Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Förskola

ATT GRÅTA SOM ETT SKYFALL DEN ALLRA SISTA DAGEN

I dag är sista dagen innan semestern, vilket också innebär att det är Iggys allra sista dag på hans enormt fina föris som ju läggs ner nu. Och även om den nya förisen känns bra och allt KOMMER bli bra, så är det ändå så himmelens sorgligt. Ingen av pedagogerna kommer tyvärr hänga med till nya stället, och att Iggy (eller vi) inte kommer få träffa dem igen känns så enormt ledsamt. För de har varit så FANTASTISKA.

Jag kan inte tänka mig bättre mänskor att få spendera sina första år tillsammans med. Både jag och Niklas är dem evigt tacksamma för att de skapat en så trygg, härlig, rolig, kärleksfull och spännande värld åt vår goda lilla unge. Och allt de har lärt honom, crazy bananas! Det är så många ”första”-grejer som hänt där, tack vare att de verkligen tagit alla barn på allvar och sett dem som små mänskor som är mycket, mycket kapabla.

I morse vid lämningen grät som jag ett skyfall. Kunde inte hjälpa det. Och de grät också. Det var ju sista gången vi sågs. Hua hua vad jobbigt det var, men också fint såklart. Jag skrev ett mail till dem tidigare i veckan för att uttrycka vad vi känner inför den insats de gjort för vår unge, och för alla barn på Iggys föris. Visste att jag skulle börja böla sista dagen, och när jag gråter får jag inte fram ett ord. Så att få skriva ett mail kändes bra. Tänker att de liksom måste få veta hur mycket vi päron uppskattar dem.

Tänk att jag knappt ens reflekterade över förispersonal tidigare. Och sen när jag fick barn kom de att bli några av de allra viktigaste mänskorna i vårt liv. Vilket jobb alltså, ett av de viktigaste i världen.

Ont i magen

Processed with VSCO with hb1 preset

Hej hörrni, vad KUL att ni är ett gäng som e peppade på att buda hem soffbordet! Älskar tanken på att det kommer få flytta hem till någon av er, wiii!

Sitter nu på Drömmis och jobbar. Men med en magkänsla som inte är särskilt härlig alls. Får nog till och med säga att jag är en smula illamående faktiskt. Varför detta, då? Jo, 16.30 ska jag på möte på Iggys föris – som ska läggas ner. Yes – LÄGGAS NER.

Vi har ju varit så oerhört glada för den här förskolan; pedagogerna är magiskt kompetenta och fantastiska, de små kompisarna så himla goda – och Iggy trivs som fisken i vattnet. Tanken på att allt ska förändras känns därför fullkomligt…ja – vidrig faktiskt. Usch. Känslan av maktlöshet är total.

Vi fick hem ett mail i förra veckan som förklarade att behovet att förskolor på Södermalm har minskat, och att vår (lilla) föris därför kommer att läggas ner. Det var på riktigt som att få ett slag i magen när jag läste det. Jag började nästan gråta. Överdrivet, kanske någon tycker (?), men just när det kommer till förändringar som rör ens lilla, lilla barn blir i alla fall jag extremt känslig.

Förskolan kommer slås ihop med en större, och pedagoger och barn kommer erbjudas en plats där. Kanske blir det jättebra, kanske blir det till och med bättre. Men det är svårt att hantera den där känslan som kommer som ett brev på posten vid alla förändringar – man vet vad man har men inte vad man får.

Det är lätt att tankarna springer iväg i 100 km/h. Tänk om Iggys små kompisar väljer att börja någon annanstans? Tänk om pedagogerna inte vill följa med? Tänk om de nya pedagogerna inte känns lika bra? Iggy som är van vid en miniföris, nu ska han huxflux börja på en stor – kommer han känna sig otrygg?

Ja, tusen tankar snurrar runtruntrunt i huvudet. Förhoppningsvis vet vi mer efter mötet i kväll, och förhoppningsvis känns det bättre då.

Jag som vurmar för att inte vara rädd för förändring kände mig som en liten flugskit i samma sekund som jag läste ”läggas ner” i det där mailet. Och samtidigt så VET JAG JU att det mesta ordnar sig, och kanske blir det till och med ÄNNU bättre? Större föris = fler potentiella kompisar och större socialt nätverk. Nya pedagoger (förhoppningsvis uppblandat med de ”gamla” som jag innerligt hoppas vill följa med till nya stället) = ännu fler kompetenta vuxna att lära sig av och ha kul med.

