Alkohol

Mamman på partaj!

Först å främst – TACK för alla hjärttryckningar och fina kommentarer på inlägget om min (usla) relation till alkohol, det betyder ALLT att få stöd å pepp – och att få höra att man inte är ensam om att vara dålig (eller lite för bra, snarare) på att dricka. TACK!
Och på tal om att dricka – förra helgen var jag på mitt allra första HELNYKTRA tokpartaj, och det tänkte jag givetvis att ni skulle få följa med på. Som jag skrev i alkoholinlägget har jag lääääänge hållit mig helt undan från festsammanhang av rädsla för hur jag ska hantera alkoholpressen. Men eftersom jag nu bestämt mig för hur jag gör vid såna tillfällen – så är det fritt fram att partaja igen tänker jag. Nu har jag för första gången i mitt liv en strategi SOM FUNKAR.
Sagt å gjort – en kompis bjussade på 40-årsfest i lördags, och jag slank dit. Kände mig rätt så snajdig i mina fuskskinnbrallor och volangtopp, och försökte ta en outfitbild på egen hand. Gick sådär, se resultat ovan.
 
Niklas undrade vad jag höll på med, och erbjöd sin hjälp. Då blev resultatet såhär istället. Helt klart bättre. Och visst var jag lite snajdig?
Fuskskinnbrallor / Zara
Volangtopp / Monki
BH / (Jag får ju ta å skriva ut det känner jag iom att den SYNS MER ÄN VAD JAG TRODDE) från Love Stories
 
Runt halsen hade jag mina två ständiga följeslagare: Dream Big-halsbandet från Jossans kollektion för CU Jewellery, och feministhalsbandet som min kompis Towa gjort.
 
Favoritörhänget från Sparv Accessories var på plats.
 
Tog en extra bild för att visa hur de (tatuerade) brynen ser ut med lite smink på. PERFEKT att ha en optimal mall att fylla i när man ska sminka sig ju, blir så bra! No more sneda å vinda ögonbryn, halleluja.
 
Arm party från Dyrberg / Kern och Seven / East. Ringarna är loppisfynd. Rosa plånka från Rebecca Minkoff.
 
Sammetsväska från Gina Tricot som liksom andades dekadent partaj – vilket var perfekt för kvällens upplägg!
 
Okej, en sista snyggingbild bara, sen ska jag lugna mig.
 
 
Givetvis tog jag med mig en present till 40-åringen – en FuelBox! Bästa presenten alla kategorier ju.
 
Jag skulle hem till en kompis innan festen och mysa (även kallat förfest), och tog med mig detta alkoholfria bubbel. Har druckit det förut ett par gånger och tycker det är riktigt gott – INTE för sött vilket e toppen. Dessutom går all vinst till välgörenhet, bonuspoäng!
 
Jag packade ner bubbel å present och begav mig hem till en av mina absoluta favoriter, Jonathan. Mannen som inspirerade mig å Jossan till 2:5, ni vet.
 
Hemma hos Jonathan pratade vi om livet, åt vindruvor och godis – och skrev ett gemensamt kort till födelsedagsbarnet.
 
Som såg ut såhär! När vi skulle plita ner våra namn tyckte dock Jonathan att min namnteckning var vansinnigt rörig, så han såg till att förtydliga genom att skriva ”VANJA W” under. Sjukt kul, tyckte jag. Om än smått onödigt. I alla fall ”W”:et. Hur många Vanjor brukar det finnas på fester, typ? Jag brukar sällan behöva en extrabokstav för att skilja mig ur gruppen, kan man lugnt säga.
 
När vi myst klart gav vi oss ut, och satte kurs mot Södra Teatern där festen hölls. Jag fick en ASFRÄSIG stämpel i dörren, som fick mig att typ vilja göra en exakt likadan tatuering. Fast sen kom jag på att jag ju inte är en sån som tatuerar mig. Hmm, kanske ska ändra mig på den punkten?
 
Vår kompis hade abonnerat champagnebaren på Södra Teatern, vilket är en helt magisk festlokal. Bara taket liksom!
 
Det var ballonger och konfetti överallt, och TOKFEST så fort man kom in genom dörren. Folk som dansade överöveröverallt, till PRECIS sån där musik man liksom VILL HA när man är ute å ska ta sig en svängom. Det bjöds på alltifrån gamla WHAM-klassiker till Single Ladies och TLC. Love it!
Jag som inte varit ute och dansat på åratal (sorgligt nog) tog liksom igen aaaaaallt jag missat sen typ 2013, och bara dansade loss. Jag hade SÅ KUL!
 
