Hej hörrni. Nu tänkte jag ägna mig åt någonting som jag inte gör så fasansfullt ofta här i el bloggo. BÖLA. Jag har haft en riktig j*vla SKITMORGON, och om jag inte får ur mig den på något sätt känns det lite som om jag kommer sprängas. Så jag öser ur mig på er, hoppas ok.
Den började med att jag jag vaknade och kände mig SÄMRE. Har dragits med en sabla förkylning läääänge nu, men som ändå känts helt okej och hanterbar. Men i morse hade den plussat på med halsont. Dessutom kändes min hjärna öm. Stressen från de senaste veckorna har satt sina spår, och efter det att jag nästan kraschade förra hösten känner jag DIREKT i huvudet när det är för mycket. Och den känslan är så satans ohärlig, främst för att jag vet att den betyder att jag (återigen) pushat mig själv för hårt på jobbfronten.
Från och med i dag ser schemat bra ut igen, men det tar ju ett tag att studsa tillbaka från en sån här galen period. Det vet jag. Men det kändes ändå så himla ohälsosamt att jag vaknade med den där ömma och liksom sticksiga känslan i huvudet. Att jag inte fick en rejäl omstart under natten och kunde vakna fräsch.
Hursom. Sen satte sig Iggy på tvären med ALLT. HELA MORGONEN. Det skulle inte ätas frukost, inte gås på toaletten, inte borstas tänderna, inte sättas på kläder och absolut inte gås till föris. Man lockar, man pockar, man gullar, man leker, man uppmanar, man är bestämd, man blir arg. Och när han skulle välja leksak att ta med i sin ryggsäck (alla barn får ta med sig en sak var varje dag till föris) bröt helvetet ut.
Han kunde FÖR SITT LIV inte välja vad han skulle ha med sig, och efter sjuttioelvatusen satans vändor med den ena spidermangrejen efter den andra Mashadockan efter den tredje robotdräkten brann jag upp. Jag blev så jävla arg. Det blir jag extremt sällan. Tror det har hänt kanske en gång tidigare att jag tappat det och verkligen visat Iggy hur arg jag blivit. Försöker alltid behålla lugnet och resonera, tror ju helt klart att det funkar bättre. Men i dag gick det bara inte.
Så det blev skrik och gråt och bråk. Vilket Iggy är väldigt ovan vid, och sa till sin pappa att ”Mamma är läskig”. Inte så mysigt att höra sin unge säga, men jag ångrar faktiskt ändå inte såhär i efterhand att jag visade hur arg jag blev. Det var ju inte så att jag skrek på honom (han skrek på ganska bra däremot), men jag höjde rösten och jag visade att jag var rejält arg. Nu fick det räcka.
Eftersom jag AVSKYR att bråka och vara arg, så blev jag tokledsen, slank in i köket och grät. En snyftande unge kom in och sa ”Förlåt mamma”, varpå jag såklart började böla ännu mer. Sen stod vi och kramades och sa förlåt, och så blev det ändå ganska bra. Iggy och Niklas slank till föris, grodans humör ändrades på en femöring och lämningen gick strålande. Happy clappy. Eller?
Men nej. Sen hade jag tänkt att Niklas skulle ta en magbild på mig eftersom vi nu gått in i vecka 17 och jag såklart vill fortsätta att skriva om alla gravidveckor. Men Niklas hade bråttom till sitt kontor där han väntade en leverans, så han sa att ”vi får göra det kvickt i så fall”. Och där stod jag – rödgråten och full med skitkänslor – och försökte komma på ett sätt att ta en fin bild där jag skulle kunna dölja mitt svullna gråtansikte med håret på något fiffigt sätt, medan jag fortfarande snyftade – och kände STRESSEN bubbla runt i hela kroppen. Känslan av kolsyra i blodet dök upp. Den vet jag är LIVSFARLIG.
Och då bröt jag ihop igen. Kände att ”Vad fasen HÅLLER JAG PÅ MED?!”. Ska jag verkligen ta den här sabla bilden nu, med stress i kroppen och gråt i hjärtat?! Nej, nu får det VARA NOG!
