Blev intervjuad av tidningen Resumé i dag, och fotad. Men jag tänker att ni får se så sjukt mycket bilder på mig hela tiden, så nu får ni se en bild på journalisten i stället. Som fotar mig. Som fotar henne. Mycket metadata där.

Intervjun var ett sånt där helgporträtt som de gör varje vecka (tror jag dyker upp om en dryg vecka), och det var en sjukt trevlig tjej som som skötte både utfrågandet och plåtandet. Jag har varit rätt dimmig i huvudet i dag (mer om det i nästa inlägg), men tror ändå jag lyckades svara rätt bra på det mesta.

Hon undrade om YouTube-kanalen, bloggen och Instagram. Och frågade väldigt mycket om er. Mina fina läsare å följare. En sak som kom upp var att hon nästan var förvånad över hur bra stämning det råder på mina plattformar. Dels på grund av hur det digitala klimatet ser ut i allmänhet, men också för att just föräldraskap kan vara lite av ett känsligt ämne.

Och då blev jag liksom så stolt. Över vårt virtuella gäng. För jag tycker vi har fått till det så jäkla bra. Inget jobbigt drama (nästan i alla fall *host grötfrulle host host*), skön stämning och alla hjälper varandra med smarta råd å tips.

Är man sugen på att störa sig på nåt så är inte vår värld platsen för det. Då får man leta någonannanstans. Och det tycker jag är så jäkla skönt. Jag pallar inte med tjafs, får ont i magen och tycker bara det är obehagligt. Det behöver inte betyda att jag är konflikträdd, jag tycker bara det är så himla onödigt när folk gör varandra ledsna över dumma småsaker.

FörstÃ¥r faktiskt inte hur folk orkar hÃ¥lla pÃ¥ att uppröra och uppröras. Det tar ju sÃ¥ mycket energi. Energi som kunde lagts pÃ¥ skojigare saker. Men man är olika – för vissa människor är ständiga smÃ¥konflikter en vardagsgrej, och dÃ¥ antar jag att det inte tar sÃ¥ mycket kraft eftersom det (för dem) inte betyder sÃ¥ mycket.

Men för mig (som får jobbiga känslor i hela kroppen bara av att TÄNKA på bråk) så är det inget jag vill ägna mig åt om det inte är VIKTIGT. Då får man ta det, såklart. Men det där ständiga småsurandet, nej tack.

Oj, vilken utläggning det här blev. Det gick av bara farten. Det jag ville säga var i alla fall att jag är väldigt glad att vi har det som vi har det här i vårt lilla hörn av cyberspace. Så, tack för att ni är som ni är. Love you, mitt virtuella girlcrew!