Det här är min allra första riktiga fräsi fräsi-kamerabild! Var så stolt att jag fick till sånt där kort skärpedjup (skarpt längst fram i bilden och suddig bakgrund). Känns så lyxigt.

Varför tog jag denna bild då? Jo, vi rände runt på lite typiska lördagsärenden i dag. Var förbi skräddaren och lämnade in ett gäng plagg som behövdes styras upp. Jag har shoppat loss på ett nytt favoritmärke – Twist & Tango – och kort i rocken som jag är så behöver jag lägga upp en del av plaggen jag köpte.

Ni kommer för övrigt skratta ihjäl er när ni ser vad jag köpt. Behöver jag nämna att det (läs: allt) går i gråskala?

Testade att leka runt med kameran också, och provade de förinställda filtren. Som det här: ”Black and White High Contrast”. Det tyckte jag kändes fräsigt.

Tror grodan höll med, även om han inte strålar av entusiasm på just den här bilden.

Tanken är att det ska spara en massa tid att ta bilder med en proffsigare kamera. Bilderna blir bra på en gång och behöver nästan inget efterpill alls för att kännas fina att titta på. Och kan man då dessutom använda förinställda filter så går det ännu kvickare.

Att ta kål på så många tidsätare som möjligt är viktigt i en familj som vår, som vill klämma in så himla mycket saker på dygnets ynka 24 timmar.

Det här filtret hette Cartoon, och det begåvade bildobjektet med rosa hår. Eller okej, nej. Men det la på en vignette (mörkt i kanterna så man fokuserar mer på det i mitten av bilden). Ganska fint.