I dag var jag, Niklas å Igster ute på lördagslångprommis. Och hittills när vi varit ute å promenerat så har det slutat med att vi köpt med oss mat hem, om vi blivit hungriga. För vi har inte riiiiktigt vågat oss på ”äta ute med bebis”-grejen. Men i dag var det dags för en milstolpe kände vi, så voilà: första lunchen ute på lokal – med bebis!

Delimundo Cevicheria på Söder fick äran att stå för vår första lunchmedbebis-upplevelse. Det är ett litet hål i väggen på Ringvägen som gör sjukt god mat. De har några olika ceviche-rätter, och sen ett antal varma. Det var förvisso vår i luften i dag, men inte tillräckligt för att vi skulle välja kall lunch framför varm.

Så Niklas valde en tortilla med pocherat ägg och chorizo.

Och jag tog en fiskgryta med kokos och grillad cassava. Så satans gott! Och dessa smarrigheter kunde slinka ner i våra magar ostört, då Piggly sov sig igenom hela lunchen. Phu. Fast vad är det man är rädd för egentligen, att bebisen vaknar? Då tar man väl upp honom och ser till att han får käk/byter blöja eller vad det nu är som krävs för att humöret ska hållas uppe. Så egentligen ska det väl inte behöva vara så läskigt, det här att Göra Saker Med Sin Bebis.

Och kanske är det ingen annan än jag som har de här tankarna heller, men jag måste ändå erkänna att det är en hel del grejer som jag är lite nojig inför. Amma offentligt, trösta ledsen bebis på ICA, äta frulle på mysigt café, käka middag ute, åka tunnelbana, åka buss, åka rulltrappa… Och listan kan göras längre.

Om tre månader kommer jag säkert garva åt det här inlägget och tycka att jag var en riktig mamma-mes som tyckte det var läbbigt att ta tuben med Iggy. Men just nu, som tre veckor färsk förälder, så åker man ju på en massa Första Gången-prylar hela tiden. Och som ofta när man gör saker för första gången, så kommer ju någon slags osäkerhet som ett brev på posten.

Men – jag har bestämt mig för att jag ska tänka som jag gjorde för en herrans massa år sen när jag höll på att ta körkort. För så fort jag tvivlade på att jag skulle klara det, så tittade jag bara ut över närmsta bilväg och tänkte: ”om ALLA de här människorna har lyckats ta det där rackarns körkortet, så kan det ju faktiskt inte vara så himla trixigt”. Så från och med nu ska jag (så fort jag blir nojig över att Göra Saker Med Bebis) titta ut över alla mamas och papas som traskar runt med barnvagnar på stadens gator, och tänka ”om ALLA de här föräldrarna lyckats bemästra såväl rulltrappor som utemiddagar, så ska jag väl banne mig kirra det också”!