Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Resor

NÄR MAN UPPTÄCKER ATT DET OMÖJLIGA FAKTISKT ÄR…MÖJLIGT

Som jag sa i det tidigare inlägget så är jag så ovan vid att vara borta från min lilla familj, att jag även är ovan vid den UNDERBARA känslan av att komma hem till dem igen. För OJ SÅ GÖTT det var. Rackarns bananer alltså.

Sent i fredags kväll slank jag innanför vår ytterdörr, kramades med Niklas i soffan – och fick höra att ALLT GÅTT BRA . Halleluja, kors i taket och allt annat sånt där. Visst, han hade sovit sämre än vanligt, men det hade inte varit katastrof (Iggy hade sovit nästan hela nätterna), och sen hade vi ju föris alla tre dagar jag var borta. Dessutom var grodan en redig guldgosse (nästan) hela tiden. Det blir ju ofta så tycker jag, när man är ensam med sin unge.

Så det var en trött – men inte utbränd och ångestladdad – skatt jag kom hem till i fredags. Fantastiskt.

Niklas berättade att jag varit väääääldigt saknad och efterlängtad (MYZ), och att han och Iggy pratat om att nästa morgon när Iggy vaknade så skulle jag vara hemma.

På natten vaknade grodan, och frågade ut i mörkret: ”Mamma?” Och när jag snabbt som en vessla slank upp och gick bort till hans säng (jag sover ju i hans rum) och sa ”Ja grodan, jag e här” så fick jag ett trött men lyckligt litet glädjetjut till svar. ”Maaaammaaaaaa!”

Jag frågade om han ville sova i min säng, och det ville han. Jag plockade upp honom i famnen och han kramade mig hårt hårt hårt med både ben och armar, och upprepade med sömndrucken men glad röst: ”mamma, mamma, maaaammaaaaaa!”. Alltså, då höll jag ju på att DÖ AV GULL.

Sen låg vi och kramades och mös i sängen tills han somnade om – och på morgonen kramades vi vidare. Ljuvlighetens ljuvlighet alltså.

På lördagen slank vi till Nytorget 6 och gick loss på lyxfrulle i form av brunchtallrik och fattiga riddare (med extra honung på Iggys begäran). Också SÅ LJUVLIGT!

Niklas tyckte ABSOLUT att han skulle smygas in på en utav frukostbilderna, eftersom han nu varit borta från el bloggo så länge. Som synes, så gick jag med på det. Voilà – Niklas ”photobomber” Malmqvist!

Iggy frös en smula, och byggde en frukostkoja av pappas jacka.

Den funkade finfint att sitta och mumsa i.

Efter frullen fick Iggy en present av mig. Kom på det när jag var på flygplatsen i Paris, att man ju såklart köper med sig en ”jag har varit borta”-present till sin goda unge när man varit ute och rest. Minns själv hur glada jag och min lillebror var för att få den där klassiska godislådan ”flygfrakt” när mamma eller pappa flugit. Kommer ni ihåg den?

Iggy bestämde att jag skulle öppna, och han skulle blunda och försöka lyssna sig till vad det var i paketet. Spännande strategi.

Besvikelsen var helt klart där en liten sekund när han upptäckte att det INTE var godis (han skulle ändå få Halloweengodis senare på kvällen, så ville inte att det skulle bli för mycket), men det vände rätt snabbt när han såg att han fått en Masha-docka!

Vi tittar ooofta och myyyycket på den tecknade barnserien ”Masha och Björnen” som handlar om en busig liten brutta och hennes kompis / ställföreträdande förälder som hon bor hos.

Så Iggy tyckte det var jättekul att få en liten Masha att leka med.

Lycklig unge!

Tänk hörrni – att nu är JAG den som får komma hem med en ”jag har varit borta”-present. Som en sån där…förälder. Livet alltså, så galet ju.

Summan av kardemumman är alltså att den här resan ändå måste ses som 100% succé. Jag fick åka iväg och uppleva saker på egen hand (vilket var lääääänge sen) och Niklas och Iggy fixade det rätt bra här hemma. Det personliga/emotionella priset som Niklas fick betala var INTE för högt, och han föreslog till och med att vi borde göra om det här…! Då hajar ni hur bra det gick ändå.

Tänk va, så fint det kan bli. Nåt man liksom trodde var OMÖJLIGT funkade faktiskt rätt bra. Det är precis sånt som gör att livet fortsätter att kännas spännande, utvecklande och HÄRLIGT.

Jag är ju i vanliga fall bra på att drömma stort och inte se saker som oöverstigliga. Men på just den här fronten har vi blivit så brända att det var extremt läskigt att försöka sig på det igen. Men nu vet vi att vi fixar det – med rätt förutsättningar. Tack för det, livet.

SMÖRDRÄNKTA CROISSANTER, TORKADE BLOMSTER OCH KÄNSLAN AV ATT HA VÅGAT

Nu är jag hemma igen, efter en MAGISK resa. Men innan jag berättar hur det var att komma hem igen, så tänkte jag att ni skulle få se några härliga glimtar från min gårdag, då jag fortfarande var kvar på ljuvliga La Grées des Landes.

På detta UNDERBARA ställe i den lilla byn La Gacilly i Bretagne fick jag nämligen spendera min onsdag till fredag. Ett ekologiskt spahotell, som är lite av en manifestation av vad allt varumärket Yves Rocher står för; naturlig skönhet och närhet till naturen.

La Grées des Landes var Monsieur Yves Rocher´s (grundaren av Yves Rocher) drömprojekt, och det stod klart sommaren 2009. Strax efter jul samma år dog Yves Rocher, så himla fint ändå att han fick se sin vision komma till liv innan han gick bort.

(Bild: Fräsiga Fröken Flora)

Jag var där på en pressresa med Jossan och ett gäng andra supermysiga bloggtjejer. Resan skulle få oss att lära känna varumärket Yves Rocher, jag och Jossan skulle även spela in nästa veckas poddis där. Så det var en jobbresa, som dock var nästan löjligt njutig.

Bara det att få äta hotellfrulle i ett par dagar, och gå loss på ekologiska och närproducerade godsaker. Åt GIVETVIS croissanter varje dag. Ni vet såna där PERFEKTA – där fingrarna fullkomligt blänker av smör när man nypt av en bit och stoppat i munnen.

I går fick vi besöka Yves Rochers herbarium och laboratorium. Alla deras produkter utgår ifrån blommor och plantor som har specifika egenskaper som extraheras och utgör grunden för krämen/schampot/ansiktsvattnet man sen köper i butik.

Och det var så himla coolt att dels få en inblick i hur magiska växter verkligen är (alla dessa helande egenskaper!), men också se hur sjuttsingen man gör för att föra över dessa egenskaper till en färdig produkt.

Här är en gigantisk kartong full med torkade blommor…

…som kommer att bli härliga krämer.

Och här har vi en annan kartong, också den fylld med kornblå blomster som inom kort kommer agera välgörare på någons hy.

Efter studiebesöket var det dags för lunch på en ekologisk restaurang i La Gacilly. Precis som ALLA DAGAR (!) så var det trerätters till både lunch och middag.

På den här tallriken ser ni en butternutpumpasoppa med kastanjer som kort efter att bilden togs hade slunkit ner i min mage.

Vårt ljuvliga gäng! Nicole, Felicia och Jossan var några av de som var med på resan. Alltid lite smånojigt det där, att dra iväg på resa eller göra saker med en grupp mänskor man inte känner. Hur ska man funka ihop, typ?

Men även på den punkten drog vi högsta vinsten, för brudarna som var med var så jäkla mysiga, härliga, avslappnade och GÖLLIGA. Ni vet, såna där som man blir 100% bekväm med på en gång. ÄLSKART!

Lunchens huvudrätt – svamprisotto, mmmmm…!

Så sabla roliga var dessa bruttor också. Amanda (som jag dock inte lyckades få med på någon bild) var så jäkla underhållande på planet hem i går kväll att jag GRÄT (yes, på riktigt!) av skratt i flera omgångar. Rackarns gullpluppar. Och sjukt driftiga dessutom, hela bunten. Inspiration deluxe på alla plan alltså.

Efterrätt fick vi som sagt till ALLA måltider. Och det var inte bara EN efterrätt, nääädå. Alltid fem eller till och med sex (!) smakbitar av olika godsaker. Ni hajar att jag trivdes va?

Efter lurren slank vi runt i den asgölliga lilla byn La Gacilly. Där man (utöver vackra hus och pittoreska bäckar) kunde se…

…diverse bloggare här å där, plåtandes heljvilt. Här Flora och Linn in action.

Jag och Jossan var såklart inte sämre, och plåtade loss vi med. Står man i en übergullig kullerstensgång omgiven av blommor i en liten by i Bretagne, så MÅSTE man ju liksom knäppa ett par bilder.

Jamen ni ser ju. För gulligt för att inte gå loss med kameran.

Hittade ett hus som var till salu, och blev rackarns sugna på att slå till. Sansade oss dock.

På eftermiddagen slank vi tillbaka till hotellet, som låg omgivet av blomsterängar och ekologiska frukt- och grönsaksodlingar. Luften där alltså, det var som att andas in ren och skär energi – och lugn.

(Bild: Floris igen)

På kvällen satt vi i myskläder och stökade undan lite jobb i hotellets UNDERBARA atmosfär. Hela La Grées des Landes är ekocertifierat vilket innebär att alla material är naturliga och giftfria, och att restaurangens meny är närproducerad och säsongsbaserad. Och det KÄNDES liksom i luften, det upplevde alla som var med på resan.

Hotellet hade till och med ett eget reningsverk för vatten, bestående av stenar och särskilda plantor som åt upp bakterier. Och tack vare att endast ekologiska produkter användes för att exempelvis underhålla och rengöra, så kunde allt använt vatten sen återanvändas. SÅ FINT. Tänk om alla jordens hus var byggda på det sättet. Hållbarhet ftw alltså.

Efter jobbfixet var det dags för ännu en – yes, you guessed it – trerätters. Innan man kröp till kojs i sitt härliga rum, med utsikt över blomsterängarna.

Jag är så innerligt glad att jag fick erbjudandet om att följa med på den här resan, och att jag dessutom vågade slå till på att faktiskt göra det. Jag tjatar ju ständigt om det här med att våga VÅGA, men just det här vågandet var svårt för mig. Just eftersom jag visste att det stod så mycket på spel för vår lilla familjs del.

Men vi safe:ade upp så mycket vi kunde på hemmaplan, och det gick ju vägen tack o lov. Succé på alla plan. Ska berätta mer om hur Niklas och Iggy haft det i ett kommande inlägg.

Nu ska jag slinka i säng här hemma, och somna med alla lyckokänslor av att både få resa bort – och att få komma hem – i kroppen.

SparaSparaSparaSparaSparaSparaSparaSpara

NÄR LIVET ÖVERRASKAR EN SÅDÄR GENOMLJUVLIGT

Jag är SÅ GLAD att jag kom iväg på den här resan. SÅ TACKSAM. När Jossan och jag pratade om möjligheten att åka iväg på det här första gången, så var min blixtsnabba spontana tanke: ”Mysigt värre, men nääää det går ju inte”. På grund av Niklas insomni och det eventuella kaos och höga emotionella pris som vi kunde få betala för att jag skulle vara borta flera dagar OCH nätter i rad.

Men upplägget var liksom bara FÖR bra för att jag skulle kunna släppa det, så efter att initialt ha tackat nej så pratade jag ihop mig med Niklas – som absolut tyckte att jag skulle åka.

Jag var VÄLDIGT tveksam, grät en skvätt och såg de värsta av scenarier framför mig; ett kiddo som vaknar flertalet gånger per natt och en utmattad Niklas som efter tre sömnlösa nätter och nada underlättning från mig på någon front dagtid skulle vara ett utbränt, ångestproppat vrak när jag kom hem.

Men efter att ha pratat igenom hur det skulle kunna bli, så kom vi fram till att det ändå fanns en chans att detta skulle funka:

1 // Iggy sover mycket bättre numera – ibland hela natten igenom utan ett enda uppvak. Så SÅ många extra väckningar (utöver det vanliga sömnkaoset Niklas lever med) skulle det kanske inte behöva bli.

2 // Vi skulle ju ha föris på dagtid, så skulle det bli noll sömn för Niklas del handlar det ju inte om att ratta kiddo mol allena från morgon till kväll, utan före och efter jobbet (för ja, det är just det där med att ta hand om någon annan när man själv är ett utbränt, ångestfyllt vrak som är det trixiga).

3 // Vi kunde förbereda alla inblandade svärmödrar och mor- och farföräldrar på att de kanske skulle behöva rycka in om sömnen uteblev helt.

Så vi bestämde oss för att jag skulle åka. Och jag är så innerligt glad för det, för vi har haft helt ljuvliga dagar här i Bretagne. Och jag har verkligen kunnat njuta till fullo, eftersom Niklas skickat bilder, små videoklipp och sms där han berättat att det faktiskt fortsatt att gå rätt BRA (!!!) därhemma.

Hans sömn är såklart sämre än vanligt, men inte katastrof. Allt FUNKAR, och grodan fortsätter på sitt guldgossespår. LÄTTNADEN, över att få de sms:en alltså.

Och just att jag fått veta att allt är okej därhemma har gjort att jag verkligen kunnat slappna av och NJUTA här. Njuta av att få bo på en oändligt vacker plats, njuta av att få sova ensam (vara ifred!) i ett härligt hotellrum, njuta av att få äta lokalt producerad ekologisk mat (trerätters till både lunch OCH middag – varje dag!) och njuta av att få uppleva nya människor och nya omgivningar PÅ EGEN HAND. Det var så enormt länge sen.

Den här känslan har jag i kroppen just nu. Så himla fint.

Att få sätta en tredagarsresa på listan över fina saker som hänt detta Njutningens År är oväntat, magiskt och bara så genomljuvligt. Och såklart ett fint kvitto på att livet ständigt rör sig framåt, och ständigt överraskar.

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Hälsa
Ida Warg
Home
34 kvadrat
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Petra Tungården
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Elin Johansson
Mode
Emma Danielsson
Mode
Pamela Bellafesta
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Hälsa
Fannie Redman