Men ändå. Det är en sak när världen förändras för MIG SJÄLV, en helt annan (upptäcker jag) när det gäller min goda lilla unge. Känner mig så sjukt sårbar, och blir samtidigt lite arg på mig själv att jag inte tar det här bättre. Jag VET ju att de allra allra flesta förispedagoger är magiskt dedikerade mänskor, och att det med all säkerhet Kommer Att Bli Bra.

Men det där med att veta vad man har men inte vad man får (och just när det gäller ens kiddo) gör ändå att illamåendet sitter som ett lock i halsen. Förhoppningsvis känns det bättre efter mötet.

Ni får hemskt gärna dela med er om ni upplevt samma situation. Hur reagerade era kids på att byta miljö, pedagoger och barn? Nu går jag med håven, fyll den gärna med pepp!

Fantastiska förishjältar!

stockholm pride 2015Den här blomman köpte jag i fredags som ett litet tecken på vår uppskattning för Iggys fantastiska sommarföris. Det var hans sista dag där, och trots att han bara gått i tre veckor så var det faktiskt ganska sorgligt att tänka sig att han (och vi) inte skulle komma tillbaks dit. För de har varit såna guldmänskor, de som jobbat där.

Innan jag fick barn måste jag erkänna att jag knappt givit de som jobbat på förskola en tanke. Men nu vet jag att de har ett av de viktigaste (om inte DET viktigaste!) yrkena vi har i vårt samhälle. Känslan från mitt håll att kunna lämna mitt barn till mänskor som får Iggy att känna sig trygg och omtyckt, ser till att han äter, sover, har färska blöjor är…OBESKRIVBAR. Mitt hjärta svämmar över av beundran, respekt och kärlek till er som jobbar på förskola. Ni gör MIG så otroligt trygg, glad och tacksam!

Att komma och hämta sitt barn, och se en glad liten lort som studsar runt eller sitter nöjt i någons famn (jag brukar alltid tjuvkika någon minut innan Iggy upptäcker mig, så mysigt att se hur han är när jag inte är med tycker jag), och sen mötas av fantastiska mänskor som berättar hur Iggys dag varit eller om han tyckt om att göra nåt särskilt, är ren och skär MAGI för ett föräldrahjärta.

Att se hur personalen interagerar med kidsen; värnar om dem, uppfostrar och utbildar är så oerhört oerhört fint. Så mycket kompetens! Jag har typ blivit knockad av hur bra samhällets småpersoner tas om hand, i alla fall på de två förisar som Iggy nu gått på.

Iggy har STORMTRIVTS på båda de förisar han nu gått på, och det är 100% personalens förtjänst. Jag känner mig som sagt så sjukt jäkla tacksam för att Iggy har fått lära känna de här mänskorna, att han fått ha dem i sina liv. Jag och min svägerska pratade om just detta i helgen på vår drömmiga lördag, och hon berättade hur en av förispedagogerna som haft mycket ansvar för hennes äldste son grät och grät och grät när han nu slutade i våras för att börja förskoleklass i höst. De hade fått ett så fint band, hade verkligen berikat varandras liv. Och hennes tacksamhet för att ha en sån mänska på sonens föris…ja – svårt att beskriva med ord.

Jag kände när vi satt och pratade om vilka HJÄLTAR förskolepersonal är, att jag ville skriva ett slags kärleksbrev till er. Jag vet ju att några av er blogoliner jobbar just på förskola, och jag hoppas verkligen ni förstår vilken insats ni gör, och vilken flod av tacksamma och rörda föräldrar och trygga barn ni lämnar efter er.

Det är svårt att uttrycka precis hur jag känner, för allt när det kommer till ens barn är SÅ STORT. Det är det viktigaste, finaste, mest fantastiska man har – och att någon ”okänd” engagerar sig i den största skatt man har här i livet…ja, det blir liksom obeskrivligt fint.

Jag hoppas att många föräldrar är duktiga på att ge er beröm och uppskattning. För hjältar är verkligen vad ni är. För så otroligt många fler än mig och Niklas. Det hoppas jag att ni vet. I love you!

Vanja Wikströms webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Petra Tungården
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Elin Johansson
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Träningsglädje
Home
Andrea Brodin
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Tess Montgomery
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Linn Herbertsson
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Dasha Girine
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Chrystelle Eriksberger
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk