I dag var ju min första ”riktiga” dag tillbaka på jobbet. Pigglys sömn i natt var ett skämt (vi får nog kalla det icke-sömn) så formen var väl inte riktigt på topp i morse. Då är det skönt att man är sin egen chef. Så jag, man å barn inledde dagen med mys för att mjukstarta lite.

Slank ner till Greasy Spoon (känns snart som vårt andra hem) och tutade i oss varsin avocadomacka. De gör den preciiiis som man vill ha den: grillat bröd, fluffigt rumstempererad avocado, pressad citron, salt och chiliflingor. Som den där på Gitane ni vet, om man ska låta världsvan. Supersimpelt och supersmarrigt!

Fint inrett är det därinne också. Och det är lite lustigt, för i samma lokaler låg ett fik förut. Där jag och en kompis brukade ses och dricka kaffe och ha ändlösa diskussioner om våra liv, som då såg helt annorlunda ut. Då innehöll mitt ingen Niklas, inget GlamMom, och definitivt inga planer på nån liten Piggly.

Tänk om nån hade kommit och viskat i ens öra hur livet skulle se ut, tio år senare. Att man skulle sitta på precis samma plats, men med en annan inredning. Äta avocadomacka istället för att sörpla kaffe. Och prata framtid med sin partner in crime medan man gullar med sin bebis, istället för att diskutera dejtingstrategier och älta den där lömska musikbranschen som alltid lämnade en nånstans mellan hopp och förtvivlan.

Älskar att samma plats kan rymma så många olika liv, så många olika världar. Det är mycket därför jag tycker om att bo i gamla byggnader. Ibland tänker jag på vad som utspelats i vår lägenhet innan vi flyttade in; vilka som trampade på samma golv för 100 år sen, och tittade ut genom samma fönster. Hur såg de ut? Hur levde de? Vad tänkte de på? Superspännande.

Hursomhelst, så kunde jag inte vara nöjdare över att få sitta på samma ställe tio år senare, med den här filuren och hans steppande avkomma.