Den här bilden kommer från ett frukostmöte som vi var på nyligen, gällande att hitta någon som ska ta över för mig när jag får bebis. Vi hade världens bästa möte, med världens bästa mänskor och det kändes verkligen superbra. Vi har hittat lösningen på vemsatantarövervanjasjobbnärvanjablirmamma. Och det känns KALASBRA förstås.

Men det var ändÃ¥ sÃ¥ himla blandade känslor, bitterljuvt pÃ¥ nÃ¥t sätt. En stor lättnad över att ha hittat nÃ¥gon som känns riktigt riktigt bra, och som jag är trygg med kan ta vid när jag lämnar, nej – jag kan inte skriva LÄMNAR för det kommer jag inte att göra. Jag kommer ha en fot i mammaledigheten och en fot kvar pÃ¥ kontoret (jag hör hur ni skrattar därute), men LÄMNA det kommer jag inte att göra.

Glam Mom är lika mycket min bebis som Iggy, sÃ¥ jag tänker styra upp världens bästa barnvakt Ã¥t företaget, men jag kommer inte släppa taget helt. Men det fina var, att hon som vi träffade pÃ¥ frukostmötet uttryckte det sÃ¥ himla bra, hon sa: ”Det du behöver är nÃ¥gon som äger frÃ¥gan sÃ¥ att du kan slappna av”. Och det är PRECIS sÃ¥ det är: jag behöver nÃ¥gon som har huvudansvaret för det jag bidrar med till företaget, sÃ¥ att jag kan släppa sargen. Och om/när jag vill sticka in huvudet pÃ¥ kontoret och göra en insats, sÃ¥ är det en bonus, inte en förutsättning för att Glam Mom ska överleva.

Ni förstår ju själva hur bra den här tjejen är, eftersom hon lyckades pricka in exakt vad det är vi behöver. Ett geni denna mänska. Som dessutom kommer bidra med saker som jag aldrig skulle kunnat komma på. Så bättre kan det inte kännas. Men ändå är det som sagt bitterljuvt. Nästan lite sorgligt. Jag älskar mitt jobb så mycket, och det kommer kännas himla lurigt att inte vara med på samma intensiva sätt som nu.

Fast jag tror också det kommer att vara sjukt nyttigt för mig. Jag är en sån person som snöar in på saker, och när jag gör det så upptar det hela min tillvaro. När jag pysslade med musik var det allt jag brydde mig om i helahelahelavärlden, och efter det att vi startade Glam Mom har jag ätit, sovit och andats företaget.

SÃ¥ tanken har faktiskt slagit mig att ”om inte jag skaffar barn sÃ¥ kommer jag jobbajobbajobba och helt plötsligt vakna upp när jag är 60 och inse att jag aldrig lyft näsan frÃ¥n skrivbordet och därmed missat familj/vänner/alltannatsominteharmedjobbattgöra”.

Jag behöver nÃ¥t som har ett helt annat fokus, och som blir en passion pÃ¥ ett annat plan än det yrkesmässiga, dÃ¥ tror jag att jag fÃ¥r till balansen med jobb/familj. Och Igster kommer jag garanterat att snöa in pÃ¥. Undrar bara om jag blir lika jobbig vad gäller honom som jag är med att lÃ¥ta nÃ¥gon ta över för mig pÃ¥ Glam Mom…? ”Kanbästsjälv” liksom. Tänk om jag blir en sÃ¥ndär som aldrig vill ha barnvakt, som inte litar pÃ¥ att dagis gör ett bra jobb och som styr upp hemskolning för att jagkanbästsjälv. Hua.

Det scenariot känns i och för sig ganska otroligt, för kanbästsjälv-inställningen tillÃ¥ter liksom bara ett ”snöainsigpÃ¥”-fokus (mer har man varken tid eller plats för), och inom kort kommer jag ha tvÃ¥. Och det är inte särskilt sannolikt att jag väljer bort nÃ¥got av dem. SÃ¥ jag tror det blir bra ändÃ¥. I den bästa av världar bidrar Igster med att jag vÃ¥gar släppa taget om Glam Mom pÃ¥ ett hälsosamt sätt, samtidigt som jag fÃ¥r nÃ¥t nytt att intressera mig för i livet. Balans helt enkelt.