Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

FÖRSTA MEN INTE SISTA GÅNGEN I MAGISKA COMPORTA

Nu ska ni få höra om rara, fina, FANTASTISKA Comporta! Det ligger alltså en timma söder om Lissabon, och det var första (men INTE sista) gången vi var där.

När vi kom hajade vi först ingenting. Det enda vi såg när GPS:en sa att vi var framme var en skitig landsväg ute i skogen, kantad av parkerade bilar. Vi var på vippen att åka därifrån. Men så hittade vi en nergång till stranden och tänkte att ”Ja men här slinker vi väl ner då”. Och då hajade vi hypen (för yes, det är en hype kring Comporta, och jag tippar att det är nästa Tulum/Santa Teresa).

När man gått ett femtiotal meter på strandstigen öppnade sig landskapet, och en av de mest fantastiska stränder vi sett visade sig. Len sand, turkost vatten och INGA VÅGOR (en sån LYX när man konstant reser med surfare). Magiskt.

Vi kom runt lunch, och inledde därför med en smarrylarrymåltid på ovan ställe som låg precis på stranden.

Vi beställde in en massa smårätter. Två fat av min personliga favorit gambas blev det. Det är ju ändå Njutningens År. SÅ gott!

Den här tomatsalladen var helt SJUK, fast på ett bra sätt. Bland det godaste jag ätit – och då tycker jag egentligen inte ens OM tomater.

De sötaste, smakrikaste solmognaste tomater man kan tänka sig, med en enkel vinaigrette, den klassiskt milda Portugalliska löken – och så koriander. VANSINNESGOTT.

När vi upptäckte hur gott det var beställde vi in mer och mer. Och allt var fantastiskt. Bästa matupplevelsen i Portugal hittills. Väldigt roligt att äta på ett ställe där maten var RIKTIGT BRA. Stället hette Ilha do Arroz, tips tips.

Nöjda mumsare!

Mackanrackarn och Oliven. 💞

Att sitta där och titta ut över havet…

…var satan i gatan-magiskt.

Till efterrätt blev det inte mindre än TVÅ glassar. Och en kaffe. Njutningens År, som sagt.

Givetvis gick även kidsen loss på glass.

Det var väldigt roligt att komma till Comporta, vädret kändes helt annorlunda. Där vi normalt befinner oss (en timma norr om Lissabon) är det kyligt på kvällarna, och ofta blåser en ganska kall vind. Det är inte självklart att det är pangvarmt, inte ens i juli.

Men det räckte att åka två timmar söderut för att få den där totala värmeupplevelsen. För i Comporta var det varmt varmt varmt. Kvällarna på hotellet var sådär ljuvligt ljumna som man är så svältfödd på när man bor i Sverige, och dagarna heta. Härligt att få uppleva även det.

Heta skatten!

Skrattande skatten!

Och en lika skrattande, och mycket mycket nöjd la mama.

SOM ATT BEFINNA SIG PÅ DEN AFRIKANSKA SAVANNEN

Ooookej. Nu MÅSTE jag få visa er detta magiska hotell som vi bodde på våra sista dygn i Portugallien. Villa M var uthyrt (till Alexandra, SÅ kul!) och vi passade därför på att bo någon annanstans i några dagar.

Det var faster Oliven som hittade stället, och SATAN I GATAN var glad jag är att hon är så flink med Googlefingrarna, för Hotell Sobreiras som det heter, var så himla fint att få uppleva.

Det låg liksom mitt ute i spenaten, omgiven av vansinnesvacker natur.

Alla rum var som egna små minihus…

…med varsin ljuvlig balkong med utsikt över savannen. För ja, det kändes mer som att vara i Afrika än i Portugallien. Vackert bränd vegetation utanför; krokiga korkekar, röd jord och stickigt gult gräs.

Själva rummen var superfina. Alla material och färger ekade av den vackra naturen utanför. Man kände ett omedelbart lugn när man kom in, så skönt. Kolla korkmattan på golvet, så himla härlig. Och trästubbarna som nattygsbord, perfekta.