Så vi sket i bilden, kom överens om att inga såna bilder (eller någonting annat heller för den delen) får någonsin stressas fram. Det måste få VARA ROLIGT att göra roliga saker. Som att ta fina bilder på sin preggomage. Är det inte roligt – ja men då VILL JAG INTE GÖRA DET. Är så himla klar med allt vad stress heter som ni vet.
Så ledsen på mig själv att jag efter nästan ett helt år med fantastiskt bra planering, välmående och NO STRESS slunkit tillbaks i gamla hjulspår de senaste veckorna. Nu jävlar ska jag back on track. Och då tänker jag INTE inleda med att stressa mig igenom att ta fina bilder, där jag försöker dölja att jag samtidigt gråter? SJUKT, egentligen. Att tanken ens slog mig.
Efter det andra sammanbrottet kramades jag och Niklas en stund, och sen började allt kännas bättre. Och som han sa: jag ÄR ju trots allt på smällen dessutom. Med allt vad det innebär. Men jag har inte tagit hänsyn till det överhuvudtaget, eftersom jag aldrig hinner tänka på det. Men det är klart som sjuttsingen att det påverkar. Både humör och energi och prestation. Jag måste tillåta mig att känna det.
När jag torkat tårarna kände jag att jag behövde starta om den här dagen. Så jag gick ut och handlade sånt som gör mig glad: blommor och lyxfrulle.
Och nu har jag dukat upp här i soffan. Gokaffe, lyxmacka, grön juice och tända ljus.
Ska börja tugga i mig detta och känna livet komma åter. Energin komma åter. Humöret komma åter. Det känns redan mycket, mycket bättre.
Nu slank det här fina sms:et in också. Blir nog en bra dag det här, trots allt.
Åh finaste Vanja! Läser detta NUUU, skickar pepp alldeles försent, men bättre än inget alls. Tycker du är beundransvärd som delar med dig så ärligt och sunt, för verkligheten kan ju ofta vara precis som du skriver. Du måste måste tillåta dig att inte fortsätta gasa i hög fart, det är mkt som händer inom dig och runt om dig! Du levererar ju MAX på allt du gör känns det som. VILA ibland och rå om dig själv på bästa sätt. Förstår att det är megasvårt dock.. Vad kul att du flyttar bloggen, du kommer briljera där tror jag :)) Jag tror att det är viktigt att du tillåter dig bli ledsen och arg/upprörd/går i taket;) inför Iggy ngn gång, du är inte elak utan visar att mamma har starka känslor helt enkelt. Barn är så himla kloka och (tack och lova enkla att ta det med en klackspark oftast). varm kram och hoppas du känner dig mycket bättre nu.
Tack fina du, alltid mitt i prick med dina kommentarer. Känns mycket bättre i dag, och jag och Iggy blev kompisar i går igen. KRAM!
Herregud vilken skitmorgon! Förstår att du tillslut tappade det. Skönt att det bättre humöret kom tillbaka, vilket det iofs typ alltid gör oavsett. Vi får hoppas att du slipper ha fler sådana morgnar 🙂
Sånna dagar har man ibland ? hoppas du får en bättre dag idag.
