Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Livet

FINT, HOPPAS JAG

Såg den här lappen i mina kvarter häromdagen, och tyckte den var så fin. Trodde först att det var någon som efterlyste en borttappad mössa, men när jag läste texten handlade det ju om mycket mer än så. Fint när någon vågar VÅGA.

Det finns ju helt klart en risk att lappen är någon form av smart gerillamarknadsföring också. Ringer man numret så kanske man erbjuds att köpa hipstermössor till rabatterat pris, vad vet jag? Hoppas inte.

Vågar inte ringa, för jag vill inte spräcka illusionen om att det ändå finns mänskor i den här världen som skulle skriva en sån här lapp i hopp om att hitta kärleken.

 

SparaSpara

NÄR EN KÄRLEKSBOMB DETONERAR ÖVER EN

HÖÖÖRRNIIIIIIIII! Alltså. Vad ska jag säga efter denna ENORMA kärleksbomb ni detonerat över mig efter mitt senaste inlägg? Jag började med att svara på varenda kommentar, men sen öste det in så många (!) att det inte riktigt gick. Kör därför på ett kollektivt tack i det här inlägget istället.🙌🏻

Men. Det känns som att ett simpelt MEGASUPERDUPERTACK liksom inte räcker till, någonstans. Jag tror inte ni förstår hur mycket er pepp, fina feedback och magiskt positiva hurrarop påverkar mig.❤️

Att ge mig ut på äventyret som det har inneburit att spela in de här filmerna och ta de här bilderna har inte varit helt lätt, och jag har absolut tvingats utanför min bekvämlighetszon. Nåt som jag är en ivrig förespråkare av, och därför var det ju självklart att jag skulle ge mig på det när chansen gavs. Men det betyder inte att det var easy peasy eller att jag inte kände osäkerhet.

Därför betyder det ALLT att fixa att ta sig igenom det och vara stolt över resultatet. Att dessutom få känna att ANDRA tycker att det man gjorde var bra är liksom grädden på moset, the cherry on top och PRECIS JUST DET som gör att man känner att ”YES! I MADE IT! Jag fixar mer än jag tror!”. Världen blir en smula mindre läskig, själen växer en decimeter till och livet känns ännu mer fyllt av möjligheter istället för hinder.

TACK för att jag fick landa så enormt mjukt i det här, och TACK för att ni lindat in mitt hjärta i den lenaste av bomull (Rosa såklart! Som doftar nybakad kanelbulle!).

Jag tycker också det är så vansinnigt kul att ni precis som jag älskar konceptet med filmerna. Att ni tycker att de känns äkta och verklighetstrogna. Att ni vill SE MER! Hur fantastiskt är det?! TACK hörrni, mina finaste finaste cyberspacekompisar! I love you!💞😽

Tänkte bjussa på några sista snap shots från detta magiska äventyr! Här är jag med kampanjens producent, Rob Andersohn. Eller Mr Sunshine som jag döpte om honom till. Så fin mänska detta alltså.

Filmernas regissör – Kevin Castanheira! Så peppande, så snäll – så enormt kompetent.

Kevin och jag in action när vi filmade sista scenen i sista filmen, ”Wake Up”.

Urgulliga Jonas! En av mina odrägliga dejter i dejtingfilmen, tillika min partner på kampanjaffischerna på stan. Jonas hade blivit pappa för andra gången bara en vecka innan vi spelade in filmerna, så han visade mig en massa fina minibebisbilder. GOS.

Kevin plåtar Jonas kampanjbild.

Mina kampanjbilder plåtas. Så här såg det ut från teamets håll…

…och såhär såg det ut från mitt håll. (Yes yes olika platser I know. Hade ingen bild på mig från platsen ovan, men ni hajar grejen…💁🏼)

Den här bilden som jag knäppte på stället där vi tog en del av kampanjbilderna får avsluta inlägget. ”No guts no glory” känns kanske lite lökigt, jag får en smula machofeeling à la Gladiator, typ. Men det handlar ju om precis just det som jag så ofta återkommer till – att våga VÅGA. SÅ glad att jag vågade bege mig utanför min bekvämlighetszon och in på detta äventyr.

