Att få spendera några timmar per dag ostörd på jobbet har gjort underverk för min stressnivå, kan jag meddela. Har nu avverkat alla dåliga samveten i inboxen + ett rätt stort antal punkter på Att Göra-listan. Vilket innebär att jag inom kort kan sätta tänderna i de stora projekt som väntar i höst. Känns HELT FUCKING FANTASTIC…!

Är så satans lättad. Och taggen är fortsatt ENORM, ser så himla mycket fram emot allt som är på gång. Precis som jag förutspådde så är effektiviteten på en annan nivå än pre-bebis. Får så sjukt mycket gjort, och ingenting känns längre jobbigt att ta tag i.

Har till exempel en deal på gång som innebär att jag måste sitta å snicksnacka massa siffror hit å dit med folk i Singapore. En grej som hade kunnat kännas lite meckig att greja med, innan Iggy. Men när man fått lite perspektiv och vet hur jobbigt det är när man inte KAN greja med nåt som är viktigt, så blir själva grejandet inte jobbigt. Är ni med? Det är mycket stressigare att ha nåt stort å viktigt liggandes som inte blir gjort, än att ta tag i det och bara se till att det görs.

Så – kan därför konstatera (än en gång) att bebisproducerande är BRA för karriären. Man blir effektiv och orädd. Hej heja.

Tog en kaffe efter jobbet med en potentiellt ny glammismedarbetare. Det var himla trevligt, så nu har vi adderat en glammis-Lisa till klanen. Välkommen!