Du beskriver känslorna så bra, känner väl igen mig!! Hade en skitmorgon nyligen. Min äldsta är lika gammal som Iggy och det låter som en liknande utvecklingsfas. Han ville iiiingentiiing och det blev den ena diskussionen efter den andra. När jag till slut lyckades få på gossen kläder och vänder ryggen till ett par sekunder klär han av sig ALLT och säger att jag ska smutsa ner både honom och lillasyster för att sen kunna göra iordning honom först. Jag tappade det! Lämningen blev skit och jag körde (alldeles för fort) gråtandes till jobbet… Tack och lov frågade sonen varför jag blev så arg, så jag fick chansen att förklara. Så fint att han vill försöka förstå. <3 Ta hand om dig nu Vanja. Ingen tackar dig för att du stressar, men de viktigaste i ditt liv kommer vara oändligt tacksamma om du tar det lugnt och är rädd om dig. Stor kram <3
VAnja <3 Du är bäst,och bäst är som vi alla vet inte helt fläckfrla. Så himla fint att du delar med dig, och måste inflika att graviddagböckerna är bloggens troligen finaste inlägg 🙂
Vet du vad? Jag vet precis hur det känns det där med ilskan men jag tror helt ärligt att det kan vara bra ibland att en förälder är arg. För ungen är ju också arg (ganska ofta i den här åldern dessutom) och på något sätt visar ju vi då att det är okej att bli arg ibland och att det behöver få komma ut. Arg är ju inget dåligt egenrligen det är ju en känsla som alla andra. Fast det är roligare att vara glad och inte arg. Sen tänker jag på att du blir ledsen för att du återigen hamnat tillbaka trots att du inte skulle. Däremot ser jag en stor skillnad och det är ju att du nu, med de erfarenheter du har, direkt Agerar istället för reagerar. Du lyssnar på kroppen, läser av signaler och bestämmer dig för att näe nu behöver jag tänka på mig själv och backa. Det är ju toppen! Det kanske känns som att en misslyckats med sin uppgift att stressa ner men du har jag faktiskt lärt dig något av allt och tar hand om dig. Du är bäst! Lyssnade på poddisen idag och älskade hur Jossan hamnade i sina känslor om bebisen i magen. Grattis igen! Varma kramar
Känner igen mig så mycket i detta inlägg. Älskar att du är så öppen och ärlig och att du delar med dig av sådana här dagar. Massa kramar till dig! ❤️❤️
Fina Vanja! Vill bara säga att du är så galet stark. Att du visar att man har en skit dag och att det känns för jävligt och att man trotts allt är bara en människa är så jäkla bra. Beundrar dig så mycket för allt du gör och för ditt peppade dagligen. Du är guld värd och ser upp till dig massor ❤️ och kom ihåg att andas ? allt behöver inte vara bra hela tiden. Det måste vara piss ibland för att man sen ska kunna uppskatta dem bra stunderna ännu mer. ❤️ ❤️ mycket kärlek till dig / er ✨❤️
Fina Vanja! Alla dagar kan inte vara happy clappy och vissa dagar är svårare att vända än andra. Men jag hoppas din dag blev bättre tillslut och tack för att du delade med dig av en mindre bra dag ❤️ Det var faktiskt skönt att läsa om andra föräldrar som tappar det ibland när barnen sätter sig helt emot allt. Har en treåring hemma som är lite av en expert på att tvära sig och jobba på humör och tålamod har nått andra nivåer just nu.
Men fet viktiga är att både barn och förälder kan säga förlåt och att man blir sams och kramas igen ❤️
Stor kram från ett känslopreggo till ett annat ❤️
Usch ja, såna dagar (men speciellt mornar) är det så jobbigt att vara förälder. Det egna arga humöret med det tickande dåliga samvetet. Värsta kombon! Och då har ändå inte jag haft stress utanpå det ännu, fy kan inte ens tänka mig hur illa det måste kännas. 🙁
Hoppas du skulle kunna förhandla till något större preggo/barnrelaterat samarbete som skulle ge lite mer valuta för pengarna så du kunde jobba liite mindre nu och vila mera. Blir ändå lite tyngre hela tiden ♡
Puss 😡
Neej, det skulle inte vara sur gubbe längst ner :O varifrån kom den?
?????????
Va snäll mot dig själv. Stress är ett djävulskap. Och vad man ska och inte ska!! Tack för att du delar, du är inte ensam. Så va snäll mot dig själv, som din egna bästa kompis. Det är rätt skönt. ✨????
Åh fining! Men nu kan dagen bara bli bättre! ???
Tack!! Så jävla skönt att höra att man inte är ensam om att tappa det<3
100000000 kramar och positiva tankar BARA till dig, bästa och mest fantastiska Vanja! <3<3<3<3<3
Skickar lite glädje och energi en dag som denna! <3
Lyssnade på poddisen imorse på tåget till jobbet, den var underbar! Stort Grattis till dig! Å jag längtar så mycket till nästa vecka, när fortsättningen kommer! Skrek nästan rakt ut när ni sa att de blir fortsättning nästa vecka, jag vill höra resten nu nu nu!! 🙂 🙂
Många kramar till Dig!