Och vet ni vad? All er magiskt peppiga feedback kommer göra det TUSEN GÅNGER lättare för mig att våga nästa gång. Så tack, tack, TACK för det – tack för att ni förgyller mitt liv!

Här hittar ni alla filmerna vi spelade in, samlade i en spellista!

SparaSpara

PROFILBILDER PÅ FACEBOOK 2007-2017

Är ni redo för en riktig rackarns walk down memory lane tillsammans med mig? Såg nämligen denna asroliga utmaning hos en av er fina blogoliner (puss på dig Emmelemzi😽); nämligen att visa upp sina profilbilder på Fejan 2007-2017, SÅ kul ju! Den ovan är från 2011, men nu börjar vi från början:

2007

Det här var min allra första profilbild, postad den 17:e juli 2007. Och nej, jag har inte genomgått omfattande plastikkirurgi sen dess, det var bara SÅ HIMLA KUL att löjla till det lite.

I december samma år tyckte jag att det kändes skoj att klistra på mig själv en tomteluva. Här använde jag dock originalbilden, utan löjl. Tydligen var luvan skojsig nog.

2008

I mars 2008 bytte jag profilbild igen, till denna. Minns att den togs av en kompis till en kompis som var fotograf. Minns också att det här var mina absoluta favoritblus (2008 års succéblus med andra ord) och att jag helt hade snöat in på att ha fläta.

Kepan ni ser på bilden är för övrigt samma som ofta sitter på mitt huvud i dag. Den är alltså nästan lika gammal som Facebook. Inte dåligt.

2009

Ett år senare bytte jag igen. Då till en Obamafierad version av fingerpets-bilden. Det vankades val i Amerrkat och jag ville som alla andra visa vem jag supportade.

Ett halvår senare bytte jag till denna. En stillbild från musikvideon till min förstasingel som jag precis spelat in i Lissabon sommaren 2009. I en av scenerna var jag utklädd till Wonder Woman och körde runt med en manlig modell i Stålmannendräkt i en kundvagn. Frågor på det?

På hösten 2009 unnade jag mig en ny profilbild, i form av denna fräsiga lager på lager-pic. Den stickade ullvästen hade jag fyndat för tio spänn på en loppis och jag använde den JÄMT. Till slut trillade den sönder. Tycker fortfarande att detta var en rätt så fräsig outfit faktiskt. Bra jobbat, Vanja 30 bast!

2010

Sommaren 2010 var detta min profilbild. Återigen gick jag på den skojsiga linjen. Roliga appar som förändrade ens utseende var STORT, just denna hette Fat Booth och var megasuperduperpoppis bland mina kompisar – och deras barn.

Några månader senare fyllde min lillasyster 18 bast, och en snapshot från hennes fest fick agera profilbild. Värt att notera är att samtliga bilder 2008-2010 var kepsifierade. Jag hade ett par år då jag ALLTID bar någon form av huvudbonad, det var liksom min grej.

Det gick så långt att jag inte kunde gå ut utan något på skallen, och när jag runt 2011 lyckades göra mig fri från detta hattberoende (som det faktiskt utvecklats till) hände det fler än en gång att jag sprang in i kompisar på stan som på riktigt INTE KÄNDE IGEN MIG. Utan huvudbonad var jag inte samma person.

Som tur var vande de sig efter ett tag, och jag med. Numera har jag en mer sund relation till hattar, och kan varva lite beroende på humör (och smutsighet på håret).

Nästa profilbildsbyte var i juli 2010 – Prideveckan! Jag la upp ett arr av en låt jag höll på att producera där jag gett de olika spåren regnbågens färger. Lite fint ändå. Bra låt var det också, sjukt sorglig dock.

Mådde riktigt pissigt vid den här tiden och var mitt uppe i en musikkarriär som inte ville ta fart. Skrev således väldigt många nya låtar om livets orättvisor etc vid den här tidpunkten.

I augusti samma år bjöd jag Facebook på denna urgulliga bild. Jag och Niklas, kramandes i solen i Portugallien. Vad söta vi var.