Champagnebaren ligger högst upp i Södra Teatern, och har en magisk terrass med utsikt över hela stan. Där passade jag å Jonis såklart på att ta en (eller okej tio) festselfies.
 
När klockan närmade sig midnatt fick födelsedagsbarnet hoppa upp på en pall…
 
…där han blev serverad födelsedagstårta av en väldans stilig pojke i en väldans minimal outfit. Medan vi runtomkring sjöng gratulationssånger för glatta livet. Sen dansade vi loss igen.
 
En sista selfie på vägen hem! En hemgång som INTE var snurrig, som INTE var ångestfylld på något sätt och som INTE var dimmig (eller helt bortglömd) dagen efter. Just för att jag INTE druckit en droppe alkohol.
Och att festa loss utan att dricka var UNDERBART. Jag var (minst) lika dansglad och social som jag brukar vara efter ett par drinkar. Slutsats = alkohol behövs inte fär den sociala biten heller. Och att KÄNNA att man dansar, höra texterna i låtarna, HA KOLL – ja, det är verkligen The Shit för mig från och med nu.
 
På vägen hem plockade jag ut de temporära servettöronpropparna (pajade min hörsel en dimmig kväll på Café Opera för ett gäng år sen, och sen dess är det kämpigt för mig att hantera hög musik, särskilt om det är för mycket diskant)…
 
…och stannade upp någon minut för att njuta av den helt galet vackra fullmånen.
 
Kl 00:52 var jag hemma, helt perfekt för en småbarnsmorsa som har en automagisk väckarklocka i form av världens godaste unge. En underbar kväll – och början på ett nytt, festligare liv.
 

