Jaha, här sitter jag å käkar frulle å läser om fittor. Jajemän, sorry om jag får dig att sätta kaffet i halsen. Men jag blev så glad när jag läste detta blogginlägg (tack du fina läsare som tipsade om detta!), eftersom det tar upp ett ämne som jag också skrivit om, och som är en av anledningarna till att jag så starkt kände att jag absolut ville föda med planerat kejsarsnitt.

Det är på tiden att underlivsskador orsakade av vaginala förlossningar tas på allvar, och inte bara ses som nåt som man som kvinna liksom ”får acceptera”. Man ska vara tacksam att man fått en gullig bebis, och inte böla över trasigt underliv, förstört sexliv, komplicerad hygien och dålig självkänsla. Skador som kan påverka en resten av livet.

Detta gäller såklart absolut inte alla som föder vaginalt, men det händer fler än vad vi vill erkänna. Jag har tidigare skrivit om mina tankar kring detta i det här inlägget, och är därför väldigt glad att det dyker upp på andra ställen också, som i Blixabloggen. Förhoppningsvis bidrar alla dessa små bäckar till att kvinnovården tas på större allvar. Det är fan dags.