2011

När 2010 precis hade blivit 2011 fick en strandbild från Costa Rica agera profilbild. En ljuvlig resa, ett ljuvligt ställe. Jag solade, badade, åt massor med god mat och skrev ett helt knippe nya låtar. Som var lite gladare. Livet började kännas ok igen.

Medan jag var i Costa Rica åkte även denna upp på Fejan. En strandskuttande Vanja i (kort!) prickig klänning, med en brandgul solnedgångssol i fiffi.

På vägen hem från Costa Rica såg jag denna ljuvliga uppenbarelse på flygplatsen i New York som precis förtrollat hela svenska folket med sin insats i ”Svenska Hollywoodfruar”. Jag sa att hon var fantastisk, hon blev jätteglad och var god som guld – och vi tog en selfie.

I februari 2011 friade Niklas via en tatuering på armen, och givetvis åkte den upp som profilbild. Så sött, man ser hur färsk den är på den här bilden. I dag är den mycket mattare. Vi har fortfarande inte gift oss, men någon gång ska vi väl få till det.

Våren 2011 bytte jag profilbild igen, denna gång hade jag och Niklas klätt ut oss till något slags fjärilsfolk. Tror vi var på maskerad. Eller? Kanske hade vi bara en intensiv fjärilsfas? Hmmm.

Sommaren 2011 dök den här bilden upp. Den är tagen på min lillasysters student. Tycker den är ljuvlig! Ser på mina lååååååånga ögonfransar att jag var mitt inne i användandet av fransserum som var så himla poppis då. De funkade ju som en dröm, men sen kom cancerlarmet och då vågade jag inte fortsätta. Synd, vad fina fransar jag hade!

Hösten 2011 hade jag och Malin precis dragit igång GlamMom. Vi hade kontor och lager i hennes föräldrars källare i Enskede, och hennes gulliga föräldrar kom rätt ofta ner till oss med fika. En av gångerna när vi fick bullar tog vi den här bilden som jag fortfarande tycker är underbar. Kanske min bästa profilbild genom åren?

2012

Den här bilden las upp den 2:a januari 2012. Bilden är tagen på Sleep No Mores Nyårsfest i New York, en episk tillställning. Sådär överdådigt dekadent och mystiskt som det liksom bara kan bli i Nevvan. Alla på festen bar djurmasker – bara en sån sak.

Från New York åkte vi till Costa Rica, vi ville tillbaka till detta paradis. Den här pussbilden från ljuvliga Brisas Del Mar (löjligt god tonfisk och löjligt vacker vy över havet) fick bli min nya profilbild.

Fram emot sommaren försökte jag återskapa succén med bullbilden. Men njaaaeee. Det här blev nog mest en blek kopia. Profilbild fick den bli, i alla fall.

I november 2012 gick jag på maskerad som leopard, och denna bild med klös (hö hö) fick äran att agera profile pic.

2013

Sommaren 2013 var jag och Niklas i Japan. LIVETS BÄSTA PLATS OCH LIVETS BÄSTA RESA. Ni måste, måste, mååååsteeee åka dit!

På just den här bilden stod jag i ett glasscafé i Harajuku i Tokyo, och Iggy låg i min mage.

2015

Sen fick jag barn, och sket i Facebook. Det dröjde ända tills maj 2015 tills jag brydde mig om att gå in och uppdatera min profilbild. Då till en på mig och mitt lilla drygt ettåriga gull, givetvis. SÅ god bild detta!

2016

Och precis som alla andra klyschiga päron har det enbart blivit profilbilder på mig och min avkomma efter att jag fick barn. Denna är från 2016…

2017

…och denna är från 2017, och således min nuvarande profilbild. Jag gillar uppenbarligen bilder på mig och Iggy där vi pussas.

Det var det hele hörrni, hoppas ni tyckte detta var skoj!😃 Vilken bild var er favorit?

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Linn Herbertsson
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Lifestyle
Makeup by Lina
Home
34 kvadrat
Mode
Fanny Ekstrand
Hälsa
Ida Warg
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Fannie Redman
Man
Niklas Berglind