Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Barn & Sömn

Tack bästa ni!

Processed with VSCOcam with hb1 preset…för alla sjukt braiga tips och funderingar kring det här med läggningar. Skönt att höra att vi inte är de enda som inte har ett kiddo som slocknar på 10 sekunder, och grymt fint av er att dela med er av vad som funkar bäst för er del på läggningsfronten.

Vi ska nog dels prata med föris och se hur länge Iggy sover där. Vill givetvis inte att han ska tvingas att sova för lite, men man kan säkert prata med dem och se vad de tror är bra. Kanske hålla det till 1,5 timme? På föris är det ju också en massa andra barn som sover i samma rum, så där vet han ju liksom att det är det som förväntas av honom – och somnar typ omedelbums. Så är det ju inte hemma såklart. Tror även att det påverkar.

Sen finns det ju det där med att beteendet på föris inte nödvändigtvis går hand i hand med hur barn beter sig hemma. Pedagogerna på föris säger t ex att Iggy är ”SÅÅÅÅÅ BRAAAAA” på att sitta ner när de äter/mumsar frukt/mellis. Han e bäst på det av alla kidsen, tydligen. Springer inte runt med mat i munnen alltså. Hemma är han väl si och så med det, kan jag säga. Så att han sover som en stock och omedelbart på föris kan ju också ha att göra med att förutsättningarna är annorlunda. Hemma hos oss är han mera busig, typ. För att han kan.

Hursomhelst så måste nog den där kaninboken införskaffas. En del av er verkade tycka att den funkar bättre när barnet blivit lite äldre, men värt att testa redan nu tänker jag. Och sen får vi nog försöka hålla oss till EN plan och EN rutin. En av er skrev det så bra: eftersom han ju kan somna oavsett våra olika rutiner så innebär det ju faktiskt att han KAN somna under olika förutsättningar. Och att det ju är positivt. Så det handlar mer om att vi får ta å bestämma oss helt enkelt.

Sen funderade jag vidare på det där med om jag vill att Iggy ska kunna somna själv eller inte. Har ju alltid sagt att jag vill att vi ska kunna lägga honom och sen gå ut ur rummet så att han somnar själv. Men nu vet jag inte om jag vill det längre. Anledningen är att den senaste tiden när vi lagt oss i min säng (som står inne i hans rum), jag berättar saga och han somnar hos mig (sen lyfter jag över honom till hans säng) så har det varit så MYSIGT. Och eftersom Iggy inte är så gossig av sig när han är vaken, så har jag njutit så mycket av att ha honom liggandes i min famn. Så nu är jag inte så säker på att jag VILL att han ska somna själv. Är ni med? Mitt oerhörda gos-sug blir liksom lite tillfredsställt när jag får ligga bredvid honom och mysa tills han somnar. Men det kanske är att skjuta sig själv i foten inför framtiden? Och det är klart att det inte är lika mysigt när det tar 60 minuter. Gaaahhhh. Inte lätt det här.

Men eftersom jag nu njuter så mycket av att ändå ligga där i mörkret och få snika till mig lite gos, så kanske vi får bestämma oss för att det är vår rutin. Nedvarvning i soffan med nedsläckta lampor, sen saga i sängen tills hans somnar. Och då lyfta över. Samt kolla att han inte sover mer än 90 minuter på föris.

…eller så ska vi försöka få honom att somna själv. Gaaaaahhh! Ja men ni hör ju – veligheternas velighet. Pust. Och tack för alla råd. MVH veligaste mamman ever. Fortsättning följer.

Help please!

niklas malmqvist

vanja wikström 10Ni vet ju hur vi har kämpat med sömnen. Nu är den rätt bra sen en tid tillbaka (sen Iggy började sova i egen säng i eget rum), men nattningarna är fortfarande lite luriga. Eller, luriga och luriga – de kan bli vääääldigt låååååånga. Nåt som kan vara väääääääldigt joooooobbigt.

Och det lustiga är, att vi hittar ett sätt som verkar funka superbra – och sen funkar det i två veckor. Men inte längre. Sen får vi typ hitta på ett nytt sätt. Jag ska förklara: i början funkade det toppen att jag stod bredvid hans spjälsäng, vaggade på den och sjöng några sånger. Sen var det snark. Sen slutade det funka, och med det menar jag att det började krängas och kastas runt i sängen, snutten slängdes, nappen flög och det bökades å bråkades.

Då började jag lägga mig på golvet bredvid sängen, och låtsas sova. Funkade som en dans – i två veckor. Sen började böket. Efter det körde vi mys i soffan i nedsläckt vardagsrum framför en lugn film. Funkade – i (you guessed it!) två veckor. Och nu senast har vi kört att jag efter mys i soffan i nedsläckt vardagsrum har lagt både mig å grodan i min säng i hans rum (jag har ju en säng där också) och berättat saga. Men nu har även det slutat funka, och det har börjats kastas snuttar och nappar och bökas å bråkas.

När jag skriver ner det här märker jag ju att jag/vi låter som världens mest inkonsekventa mänskor, som hoppar till nya sätt hela tiden i stället för att hålla fast vid en rutin. Och det har vi ju gjort också, men det är ju för att rutinen slutar funka. Och efter ett par läggningar med bök å bråk som slutar i ledset barn och kalabalik, då är man rätt sugen på att hitta en utväg – och då testar vi nåt nytt. Kanske HELT fel väg att gå. Vad säger ni?

 

vanja wikström 7Jag tänker alltid RUTINER RUTINER RUTINER, men som sagt är det svårt att hålla fast vid dem när det huxflux blir väldigt jobbigt. Men det kanske är då mer än nånsin man SKA hålla fast vi dem? Låta det gå två veckor istället för tre, fyra dagar med jobbiga läggningar. Så att rutinen sätter sig ordentligt?

Håhåjaja, svårt att veta tycker jag, och svårt att göra rätt. Eller kanske man bara ska släppa alltihop och sluta hoppas på ett ”lättsövt barn”…? Det trixiga är ju bara att det är så ljuvligt när det funkar bra med läggningarna och det tar kanske 40 minuter från nedvarvning till sovning. Och när det inte funkar lika bra och man istället håller på i en och en halv timme, ja då är man dels inte så jäkla nöjd, dels rätt trött å sliten å dels mer sugen på att dundra i säng själv omedelbums, än att mysa och ha ett kvällsliv med sin partner.

Hur skulle ni resonerat – jagat vidare och hoppats på att hitta receptet på hur man kan få de flesta (förstår givetvis att det inte ALLTID kan vara perfekta läggningar, men 70/30 då?) läggningar att gå bra? Hållit hårt på en rutin som man bestämmer sig för och sen kör vidare på den oavsett bråk å bök å kalabalik? Eller bara släppt sargen och accepterat att det är som det är, och det kanske inte går att göra nåt för att det varken ska bli bättre eller sämre? Help please!

Tröttma deluxe

vanja wikström rosa hårRätt så snajsig bild va? I knooooow! Därav e denna my new profile pic på Inspirationstagram, woop woop. Kan dock tillägga att denna bild togs i går. I dag har det INTE gått att ta några snajspics inte, för i dag har jag varit lite av en levande död faktiskt. Kom i säng för sent i går igen (NÄR ska jag lära mig att jag inte KAN lägga mig kl 00.00 när mitt lilla rackarns barn vaknar sex timmar senare?!), och sen vaknade Iggy dessutom några gånger under natten. Inga långa vakningar, men tillräckligt för att jag också skulle väckas, och de där fem, sex timmarna man får i sängen är tillräckligt sköra som de är. Behöver inga minusminuter, om vi säger så.

Min räddning de morgnar när jag känner mig APtrött brukar dock vara att jag vet att Niklas kommer kl 06.45, och om jag vill så får jag då somna om och sova en timma till. Men i morse kom ingen Niklas. Klockan blev 06.45, 07.00, 07.15 – ingen Niklas. Irritationen steg. När man är sådär satans trött så blir varje minut viktig. Och jag såg mina minuter bara rinna ifrån mig.

Insåg då att Niklas förmodligen haft en ännu ruskigare natt än jag, och då är det bara att bita ihop och köra på. Ni har ju koll på Niklas enorma sömnproblem, och oavsett hur illa jag sover eller hur trött jag är, så mår Niklas tyvärr sämre och är ännu tröttare, om han haft en dålig natt. Och eftersom vi kör på ”den som lider minst”-principen här hemma, så är det då jag som rattar. Även om jag lider. För jag lider mindre. Låter kanske lurigt i vissas öron, men det funkar åt båda hållen vill jag tillägga. Men just sömnen är Niklas ”lider mest”-område, så jag gick upp med grodan och slutade hoppas på mera sömn.

Har sen dess känt mig som överkörd av en ångvält i dag. Nu är jag så trött så det snurrar i huvudet, tänkte bara slänga upp den här bilden och skriva nåt kort om att jag fått till en finfin persikofärg i håret igen – men som ni märker slinker fingrarna iväg, och så blev det ett (till) inlägg om sömn. He he.

Hursom, nu ska jag lägga mig raklång i soffan och kolla in Paradise Hotel. Vi ses i morgon, förhoppningsvis med mer energi.

Ps – När jag lägger upp såna här bilder där mitt hår syns mycket brukar det alltid dyka upp frågor i kommentarsfältet om hur jag får till min hårfärg. Därför förekommer jag er frågvisa genom att säga att HÄR hittar ni min guide till hur jag gör mitt hår persikofärgat!

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!