SKICKAR KRAMAR! Jag tror absolut med att man måste visa sina känslor för barn, att när man blir arg/ledsen så är det så! mammor är mänskliga och vi har känslor och ibland blir det för mycket även för oss. Speciellt när barnen är i Iggys ålder och håller på och utforskar alla sina känslor, både dom positiva och dom negativa och försöker lära sig att förstå dom på nåt vis. Och att när dom beter sig illa så blir det konsekvenser, att mammor blir ledsna med. Det är ju ett sätt att lära sig empati med tänker jag. Jag har varit i exakt samma situation flera gånger. Jag försöker prata med mitt barn senare om det som hände, så att man lär dom att förstå den situation, vad var det som hände osv och att man alltid måste säga förlåt och bli vänner igen liksom. Att det är tryggt att prata om sina känslor, även dom negativa. Jag tycker det tuffaste med att ha en snart 4åring är just att hantera alla deras känslor just nu.
Hoppas resten av dagen känns bättre, och ta det lugnt nu! Ta hand om dig själv, vila, och må inte dåligt över morgonens kaos. Det BLIR så ibland och det är INTE hela världen. Kram och pepp!
Åh, känner så med dig! Känslan när man vänt ut och in på sig själv och till slut inte har med att ta till, ja ibland får det faktiskt vara nog då. Tror ändå att det är sunt att kunna visa att här är min gräns också, vi är ju bara människor också. Att sen kramas ock säga förlåt är nog det viktigaste. ❤️ Klokt att starta om på ett bättre sätt. Ha en fin dag nu!
Alltså perioden mellan 3,5 och 4 år är ju sååå stormig, varför varnar ingen för det på förhand? ? Att läsa det här hjälpte mig lite:
Sen tror jag inte det är så farligt att ryta till någon gång (alltså 2-3 ggr i året, inte hela tiden). Man kramas och säger förlåt efteråt och så behöver det kanske inte analyseras mer än så!
Skönt att det redan känns bättre!
Och för att lugna dig. Det är viktigt att visa tydligt för barn när det blir för mycket, jätteviktigt. Så du gjorde helt rätt. Sedan kan man återkomma till situationen och prata om den vid ett senare tillfälle. För i stundens hetta är det svårt för både dig och i det här fallet, Iggy att resonera när det gått så långt.
Det enda man ska tänka på är att uttrycka att själva handlingen inte var okej utan att blanda in individen. Dvs du blev arg/ledsen/upprörd över hans beteende.
Men det där har du och Niklas benkoll på! Icke att förglömma att barn är smartare än vad vi tror och han känner på sig att något stort händer vilket påverkar er alla och då är det vanligt att situationer som dessa uppkommer.
Stor kram! Ni är fantastiska föräldrar!
Usch, jag har precis en sån där skitdag idag också!!! Dock har inte bägaren runnit över helt än, vilket jag hoppas att den gör snart så jag kan gå vidare haha!! TA HAND OM DIG och kraaam! /
Gullefjun! Ta hand om dig med, så får vi båda en bättre dag i morgon. PUSS!
Vilken tråkig start! Men ändå så okej att tappa det och bli så där arg och ledsen ibland. Jag tror att ALLA känslor som får lov att komma ut är bra, och kan nästan tänka att ”YES! där kom det där. Bra! Då är jag lite ”renare” och går inte omkring och bär på saker som med tiden skulle kunna leda till ångest, bitterhet eller annat som är ännu värre”. Stor kram till dig och lilla magen ♡
Fina du! Du är bara människa, va inte så hård mot dig själv. Ibland ”tappar” man det och det är mänskligt. Du är så medveten om ditt mående och det ska du vara glad för. Att du kan bromsa upp i tid. Va lite extra snäll mot dig själv nu. Du är värd det. Kram ??