.

 

bild

Men – denna lilla lyckokälla är ju som ni vet en energisugare av rang, eftersom han envisas med att inte sova på nätterna. Och efter tre månaders helvetiska nätter med uppvak minst en gång i timmen, så känner vi nu att det får vara nog. Nu måste vi lösa det här. Det kommer inte styra upp sig av sig själv, vi måste ta tag i det. Så nu är det krig.

Träffade en tjej på möhippan jag var på som hade haft det likadant med sina två kids. Hon gav en massa bra tips, många av dem baserade på den här boken (som hon tyckte var väl extrem ibland, men att man liksom kunde plocka russinen ur kakan).

Planen är därför såhär: från och med i morgon fredag så är det slut med mat på natten. Cold turkey stop. Iggly äter så pass mycket på dagarna nu att han ska klara sig en hel natt. På dagarna snaskar han i sig:

 

1) Gröt till frukost

2) Ersättning som mellis

3) Burkmat till lunch + en Ella´s Kitchen-påse

4) Ersättning till mellis eller kanske en Ellas till (han kan aldrig käka för många Ellas, en klar favvo he he)

5) Burkmat till middag

6) Gröt eller ersättning som kvällsmål innan sänggång

 

Det här ska ju räcka för att hålla sig mätt under natten. Och gör det inte det, så ska han kunna ”äta igen” på dagen, det han i så fall skulle velat mumsa i sig nattetid.

Vi tänker alltså att vi lägger honom som vanligt kl 19, sen tror jag att vi kommer ge honom en flaska ersättning när Niklas går och lägger sig runt 23. Efter det är det no more food som gäller, när han vaknar så stoppar vi in nappen. Ingen mat. Förrän åtminstone kl 05.

Som det är nu så vaknar han nämligen och småsnaskar på flaskan. Det är liksom mer ett mysätande som har blivit nån slags omsomningsrutin, istället för att han äter för att han är superhungrig. Och jag tror att kan vi få bort ätandet på natten så finns liksom inte lika stor anledning att hålla på och vakna till. Vilket ska ge färre vakningar och bättre sömn.

Planen är också att inte stoppa in nappen en millisekund efter att han gjort minsta ljud, utan att han ska få någon minut på sig att kanske till och med kunna somna om själv. Får se hur det går, det är inte prio ett. Prio ett är ingen mera nattmat. Får vi till det först, så tror jag att det här med att kunna somna om på egen hand kan komma mer av sig själv.

Okej darlings, nu vet ni vår plan. Vi tänker att vi kör stenhårt på det här i minst tre nätter. Möhippetjejen sa att hon märkte skillnad på båda kidsens sovvanor efter 2 nätter. Låter väl snabbt tycker jag, andra har ju sagt att det kan ta upp till två veckor innan mönsterna ändras.

Men håll tummarna att detta funkar. Håll dem hååårt. Och tårna också. Så kör vi all in nu.

Men snuttebulle då!

Untitled-1

Två dagar i rad har nåt väldigt sött hänt. Det har ringt på min mobil, och när jag svarat ”Hej det e Vanja” så har en liten röst frågat: ”Asså, är det du som är Vanja? Asså, Vanja Wikström? Som var med i Vecka för vecka asså? På YouTube? Är det du?”. När jag sagt att japp, det e jag, så har det kommit en storm av ord – gick så snabbt att jag knappt hann med, men jag förstod att det hade tittats mycket på Gravid vecka för vecka, på YouTube-kanalen, det tycktes att Iggy var väldigt söt, jag var väldans cool och blubb blubb blubb blubb.

I går var det en liten Anja som ringde, och i dag en liten Elina. Elina var 11 år, och jag misstänker att Anja var omkring där också. De hade benkoll på vår lilla familj och tyckte det var hiiimla kul att prata. Elina fick snicksnacka lite med Iggy också. Han sa typ uuäääägghhhh, och hon blev strålande glad.

Hur gulligt är inte det här? Söta småtjejer som kollar på YouTube-kanalen, detektivar fram mitt nummer och VÅGAR ringa. Inte dåligt!

Man ska inte underskatta småtjejers påhittighet när det kommer till att få tag på folk de vill prata med. Hela musikindustrin har ju alltid vilat på 11 till 19-åriga tjejers axlar. Utan dem och deras förmåga att snöa in på folk de gillar (och sen stalka dem ha ha) skulle det inte finnas någon musikindustri att tala om.

Undrar just om det blir fler såna här samtal framöver? Sjukt sött är det i alla fall.

(Den fina telefonillusen är lånad från http://magpiesbeads.blogspot.se)

Dadtrepreneur

bild 1

Att glammisteamet fick en ny medarbetare idag berodde på att pappsen skulle på ett spännande möte och behövde vara lite bebisfri. Här har han precis lämpat av Piggly på office.

Filuren bredvid heter Manne, och är filmsnubbe. Det spelas nämligen in en dokumentär om min karls bebis/app-äventyr, så Manne hängde med till mötet. En helt normal dag med andra ord.

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!