Oldie But Goldie

VANJA ANNO 2006 & MER PIPPI LÅNGSTRUMPS-ELEGANS ÅT FOLKET

                                                                                       I samarbete med Alcro

Det här är jag, sommaren 2006. Då bodde jag i Holland, hemma hos…

…Jacqueline och Oscar. Jag höll på att spela in demos till min platta, demos som Oscar producerade eftersom han var (och är) musikproducent. Jag bodde hemma hos dem, och vi spelade in i hans tokfina studio som låg i anslutning till deras hus.

Här har vi den ena av deras härliga döttrar…

…och här har vi den andra. Som för övrigt håller i ett helt gäng med häxvrålsstänger som jag hade tagit med från Sverige som present. Tänkte att det skulle vara spännande för dessa holländska kiddos att testa saltlakrits. Det hade de väl aldrig gjort förut?

Cirkus två minuter efter att denna bild togs så hade jag dock fått förklarat för mig att saltlakrits är SUPERSTORT i Holland, och att det i varje kvarter finns minst en lakritsbutik med sisådär 50 olika sorters saltlakrits. Saltlakrits (eller ”dropjes” som de säger där borta i tulpanernas land) får holländare i sig med modersmjölken, typ. Så jag kunde inte bjussa på något nytt, men vi blev väldans bra kompisar ändå.

Hursomhelst – detta inlägg skulle inte handla om lakrits. Nej, förutom att denna sommar 2006 var magisk på så sätt att jag befann mig mitt i min egen dröm om att få spela in en skiva, så var det så mycket annat i Jacquelines och Oscars sätt att vara en familj som skapade minnen hos mig.

Som deras döttrars gemensamma rum till exempel. Oscar och Jacqueline resonerade på så sätt, att om det nu var ungarnas rum – så skulle ungarna få bestämma hur DE ville ha det i SITT rum. Så när man gick in där var det som att förflyttas till Alice i Underlandet, typ. Det var färg ÖVERALLT, på ett så himla fint sätt.

Dörrkarmarna var rosa, taket var prickigt, alla väggar hade olika färger och fönsterbrädorna likaså. Det var ett riktigt BARNRUM, så som det skulle sett ut om Pippi Långstrump fått inreda det. Tyvärr har jag ingen bild på det, men jag kan lova att det var dödsfint.

Älskade därför de här bilderna när jag såg dem. Det är Alcro Färgfonden som sponsrat ommålningen av kollogården Strand på Barnens Ö. De slitna och nerklottrade vita väggarna fick bli rosa, blå, gröna. Taket randigt. SÅ fint! Pippi Långstrumps-elegant till tusen. Lagom till att den första kullen barn anlände i juni i år var arbetet klart, och kidsen fick mötas av en byggnad i härliga färger som signalerade sommarlov och lek. Älskart.

Före…

…och efter!

Före…

…och efter!

Före…

…och efter!

   

Färgfondens uppgift är att ge allmänheten möjlighet att förverkliga samhällsnyttiga måleriprojekt. Som att piffa till kollogården till exempel. Eller att måla om asylboenden, mörka gångtunnlar eller bortglömda föreningslokaler som med en gnutta färg kan få liv på nytt. Ett fint initiativ tycker jag, där alla som har en bra idé om allmänna utrymmen som behöver upp-piffning kan ansöka om spons.

Är man yrkesmålare kan man också ansöka om att bli målarvolontär, och hjälpa till att förverkliga projekten som beviljats. Tänk att till exempel få vara med om att skapa ett Pippi Långstrump-rum till ensamkommande flyktingbarn, rusta upp en sliten fritidsgård eller kanske restaurera en vacker allmän byggnad som håller på att förfalla, men som med ett gäng färgburkar kan ha så mycket mer att ge?

Fint som snus, ju. Mer Pippi Långstrump-elegans åt folket!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

JAG HADE FNATT PÅ TAVELVÄGGAR REDAN DÅ

Men kolla här då, vad jag hittade när jag kikade igenom gaaaaaaamla bilder för några dagar sen. Någon som kan gissa vem som bott här? Jaaaaaag såklart!

Det är min gamla lya i Råsunda, bilderna är tagna 13.e juni 2004. Anledningen till att jag tog dem var att jag kommit fram till att jag behövde en nystart. I den här lyan hade jag bott med mitt ex i ett gäng år, och när det tog slut 2003 tänkte jag först att jag skulle bo kvar. Men det blev för jobbigt, jag behövde skapa nya minnen i nya miljöer för att lättare komma vidare.

Så bilderna i det här inlägget är bilderna jag använde i lägenhetsannonsen, när jag sökte efter någon att byta bostad med.

Här har ni mitt gamla kök! Ganska så mysigt tycker jag, även om jag i dag kanske inte skulle valt att måla några av väggarna blekgröna, och några andra ljust lattefärgade. He he.