Att ha problem med alkohol

Veckans poddis kom ut i går, och i den pratar jag och Jossan om nåt som verkligen är Viktigt På Riktigt – nämligen våra alkoholproblem. Jossan firade nyligen 7 år som nykter och de flesta som följer henne har nog koll på hennes historia.
Jag har dock inte berättat så mycket om min alkoholproblematik, därför ville vi göra det ordentligt i podden och dedikera ett helt avsnitt till just de problem som alkohol har orsakat i båda våra liv. Vad det lett till och hur vi hanterar alkohol i dag. Vi har tidigare berört mina problem en del, men bara skrapat lite på ytan. Nu var det dags att prata om det på riktigt.
Jag ser inte mig själv som en alkoholist, däremot som en mänska som aldrig, aldrig, ALDRIG ska dricka alkohol i festsammanhang. För om jag börjar dricka – då slutar jag inte. Ett beteende som orsakar kaos och ångest hos såväl mig som de som finns runtomkring mig. Fruktansvärt för alla inblandade.
Och att prata om just den sortens alkoholproblem tycker jag känns tokviktigt, för jag har knappt hört någon som gjort det? Jag har i alla fall känt mig väldigt ensam om att bli knäpp av alkohol (i vuxen ålder), göra supermärkliga saker i påverkat tillstånd som jag dagen efter inte har någon aning om att jag har gjort, eftersom minnesluckorna kan vara flera timmar långa. I tonåren flippade folk såklart ut, men med tiden lärde sig alla att dricka ”lagom”, och ingen annan fortsatte att däcka och göra bort sig, förutom jag.
Det har känts lite som om ”alla andra” kan hantera att dricka. Visst, folk blir fulla – men de blir inte personlighetsförändrade, gör vansinniga saker och får timslånga minnesluckor. I alla fall inte de mänskor som jag umgåtts med.
Men. Sen jag började prata lite mer öppet om hur alkohol verkligen orsakar problem för mig, så har det dykt upp kommentarer både här och var – och helt plötsligt inser jag att jag inte är ett ufo.
Det FINNS fler som blir som jag på fyllan, och som mår asdåligt över det. Har ångest inför fester flera veckor innan (hur ska man hantera det den här gången? Vad för kaos kommer uppstå? Finns det något man kan ”skylla” på för att inte dricka?) och HAR ALKOHOLPROBLEM. För så krasst är det – blir man knäpp av att dricka så har man problem, enkel logik.
Men i ett samhälle där Paradise Hotel rullar på bästa sändningstid (där folk konstant super sig askalas, minns noll av gårdagen men gemensamt skrattar bort allt kaos som hänt dagen efter och lägger all skuld för vad som hänt på de där tio gin & tonicsen som slank ner – då är allt som gjorts helt plötsligt okej?) och alkohol är ett måste i ALLA härliga / spännande / roliga / romantiska stunder – ja, men då är det lätt att tro att man liksom MÅSTE dricka. Man måste bara lära sig att handskas med det. 
Faktum är dock, att alla inte KAN lära sig att handskas med det. Jag har försökt, SÅ länge. Har haft SÅ många strategier för att kunna dricka ”normalt”. Samtliga har misslyckats. Jag slutar alltid redlös någonstans, med en ny radda pinsamheter att lägga till i min ångestbank.
Det enda som funkar för mig är total nolltolerans i alla sammanhang som på något sätt kan leda till fest. För det är då jag kaosar ur. Däremot har jag inga problem med att ta ett gott glas rött till söndagspastan hemma med Niklas. För det är en ”safe zone”. Där blir det bara ett glas, och inte mer.
Min poäng är att det är viktigt att lyfta även alkoholproblematik som i dag nästan ses som normalt beteende. Sånt som normaliseras av exempelvis Paradise Hotel och andra dokusåpor där sprit fungerar som en naturlig (!) katalysator för dramaturgin. 
Man måste inte vara alkoholist för att ha problem med att dricka. Det finns lika många problem med alkohol som det finns människor som dricker, och alla vi som inte kan hantera det måste hitta våra egna sätt att lösa våra problem. För min del är det att kunna dricka ett glas till middagen hemma, men aldrig ens lukta på alkohol i festsammanhang. För någon annan kan det vara att sluta dricka helt.
Sen jag började skåla i bubbelvatten istället för skumpa har jag mått så enormt mycket bättre. Jag slipper undvika fester, jag slipper tänka ut tusen strategier för att Inte Bli För Full på kvällen, jag slipper ha ångest inför hur jag eventuellt kommer bete mig och vilka jag eventuellt kommer såra, jag slipper vakna upp och känna paniken stiga i varenda cell i min kropp när minnena från gårdagen (eller avsaknaden av dem) trillar ner i mitt medvetande.
Jag har hittat mitt sätt att förhålla mig till alkohol, och med det kom en sån enorm lättnad. Inga mer undanflykter på fester (”Ingen drink för mig tack, jag ska upp tidigt i morgon”), inga mer misslyckade strategier på klubben (”Jag slutar att dricka efter två glas bubbel, sen får mina kompisar ta mitt kreditkort”), inga mer ångestsamtal dagen efter (”Vad HÄNDE egentligen i går kväll?”). För jag har insett att jag har ALKOHOLPROBLEM, och det tänker jag vara 100% öppen med.
Det finns inget bättre skäl än det att inte dricka, och jag vet att ni är fler därute som upplever samma problematik. Och kanske blir det en smula lättare för er att hitta ert sätt att hantera problemen om jag berättar hur det sett ut för mig.
  
 
I poddisen går vi som sagt på djupet av både min och Jossans problematik, och jag tycker att det här är vårt kanske viktigaste avsnitt hittills. Lyssna gärna.
Tack @tolftenovember för veckans fina poddisbild!

Glad nykter midsommar!

vanja wikström grått hårFina fina blogoliner, hoppas att ni får en ljuvlig midsommar! Själv ska jag åka ut till glammis-Picklan som bor sådär lummigt å naturnära som man ju liksom äääälskar just på midsommar. Och där ska vi fika, äta och hänga med lite trevligt folk. Det kommer vara några kiddos där i Iggys ålder, så förhoppningsvis kan det bli lite bra lekstämning för ungarna.

Nåt jag INTE tänker göra i dag, är att dricka alkohol. Ni som lyssnar på poddisen har ju benkoll på varför. Tänker att jag ska skriva ett längre inlägg om det här i el bloggo också, men kontentan är helt enkelt att jag är usel på att dricka. Eller jättebra – det beror på hur man ser det. Men alkohol i festsammanhang resulterar för mig i princip alltid i överkonsumtion, minnesluckor och grov ångest. Inte så härligt.

Så sen ett par år tillbaka håller jag mig borta från alkohol när det finns ”risk” för fest. Det blir festligast så, för mig. Återkommer till detta viktiga ämne en annan dag, nu ska jag ha det gött med min familj. Hoppas ni får en magisk midsommar!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!