Blogoliner! Jag har ju helt glömt bort att berätta vad grodan fick i ettårspresent av mig och Niklas. Vi visade det ju i YouTube-klippen från kalaset, men jag vet inte om alla som läser el bloggo kikar på klippen. Så därför tar vi det även skriftligen.

Han fick en lära gå-vagn! Grodan har stått väldans bra rätt länge nu, men har inte börjat knata än. Så vi tänkte att han nog skulle tycka en sån här grej vore skoj.

 

Han går jättebra när han håller sig i möbler, men tar inga egna steg än. Men med den här kan han liksom ratta runt litegrann, och typ test-gå. Kul är det i alla fall, tycker han.

 

Tänker att den här nog kan vara skoj även när han är en fena på att gå själv. Att ratta runt mjukdjur – eller kompisar –  i. Tycker dessutom att den var rätt snajdig faktiskt. Och prisvärd – 299 pix!

 

Den har skruvar vid hjulen som man kan dra åt för att få önskvärd ”tröghet” på vagnen.

 

Man vill ju inte att den ska rulla på av bara attan liksom. Då hamnar de små bebelinosarna på nosen illa kvickt.

 

För att vagnen ska bli så stadig som möjligt lastar vi den med tunga böcker när grodan drar runt med den. Ett finfint sätt för mamsen att få användning av sitt digra förråd med tjocka Marilyn-biografier.

Kan avslöja att jag var BESATT av denna kvinna från nio års ålder upp tills dess att jag var långt över tjugo. Det fanns en tid i mitt liv när jag spelade in ALLT som rörde MM på video, klippte ur ALLA bilder ur ALLA tidningar, och läste/såg/köpte ALLT som hade med henne att göra.

Har en förmögenhet i MM-memorabilia på vinden.

 

Jag är ju en sån som snöar in på grejer, och eftersom jag så länge sög i mig allt jag kom över, så blev jag rätt duktig på allt som hade med denna fascinerande kvinna att göra. Faktiskt så duktig att jag näääästan kom med i ”tiotusenkronorsfrågan” på SVT. (Eller vad det nu hette, ni vet det där programmet där kids som typ snöat in på flygplanstyper får svara på apkomplicerade frågor om sitt obskyra ämne, glänsa med sina märkliga kunskaper och vinna priser kopplade till detsamma).

Det gick så långt att programproduktionen kom hem till oss och filmade introduktionsintervjun. Men, det stod mellan mig och en jämngammal kille. Och de valde killen. Han fick sen sitta i den där buren i det där programmet och svara på de där frågorna. Och MISSLYCKADES.

Han kom till 5000-kronorsnivån, men där tog det stopp. Har för mig att frågan gällde nåt om att man skulle namnge författarna på några av de pjäser som ett antal av MM´s filmer var baserade på. Jag kunde svaren, och blev fly förbannad därhemma. Grät och var så enormt besviken.

Inte på att det inte var jag som satt i buren, utan på att jag i och med hans oförmåga att svara rätt nu inte skulle få se vad man vann om man klarade 10 000-kronorsfrågan. De priserna var ju helt bananas, och jag var SÅ nyfiken på vad de hade fixat för Marilynrelaterat om man klarade alla frågor. Men det får jag aldrig veta.

 

Nåväl – tillbaks till ämnet! En lära gå-vagn blev det i alla fall till den ettåriga grodan, och den är väldans poppis här hemma. Om det är någon som blir nyfiken på vagnen, så hittas den här!

I dag tyckte vi att det var dags för den här lilla bebin att få kräla omkring litegrann i sand. Och för att det inte skulle bli en alltför grisig tillställning, så fick det bli overallpremiär.

 

Det var första gången någonsin som grodan bar overall. Jag tycker att han gjorde det med den äran. Ser stabilt ut.

 

Det var dock en smärre pärs att få på honom overallen. Han AVSKYR när man ska ta på honom kläder. ALLT är HEMSKT, tydligen, när det är dags att sätta på sig klädesplagg.

 

Det ålas, vrids, skriks, fäktas, sparkas. You name it, han gör det. Så ofta måste vi vara två för att få på honom grejer, en distraherar och den andra slinker på strumporna snabbtsomfaaaaan liksom. När kläderna väl är på är det dock inga problem. Då e allt hunky dory.

Någon annan som har samma issue med sitt barn? I WonderWeeks står det att bebbarna kan bli extra fussy när det gäller klädespåtagning när de är inne i leaps, men han har varit såhär lääääänge nu. Går det över, tro?

 

Det ser kanske inte riktigt ut så på den här bilden, men sand är lika skoj för Piggly som unga latinos är för Madonna. He LOVES it.

Overallen gjorde förresten sitt jobb finfint. En varm, torr och nöjd bebis – och inget skit fastnade på materialet, halleluja! Grodans (och våra) favoritjeans kommer från (nåt så otippat) som Lego Wear. Så vi klickade hem en overall från samma märke, 25% rea just nu woop woop! Den hittas här.

…att klicka hem dessa i veckan, hämtade ut dem i dag. MOOOON BOOOOTS liksom! För satans gölligt för att inte snöra på Pigglys goda små fötter.

 

Ja, men ni förstår ju. Oemotståndligt.

 

Mitt mission var att köpa en overall, Iggy är ju mycket mera rörlig nu (han har börjat småkrypa!), och då känns det som att en overall är på sin plats. Så att han kan fara runt i sandlådor osv utan att bli blöt eller kall.

Men när jag hade hittat en fräsig overall som verkade klara såväl vargavinter som översvämningar, jordbävningar och elnätskrasch (förlåt, men funktionsplagg beskrivs ju så jäkla kul – finns det nåt tillstånd de INTE fixar, liksom?), så såg jag dessa små boots, och då smalt hjärtat.

Vi ärver ju i princip alla Igglys kläder från hans kusiner, så då tyckte jag att vi kunde unna oss såväl fräsig overall som ASFRÄSIGA MOOOON BOOOOOTS! Hittas här för andra smultna (smältna? Smalta? Vad fasen säger man?) hjärtan.