Sorryborry att bilderna är av så dålig kvalitet. Tog dem med min telefon tror jag, och mobilerna 2004 såg ju ut typ såhär. Bildkvallen var inte den bästa, inte mycket som fick plats i de lurarna inte.

Det är inte mycket från den här lyan som man hittar i vårt hem idag. Bara det att jag hade EN STEREO i bokhyllan liksom? Och en massa CD-skivor. Tekniken har minst sagt gått framåt.

Men Picassotavlorna som hänger till höger ovanför fåtöljen i hörnet kanske ni känner igen? De har jag faktiskt haft i alla mina lägenheter, och i dag hänger de i vårt vardagsrum.

Älskar dem!

I vår förra lya var de också med. Då hängde de i hallen som ni ser. Jag har fått tavlorna av min pappa. Han köpte Picassoprintsen till sin första egna lägenhet någon gång tidigt 60-tal, och lät rama in dem. Fint att nåt som han valde att sätta upp på väggen för drygt 50 år sen fortfarande får göra mänskor glada.

Mitt vardagsrum / sovrum. Jag sov i bäddsoffan. Kolla tjockteven! Vardagsrumslampan är en annan sak som hänger med än i dag, den sitter i taket i vårt vardagsrum. Den fyndade jag för 300 pix på en loppis i Taxinge. Han som sålde den berättade att den hade suttit i en gammal skola. Sånt är fint att veta tycker jag.

Hade fnatt på tavelväggar redan då, som ni ser. Och tänk vad märkligt, att sen några månader tillbaka bor min syster ca 50 meter från den här lägenheten. The loop of life. Så nu får jag skapa nya minnen, även i gamla miljöer.

SparaSparaSparaSpara

NÄR MAN UPPTÄCKER NYA SAKER I DET GAMLA

Den här kjolen är äldre än mig. Vilket betyder att den är dryga 40 bast, rätt så snajdigt tycker jag. Mamma sydde den av gamla jeans någon gång på 70-talet, och sen har jag fått ärva den. Jag ÄLSKAR den och bär den varje sommar.

Senast för någon vecka sen. Och det är inte bara jag som älskar den, för VARENDA gång jag har den på mig kommer det alltid fram någon på stan och frågar var jag köpt den. Visar jag den i mina sociala medier får jag frågor direkt: ”Varifrån kommer jeanskjolen?”. Så himla kul, mamma kanske skulle blivit kläddesigner!

Och vet ni vad? Trots att jag använt den cirkus 13 247 gånger, så hade jag inte upptäckt nåt som mamma sa till mig i går när jag hade kjolen på mig: ”Du har väl inte missat att det är hjärtan i stjärten?”. Det hade jag såklart. ”Jag tyckte det skulle vara hjärtan i baken, den är ju liksom hjärtformad”, sa mamma.

Så fint, och dessutom lite vackert på det där ”Det finns alltid mer att upptäcka, även kring det som man har mitt under näsan”-sättet.

Förresten! Ville hitta någon mer bild på mig själv i den här kjolen, så jag googlade ”Vanja Wikström jeanskjol”. Då hittade jag denna Momspo från juli 2014. Iggy var ett halvår gammal, och bloggen endast några månader äldre. Jag gjorde mitt bästa för att se fräsig ut på en outfitbild, och tycker jag blev ganska göllig. Korsade ben, handen i fickan, ståendes på tå å allt.?

Hittade jeanskjolsbilden i min gaaaaamla blogg, och kunde inte låta bli att läsa vidare en liten stund. Kul att få en inblick i juli 2014, såhär en förmiddag ganska precis tre år senare. Hur såg livet ut då, liksom?

Well, lille Piggly (som han ofta kallades i el bloggo då) såg i alla fall ut såhär. När han sov. Nappasnodden…?

Här hade vi precis öppnat Glam Mom´s fysiska butik på Regeringsgatan. Shitoberto vad jag och Malin slet med att bygga den. Pust. Denna bild är nog tagen bara någon dag innan premiäröppningen.

Tänk vad mycket saker man gjort, som man slitit så hårt med – och sen gått vidare från. Det går alltid, alltid, ALLTID att bygga nytt och att hitta nya saker som är spännande att engagera sig i. Jag lovar. Även om det känns som the end of the world när man är mitt uppe i nåt som inte funkar.

Bara ett litet ord på vägen, om det är någon av er som befinner sig i den smeten just nu. Det ordnar upp sig, I promise, och man hittar alltid något nytt som känns (minst!) lika rätt att hålla på med.❤️

En sovande minigroda i sin älskade Babybjörn. Minns hur mysigt det var att bära omkring honom i den.

På golvet i tvättstugan i gamla lyan. La mama fick hjälp med tvätten, tydligen.

Med kusin Ruben! HUR små?!

En långhårig la papa, och en krypande Piggly.

Fint det där med att ha en blogg ju. Att ha så mycket av livet sparat. Tack söta ni för att ni är med mig och oss på den här livsresan.?

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!