Snyggt badrum! Dock kommer jag ALDRIG FÖRSTÅ MIG PÅ varför man gör öppna sådana. Kök är jag helt med på, där är det tippetopp att skippa väggar och dörrar ut till vardagsrummet. Men badrum? BADRUM? VEM vill bajsa och kissa inför öppen ridå? Inte jag i alla fall.

Men men, resten av hotellet var så genomljuvligt att det öppna badrummet ändå kändes helt okej.

Alla blommor som var planterade kring husen kändes väldans noggrant utvalda, och harmonierade perfekt med naturen runtomkring.

Det är två arkitekter som skapat stället, vilket verkligen märks. ALLT är superfint och SÅ väl avvägt.

När vi kom blev vi dock först lite nojiga. Det var SÅ TYST. SÅ LUGNT. Och så stormade vi in – två barnfamiljer. Jag tänkte att vi kanske hamnat på ett silent retreat, och kände mig en smula obekväm. Skulle det här ens funka med två treåringar?

Men det var nemas problemas. Lite senare upptäckte vi att det var flera andra barnfamiljer där, och även om det inte direkt var Bamseklubb och vilt plaskande i poolen, så lektes det. Och alla barn var glada, och alla vuxna var glada.

Iggy och Ruben hittade två franska tjejer som de hade superkul med. Så roligt att se hur fantastiskt bra ungar leker med varandra – utan att kunna varandras språk.

Den afrikanska savannen. Det kändes ovanligt att inte blicka ut över ett hav. Speciellt och väldigt vackert att istället se korkekar och fårhagar. Väldigt, väldigt fint.

Att bo på hotell gav oss också en extra lyxig semesterkänsla. Det ÄR ju nåt visst med att få sängen bäddad och härlig frukost serverad varje dag. Och på tal om mat så var frullen och lunchen jättegod på Sobreiras. Men middagen var ett skämt. Det blev liksom så Portugalliskt fel som det bara KAN bli.

Niklas rätt bestod av kokta köttslamsor med apelsinskivor på, ackompanjerad av en oändligt stor korv (!) som bestod av stekt gröt. Som var bränd. Ja, ni hör ju. Och ni som hänger med på Insta Stories SÅG det dessutom. Det var vidrigt.

Vi framförde faktiskt detta lite ödmjukt när vi åkte. Sa att allt var helt magiskt, och att frukosten och lunchen var fantastisk. Men att middagen var ett område ”to work on”. Hoppas de gör det, för i så fall blir Sobreiras ett sånt där 10 av 10-ställe. Eller okej, 9, 5 av 10. Jag drar av en halv poäng för den obefintliga badrumsväggen.

SÅ väl värt ett besök, bokmärk den här länken så att ni kommer ihåg tipset om ni har vägarna förbi Portugallien någon gång. Hotellet ligger ungefär en timma söder om Lissabon, kostade ca 100 euro per natt inklusive frulle, så riktigt prisvärt var det också.

Dessutom ligger det ganska nära underbara Comporta, ett ställe ni får höra mer om i morgon!

senaste från Mode

DET TOG 40 ÅR ATT HITTA SOMMARSTILEN

                                                                                       Inlägget innehåller annonslänkar

Var så himla nöjd med min semestergarderob i Portugallien. Levde i jeansshorts med söta toppar, och maxiklänningar (såklart). Har tidigare tyckt det varit svårt att klä mig i riktigt varma länder.

Aldrig gillat korta klänningar eller kjolar, men ofta haft det ändå – för att man liksom ”brukar” ha sånt på sig på sommaren. Men no more. Sen nåt år tillbaka har jag hittat MIN sommarstil. Snart 40 år gammal. Bättre sent än aldrig osv.

Tycker den här klänningen är så fin. Hittade den på NA-KD. Brukar kika in på deras boho-avdelning, där finns det alltid avslappnade maxiklänningar till vettiga priser. Har ett gäng plagg därifrån, den här och den här till exempel. Och den här. Man kan aaaaldrig ha för många maxiklänningar.

Ett tips är att köpa till en svart miniklänning (jag har den här), så bär man den under de skira maxisarna så att man kan känna sig mer klädd om man vill.

SÅ ljuvlig plats detta! Snart kommer ett inlägg om detta magiska hotell som ni bara MÅSTE besöka om ni är i närheten av Lissabon någon gång och känner för att göra en utflykt.

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk